18-åring tillsammans med 29-åring

Ja, det är nog ovanligt med män som inte har stor framgång med kvinnor.

Nja, men det är väl de männen då som söker sig till väldigt unga kvinnor som inte har så mycket erfarenhet, där maktbalansen är ojämn och där kvinnorna är lättare att manipulera och kontrollera.

Det där vet jag inget om. Men jag har ofta sett kvinnor hävda det, både här och på andra forum, så det måste vara sant.

Ja, det måste det ju vara.

Nu börjas det, i vanlig ordning. 18 är ungt ja, men att idiotförklara mannen enkom därför tycker jag är fel. En jättefin familj jag känner träffades när kvinnan var så ung, mannen är 15 år äldre. De har idag barn i övre tonåren och är, hör och häpna, fortfarande gifta.

Blir så trött på myten om att unga kvinnor automatiskt är någon sorts viljelösa våp utan ambitioner eller mål i livet som låter sig helt styras av män.

Kvinnan jag beskriver ovan är definitivt ingen mespropp, och det var hon inte vid 18 heller. Hon talar 5 språk flytande och är idag chef och styrelseledamot i ett halvstort svenskt företag.

Själv träffade jag min man när jag var 34 och han 38. Gör det oss automatiskt till en bättre familj???

Vissa träffas unga, andra träffas sent. Acceptera att människor är individer och att det som är rätt för en är fel för någon annan. 

Nej nej nej, det är inte kvinnorna som beskrivs som viljelösa våp, utan skulden ska läggas på creepy män som söker sig till så pass mycket yngre kvinnor i hopp om att de ska vara mer lättstyrda, vilket heller inte vore konstigt om de var, då de faktiskt har mindre kunskap och erfarenhet, annat ekonomiskt läge osv osv.

För övrigt trött på myten om alla "jag känner minsann någon som...". Mm, undantaget är sällan regeln, och för övrigt är ett långt förhållande inte lika med ett bra förhållande. Kan vara, måste absolut inte vara det. Sen är det liksom inte riktigt poängen, utan snarare vad det är som är fel i huvudet på 30-åringar som tycker att 18-åringar är det mest intressanta de kan få tag på.

Vad löjliga ni är som blev ''fundersamma''. 

Jag raggade upp en snäll 30-åring själv när jag var 17. Han var rätt omogen (bodde i annexet hos sina föräldrar men hade egen firma och sålde teknikprylar) och jag var väldigt vuxen/målmedveten, så det kunde väl funka just då.

Han kunde inte ens sätta på tvättmaskinen för hans mamma tvättade fortfarande åt honom.

Jag hade kul med honom ett halvår (familjen var biltokig så de hade roliga bilar att åka runt i, bl.a. åkte vi Lotus 7 med flygarhuvor och allt) och sen dumpade jag honom och drog till universitetet. Han blev rätt ledsen, stackars kille.

Om det var någon som utnyttjade någon så var det nog mest jag som var boven i dramat.

Och?

Som gymnasielärare vet jag att 18-åringar är långt ifrån vuxna -och det är så det ska vara. De håller fortfarande på att lära sig och växer upp.
Det finns helt klart mogna 18-åringar, men då kommer omedelbart följdfrågan: hur omogen är isf den mer än 10 år äldre vuxne?

Fast alltså, det är ju alltid den äldre det är fel på, inte den yngre. Ingen tror att kvinnan är ett viljelöst våp, utan snarare att den äldre mannen är creepy och borde veta bättre än att börja dejta en gymnasieelev när han själv är närmare 30.

För övrigt vet du ju inte heller hur dina bekantas relation faktiskt är eller hur dynamiken var mellan dem när de träffades. Även om du kände dem då var du ju inte en del av paret och förstod exakt hur allt kändes och gick till. Att de nu har barn ihop och är gifta säger inte heller något om huruvida deras förhållande är eller var hälsosamt.

Det känns helt bisarrt för mig att en vuxen människa inte kan inse den potentiella skada en sån här åldersskillnad kan ha. Bara för att du tror att dina bekanta hade en helt perfekt och hälsosam relation, betyder ju inte att de är regeln. Det är inte normalt eller fint att dejta tonåringar när man själv är ordentligt vuxen. 

"Diktera villkoren" 

Lol

Självklart väljer många en 18-åring framför en tant.

Uppenbarligen lever du i en väldigt liten sorglig värld.

+1

Alltså, till och med jag som blev tillsammans med min mycket äldre man i den åldern tycker att man som anhörig ska prata med ungdomen om att denne ska vara försiktig i början och att många äldre som blir tillsammans med mycket yngre är creepy. Men skamma inte. Var där och intressera sig för förhållandet. Om det skulle vara så att det inte är ett bra förhållande så är det mycket lättare att lämna det om den unga har stöd hos familjen och inte vill stanna kvar bara för att bevisa något eller slippa höra "vad var det jag sa". Använd aldrig den frasen. 

Eftersom jag själv var 18 när jag träffade min man, och han var just 29, skulle jag så klart inte öht reagera över det. Maken och jag är fortfarande gifta och lyckliga tillsammans, efter över 30 år ihop :)

Ärligt talat skulle jag tycka att det säger ganska mycket om man INTE säger till 18-åringen att vara försiktig, speciellt om man själv varit i en liknande situation, oavsett om den relationen var positiv eller inte. Liksom, det är ju bara rimligt att se till att stötta tonåringen och se till att hen är trygg och mår bra. Även om man själv har positiva erfarenheter av en sån relation lär man ju vara högst medveten om att det inte är fallet alla gånger.

Allt beror väl som tidigare sagt på hur hon och han är som personer och hur mogna eller omogna de är.

Jag är själv kille i ungefär samma ålder som honom. Det har hänt att man träffat någon och direkt fattat tycke för varandra utan att veta om åldern. När jag sedan fått veta att de var upp till 10 år yngre har jag dragit åt mig öronen och backat. Tyvärr. Men har kommit fram till att det är fullkomligt idiotiskt att utesluta någon enbart p.g.a ålder. En tjej i 18-års åldern kan vara minst lika eller mer mogen än någon som är 40+. Vet inte hur många förvuxna fjortisar jag träffat i mina dagar, så en högre ålder garanterar definitivt inte att man har med en mognare människa att göra och vice versa.

Ett litet exempel är då jag träffade på ett gäng på ca 5 tjejer som jag och en kompis sedan umgicks med under några timmar. En av dom stack ut som väldigt mogen, sansad, och framför allt intellektuell. Väldigt intressant att prata med om allt möjligt. De andra däremot var flamsiga, omogna, barnsliga och framstod inte som de vassaste knivarna i lådan. Hon som stack ut visade sig sen vara 18, de andra över 30. Go figure. Utséendemässigt såg de alla ut att vara hyfsat jämngamla. Svårt att bedömma ålder på tjejer ibland när de är uppsminkade och klär sig vuxet, tycker i alla fall jag.

Tycker det är tragiskt att man sätter "snuskgubbe"-stämpeln eller att man "jagar efter yngre tjejer". Vadå jagar? Kan ju bara tala för mig själv, men det är ju knappast så att man väljer att bara gå efter 18-åringar. Jag attraheras av tjejer med samma avstånd eller mer i ålder uppåt också. Allt handlar ju om personkemi och om man fattar tycke för varandra.

Kolla vad det är för kille i första hand innan ni dömer någon. Är det en bra kille ser jag ingen anledning till varför man ska lägga sig i med sina värderingar.

Vill bara lägga till i föregående: jag förstår självklart att man som förälder blir orolig, med all rätt. Det förminskar jag verkligen inte. Men vore synd att döma ut någon i förväg.

Ja, det finns säkert par med stor åldersskillnad som har det bra tillsammans.

Själv träffade jag mitt ex när jag var 19 och han var 28. Jag var inget viljelöst våp utan ambitioner. Jag började plugga på högskolan direkt efter gymnasiet och hade mål med livet.  Men den relationen var destruktiv och jag blev utsatt för olika typer av misshandel.

När jag äntligen lyckades ta mig ur 11 år senare var det en lång kamp att bygga upp ekonomi, självkänsla m.m. och jag får fortfarande jobba med mig själv. Men idag går det bra för mig. 

Han träffade en ännu yngre kvinna sedan som han förmodligen är lika elak mot. 

Jag tycker det är en varningssignal om en 29-åring vill vara tillsammans med en 18-åring.