Inte "smutskasta" pappan? Nehej, vad ska jag göra då?

Du kanske kan säga att "Pappa säger saker som inte är helt sant för att han är arg på mig, då säger man dumma saker. Försök att inte lyssna, för ni ska inte behöva bli inblandade i våra bråk.". Och låta det stanna där. (Om han ljuger och hittar på så säg det, men börja inte involvera barnen i att hitta sanningen eller ta ställning i en konflikt.)

Så hemsk det måste vara att ha ett ex som smutskastar dig inför barnen Lider med dig!

Äldre barn kan det nog gå bra att säga sanningen till  men man får nog ändå försöka undvika rent smärtsamma saker att säga, saker som kan skada barnen (jag menar inte relationen till pappan, den får han väl jobba på själv). Yngre barn som en 9-åring kan ta saker på ett helt annat sätt än äldre.  Tex om du skulle säga att pappa har slagit dig, kan barn må oerhört dåligt av att veta det.

Hur NPF:en spelar in vet väl du bäst, men jag har egna (nu vuxna) barn med NPF och båda har tagit upp saker vi sagt till dem när de var ca 10 år gamla, som vi ansåg var helt normala saker av föräldrar att säga (det handlade om hur man beter sig mot varann tex), men pga NPF hade de inte uppfattat det som vi önskade. Nu, flera år senare har de berättar hur de faktiskt tänkte om det vi sa, och vi föräldrar blev riktigt förvånade över det. 

Men du kan väl vara så rak att säga att pappa har varit dum, pappa har gjort saker som inte varit bra för vår familj och det är därför vi är skilda (eller så). Ställer de frågor får du vara beredd med detaljer som du tror de kan hantera. De kommer kanske också fråga sin pappa om det du sagt, och så får du skit för det? 

 

Jag är rädd att det inte kommer räcka. Han är inget annat än giftig och svarar jag inte med samma styrka som han kommer barnen påverkas av det han säger och ta det för att vara sanningen. Han kan manipulera precis vem han vill.. Han lyckades tom få mig att känna att jag förtjänade hans behandling av mig i flera år.

Låter fruktansvärt.. Mina tankar är givetvis bara "hur jag tänker". Men tror du inte att barnen i längden kommer att genomskåda det giftiga och falska som ditt ex håller på med? Om du är stabil och inte ger dig in i pajkastningen så har de i alla fall en förälder som de kan luta sig mot i framtiden. 

Kanske kan du kontakta socialtjänsten, vårdcentral eller liknande för att barnen ska få hjälp med hur de ska hantera sin pappas beteende. 

Jag tycker inte du ska svara med samma mynt. Barnen kommer kanske ta ditt parti men de kommer definitivt må sämre av två föräldrar som båda smutskasta varandra. Det man inte ska glömma är
att barn identifierar sig starkt med sina föräldrar och när de får höra att en förälder är usel så blir de lätt så att de själva känner sig usla. Detta är en stark psykologisk mekanism och inget man kan undvika genom att säga att pappa är elak men du är jättesnäll och detta har inget med dig att göra. 

Jag tycker däremot att du ska förklara varför pappan pratar såhär om dig. Berätta att han är sårad och då reagerar han så. säg också att även du är sårad men du vill inte säga taskiga saker om honom. På det viset lär du också barnen att man kan hantera saker på olika sätt och att det finns konstruktiva sätt att hantera konflikter. 

Jag tror det kan vara bra att rådfråga en terapeut i det här fallet så att du får stöd i att hantera det för det låter verkligen svårt och jag förstår att du vill ge din sida av saken. 

Varför ska man alltid blanda in socialtjänsten?!?!? Jisses.

Varför inte koppla in en skilsmässoadvokat att ni förmedlar därifrån. Sinsemellan?är ni inte gifta men skaffa en förmedlare om ni inte kan komma överens?

Är ni redan separerade? Låt det bara vara. Låt han hålla på tills han ger upp. När man inte får respons då brukar ena tröttna och barnen ser vem som är vuxen till slut. 

Jag skulle aldrig kasta skit, det enda jag isf skulle säga är min sanning, den som barnen på vissa plan redan känner till. Det enda som är sårat hos honom är hans ego. Så som han behandlat mig kan han omöjligt ha haft andra känslor än äganderätt gentemot mig.

För att vi betalar skatt för att det ska finnas resurser för att hjälpa människor som behöver hjälp? Att kontakta kan innebära att någon får råd vart man ska vända sig (t.ex kurator eller liknande). Allt är inte att anmäla och/eller kriga.

Sedan håller jag med om att det kanske är något man gör när situationen är ohållbar - inte att var och varannan skilsmässa ska hanteras genom kommunen. Svårt att veta hur illa denna relation är.

Hemskt när vuxna människor inte kan hantera sitt känsloregister utan att förgifta tillvaron för sina barn.

Du känner dina barn och får avgöra när du tror att de är mogna nog att höra sanningen. Men ska du berätta så ska det vara för deras behov, för att de söker svar, inte för att du ska rentvå dig eller hävda dig. Fram tills dess svarar du bara att folk säger ibland överdrivna saker eller saker som inte är sanna när de är arga eller sårade, och det är vad deras pappa gör just nu. Vad har du berättat för anledning till att ni skilde er? Upprepa det, och var lyhörd för barnens frågor, men stanna där. 

Jag har varit i den situationen. Och jag är glad för att jag inte har smutskastat pappan utan jag har helt enkelt sagt, att han är upprörd, men att även han kommer att märka att det är bättre så här. Mina barn tyckte alltså att pappa kanske inte ville skiljas och är ledsen och ensam. 

Sedan har jag inte gått in på vad han säger och inte säger. Dock har barnen inte heller frågat mig. Här var det mest att han har kommenterat och sagt saker inför barnen, och det har de inte sagt så mycket om. 

Det bästa brukar vara att undvika att "också " berätta något negativt, dvs. något som inte ens är aktuellt. Kommer det upp något konkret för att han har sagt något, så skulle jag visserligen säga att det inte är så (om det är helt fel), men jag skulle nog linda in det lite. Dvs. kanske inte säga att pappa ljuger, utan snarare att han misstar sig, minns fel eller något sånt. 

När äldre barn har fått riktigt konstiga historier, så kan man behöva erbjuda dem lite mer information. Min äldste son var 16 när det kom fram att pappan hade matat honom med konstiga historia om hans tidiga barndom. Jag sa till honom att det finns journaler han kan läsa och erbjöd mig att gå dit med honom. Det behövdes då inte ens. 

Det räcker om du dels står på dig och dels är ärlig med barnen. Barnen ser ju att det är han som är elak och bråkar. Om det är specifika saker som han tutar i barnen, så är det nog viktigt för dig att veta vad det är, så att du kan visa dem din version. Kanske inte allt för uppenbart som svar på hans påstående, utan mer naturligt när det kommer upp. 

Det är viktigt att du inte drar dig tillbaka från barnen utan visar dem att du älskar dem och att de kan lita på dig. Du märker i så fall också om barnen är oroliga över något för att pappan har manipulerat dem att inte tycka om saker och ting hos dig. Och då kanske du kan styra emot, bara genom att signalera att nu är pappa inte här och hos mamma är det lugnt och tryggt. 

Där kan det faktiskt vara bra att prata med någon.... kanske nån familjeterapeut eller liknande - som kan ge dig råd hur du kan fånga upp sånt. 

Du kanske skulle kunna vara mer generell?

Sätta dig ned med barnen och säga att din och pappas konflikt är er konflikt och inte något som barnen ska ta ställning i. 

Och sedan något lite mer generellt kring att du vill inte prata illa om deras pappa för att man ska slippa höra sådant om sina föräldrar och ges utrymme att ha en egen relation och älska sin mamma och pappa oavsett vad de känner för varandra. 

Och sedan kanske svara lite på frågor som de säkert har. Men att du där balanserar så att du är ärlig men utan att ösa skit. Utgå från dig själv, hur du mådde med ditt ex och hur du mår nu och att du måste få möjligheten att må bra. Men utan att ösa skit över pappan och "han gör si och han gör så". 

Håller med

Vad är sanningen då? Vad har han gjort?

Rent allmänt tror jag det bästa bara är att bemöta det hela med att säga att det inte stämmer, om ungarna påstår något som han sagt.

Det här med att berätta sanningen utan att kasta skit. Vem har sagt att skitsnack alltid behöver vara lögn? Folk snackar en väldans massa skit om mig som från början till slut är absolut sant. Det är sårande.