• Anonym (Done)

    Hjälp mig i mina tankar om skilsmässa!

     Hej. 

    Jag har under flera år försökt bevara min relation till min man på grund av vår son. Hade inte sonen funnits hade jag separerat för länge sedan. Jag har försökt med allt, parterapi och familjerådgivning.. men inget har fungerat. Min man är en typisk narcissist .. vilket jag kom på redan för flera år sedan men har väl försökt intala mig själv att han inte är det, att han bara är vilsen och traumatiserad, sårad osv. Men nu är droppen rågad. 

    Han skiter fullständigt i sonen oavsett vad jag säger. Jag kan inte påverka honom på något sätt längre.. och han har den inställningen att vår son inte dör av allt han inte gör. Han ljuger, lovar, manipulerar, gör mig i dåliga dager framför sonen osv. 

    Jag har en stor sorg i mig att jag inte kunnat ge mig son det bästa, det bästa från mig och det bästa från hans pappa. Han förtjänar allt det bästa.. 

    Men jag har bestämt mig att jag vill inte längre försöka. Jag orkar inte. Jag behöver orka för mig son. Jag är helt dränerad. Han säger själen ur mig. Han irriterar mig konstant ocean gör mig arg hela tiden.. 

    Jag vet inte vart jag ska börja. Varenda gång som jag tar upp ämnet så antingen hotar han mig eller säger att jag bara tänker negativt och att vi faktiskt har det bra. Men att jag bara ser allt negativt. Han hotar med att flytta med sonen till annan ort.. eller att han själv ska flytta till annan ort. 

    Hur ska jag gå tillväga för att få så bra avslut som möjligt ? Jag kommer behöva köpa en bostad och jag vet varken ut eller in. Jag vill verkligen att det ska bli bra för både mannen och sonen. Jag vill få det att fungera.. 

    Jag har sådan ångest över detta då jag möter föräldrar i vårdnadstvister eller föräldrar som inte kommer överens. Använder barnen som ammunition osv. 

    Hjälp mig någon!!!

  • Svar på tråden Hjälp mig i mina tankar om skilsmässa!
  • Anonym (Lilo)

    Det är ganska betydelsefullt hur gammal din son är, för att någon ska kunna ge råd vad gäller vårdnad.

    Vad gäller att ta sig ur en relation kan man alltid ringa en kvinnojour, även om du inte är fysiskt misshandlad.

    De vet hur man ska göra för att förbereda och göra en så säker exit som möjligt.

  • Anonym (Done)

    Tack för svar. 
    Jag har varit i kontakt med kvinnojouren, vet dock inte riktigt vad de kan hjälpa till med. 

    Våran son är 6 år gammal och jag har smått pratat med honom redan om familjers olikheter, i en tanke att förbereda honom lite. Han är otroligt känslig och jag vill att det ska ske fridfullt och utan trauma. 

  • Anonym (aaa)

    Du ska nog släppa din önskan om att få ett så bra slut som möjligt. Han kommer givetvis inte vilja något du vill, vad du än säger. 

    Du behöver prata med andra människor först, förbereda dig och veta att du har några som kan stödja dig. Du behöver tänka ut hur det ser ut med ekonomi och boende osv.

    Du måste ha andra bakom dig som hjälper dig när han försöker manipulera dig till att ni har det bra, att du ska stanna osv. 

    Det låter inte heller som att han är den bästa föräldern så att han säger han ska ta barnet till annan ort är nog mest tomma ord bara för att skrämma dig. 

    Måste du köpa en bostad? Kan du inte hyra en lägenhet först, så att du kommer därifrån, så kan du fundera på ev köp senare? 
    Du måste också släppa det du skrivit om att det ska bli bra för både mannen och sonen. Mannen är inte ditt ansvar. 

  • Anonym (E)

    Separera. Du skulle ha lämnat honom för länge sedan säger du, så GÖR det då! Du stannar för sonens skull...? För att han ska få växa upp med en idiot då eller? Nej, lämna honom.

  • Anonym (E)

    Måste du köpa bostad? Har du verkligen uttömt alla möjligheter till en hyreslägenhet? Eller hyra en stuga av någon privat? Eller vad som helst? Ring till varenda hyresvärd och hör om de har några alternativ förutom köpoäng. När jag skulle skiljas (stor stad, flera års kötid) hade jag en lägenhet inom två (!) veckor. Säger inte att de är samma för dig men man måste försöka. Ligga på. Förklara läget i värsta fall.

    Säg ingenting förrän du har allt ordnat! Ni kommer att behöva prata om vem som tar vilka möbler, se till att du har skriftligt på vad du får ta med dig av det gemensamma.

    Om han tar med sig sonen och flyttar begår han ett allvarligt brott. Om han flyttar själv - gud så skönt då!

    Skicka in ansökan om skilsmässa redan ikväll, du behöver inte ha hans underskrift och du kan göra det digitalt med mobilt Bank-ID. Ni har ett halvårs betänketid så börja redan nu, det kommer du vara glad för senare.

    Anteckna allt han har för sig kring sonen, hur han skiter i honom. Spela in era samtal kring sonen. Du kommer att behöva det senare, tro mig. En dag kanske du vill ansöka om enskild vårdnad. En dag kanske maken får för sig att jävlas ordentligt. Spela in. Allt.

  • Anonym (Done)

    Tack för svar. 

    Jag har några runt i kring mig som känner till situationen och som lätt säkert skulle ställa upp. Jag frågar dock aldrig om hjälp, tänker att jag vill klara mig själv. Men om jag verkligen skulle behöva det så kommer jag be om hjälp. 

    Jag förstår att det kanske är lätt för andra att säga men skild dig då. Det är ju inte riktigt så enkelt. Jag har försökt för sonens skull, även kanske för att jag själv är rädd för vad som kommer hända efter. Tänk om det blir värre ? Sen tänker man ju oftast bara på de positiva vi varit med om, vilket också finns. Alla fina stunder man delat osv. Det är inte bara som att byta underkläder. Jag sätter mig sist i alla avseenden, på gott och ont. 

    Och oavsett blir han inte av med sin pappa om vi skulle skilja oss. Han blir kvar med honom själv, och hur kommer det bli då? Hur mycket kommer inte han manipulera, trycka ner osv? 

    Jag kommer inte kunna hyra. Att hyra är dyrare än att köpa. Så jag kommer att behöva investera i en lägenhet. Och det kommer han också att behöva göra. 

    Bor i en storstad där det är omöjligt att hyra om man nu inte betalar 14 tusen i månaden för en rvårummare. 

    Vi är gifta, så vi spillar väl på det mesta? 

    Jag hade skrivit ner allt han gjorde för jag har märkt att mitt minne sviktar något enormt. Glömmer i princip allt. Men telefonen där jag skrev ner allt har gått sönder. Och jag vet inte om det går att rädda. Har spelat in lite. Men det är inte mycket. Han kan säkerligen vända och vrida på allt ändå, vilket han är expert på. 

    Men tack för tipsen, jag uppskattat det! 

  • zockervadd

    Min mamma bad heller aldrig om hjälp. Istället självmordsförsök därefter XX år som grönsak innan döden befriade henne. Pappa går fortfarande och lägger blommor på hennes grav totalt oförstående om sin egen roll i det hela.

  • Anonym (E)

    Vad är det som skulle kunna bli värre? Ingenting. Du slipper bo med en idiot. Sonen slipper bo med en idiot. Han behöver bara träffa pappan på deltid, om det är något båda ens vill (känns inte troligt från pappans sida). Och om pappan behandlar sonen illa så har du rätt att säga nej till umgänget, ta i så fall stöd från soc att pappan misshandlar sonen psykiskt genom att trycka ner honom och vad du nu är rädd för. Och ändå, en förtryckare på deltid är bättre än heltid. Du tror säkert att du "skyddar" sonen nu, det gör du inte. Du kan inte hindra pappans ord eller attityd, det lever din son med konstant.

    Allt det där fina ni har haft måste du tänka bort. Det är bara minnen och inget annat, man kan inte leva på gamla meriter. Tänk istället på hur han är nu mot dig och sonen, är det här verkligen som du vill att ni ska behöva leva...? Förstår inte du hur dåligt er son mår av pappans sätt? Kallas psykisk misshandel.

  • Tow2Mater

    Du ska ju skilja dig om du vill, men kanske du också ska ha en realistisk syn på vad "det bästa" är? Ofta måste man nöja sig med "tillräckligt bra" i verkliga livet.

    Vad betyder t ex "Jag har en stor sorg i mig att jag inte kunnat ge mig son det bästa, det bästa från mig och det bästa från hans pappa. Han förtjänar allt det bästa.. "?

    Vad är det Du inte kan ge sonen?

    Om mannen konstant irriterar dig, så är det nog även det omvända, och ni skulle kanske båda må bättre utan varann. Och han kanske kommer kunna fokusera mer positivt på sonen om han slipper irritationen mot dig.

  • Anonym (,lkljk.yguk)

    Det första du måste göra är att inse att du a l d r i g  kommer att få det avslut du önskar. Aldrig. 


    Sen får du förbereda sonen så gott du kan och påbörja sökandet efter ny bostad. 


    Skicka efter skilsmässohandlingarna och gör dem klara, men ge dem inte förrän du har så gott som allt ordnat. Du har ju rätt till hälften av era gemensamma tillgångar, men fundera på hur mycket som är värt att bråka om. Ta helst in en utomstående för den biten. Ju fler som är iblandade desto mindre risk att han tjafsar tänker jag. Alt att det finns fler som ser hur han beter sig. 


    Grejen är att så länge ni är gifta, vilket är 6 månader efter inlämnade papper är det inte säkert att du får ta lån utan hans medverkan. Då räknar de på ditt lån och din lön som att du även ska försörja honom. Möjligen att inlämnad skilsmässoansökan gäller, men jag tror inte det. Makar har försörjningsplikt gentemot varandra och han lär ju inte lägga två strån i kors för din skull. 

    När du väl tagit dig därifrån så begränsa era samtal till att handla om sonen. Ett varannan v boende är nog inte på kartan om han inte vill jävlas och vända sonen emot dig. 


    Vägra besvara något som helst som inte handlar om sonen. Om han är mycket jävlig, kräv sms konversation eller mailkonversation. 


    Bäst är om du kan hitta bostad på annan ort och helt enkelt flytta dit. Ja, han måste eg skriva under, men om du hinner få sonen rotad på den nya orten är risken rätt liten att de ger honom boendet så sonen måste flytta igen. 


     

  • Anonym (aaa)
    Anonym (Done) skrev 2022-06-20 21:44:06 följande:

    Tack för svar. 

    Jag har några runt i kring mig som känner till situationen och som lätt säkert skulle ställa upp. Jag frågar dock aldrig om hjälp, tänker att jag vill klara mig själv. Men om jag verkligen skulle behöva det så kommer jag be om hjälp. 

    Jag förstår att det kanske är lätt för andra att säga men skild dig då. Det är ju inte riktigt så enkelt. Jag har försökt för sonens skull, även kanske för att jag själv är rädd för vad som kommer hända efter. Tänk om det blir värre ? Sen tänker man ju oftast bara på de positiva vi varit med om, vilket också finns. Alla fina stunder man delat osv. Det är inte bara som att byta underkläder. Jag sätter mig sist i alla avseenden, på gott och ont. 

    Och oavsett blir han inte av med sin pappa om vi skulle skilja oss. Han blir kvar med honom själv, och hur kommer det bli då? Hur mycket kommer inte han manipulera, trycka ner osv? 

    Jag kommer inte kunna hyra. Att hyra är dyrare än att köpa. Så jag kommer att behöva investera i en lägenhet. Och det kommer han också att behöva göra. 

    Bor i en storstad där det är omöjligt att hyra om man nu inte betalar 14 tusen i månaden för en rvårummare. 

    Vi är gifta, så vi spillar väl på det mesta? 

    Jag hade skrivit ner allt han gjorde för jag har märkt att mitt minne sviktar något enormt. Glömmer i princip allt. Men telefonen där jag skrev ner allt har gått sönder. Och jag vet inte om det går att rädda. Har spelat in lite. Men det är inte mycket. Han kan säkerligen vända och vrida på allt ändå, vilket han är expert på. 

    Men tack för tipsen, jag uppskattat det! 


    Undanflykter.
    Jag förstår att det är tufft, det är det ju för alla som på något sätt hamnar under någon annans "makt". Du processar nu och det är bra. Att ha skrivit den här tråden till främmande människor är ett viktigt steg. 
    Jag vill kommentera det här du har skrivit: 
    Jag förstår att det kanske är lätt för andra att säga men skild dig då. Det är ju inte riktigt så enkelt. Jag har försökt för sonens skull, även kanske för att jag själv är rädd för vad som kommer hända efter. Tänk om det blir värre ?
    Jaa, eller tänk om det blir bättre? Man kan väl ganska enkelt konstatera att det du försökt tidigare inte lett till något bättre - eller hur? 
    Du skriver också saker som är ett dåligt beteende från din sida, alltså saker som skadar dig själv OCH barnet: 1. du ber inte om hjälp, 2, du vill klara dig själv, 3. sätter dig själv sist i alla avseenden.

    Alla de här sakerna är sånt som han förstås vet och använder när han i sin tur använder sina knep för att få som han vill! 
    Du vill det bästa för ditt barn men ditt eget beteende hindrar att ditt barn får det bättre. 

    Du behöver hjälp och det direkt. Du måste bli bättre på att spela in och dokumentera. Ja, han kommer vrida på allt - det vet du ju redan - därför måste DU steppa upp och bli listigare än vad han är. Börja söka efter advokat, det kan ta tid att hitta en och du kan behöva en i bakfickan den dagen du släpper bomben. 
    och som sagt, ordna skilsmässopapper snarast. 

    Har ni gemensam ekonomi eller har du något konto som bara är ditt? 


  • Anonym (Done)

    Tror att sorgen beror på att jag inte kunnat ge honom den fina kärnfamiljen som jag önskar att han hade haft. 

    Jag har försökt prata om det, frågar om han verkligen är lycklig. Han påstår sig vara der av någon konstig anledning. Vi har det för det mesta inte alls bra .. men han verkar ju vara helt jävla blind. Ser han inte? Jag vet att han själv är ett skilsmässobarn och har trauma efter det. Jag själv är det och har inget trauma. Men han räds kanske av det, jag vet inte riktigt. 

    Men om man ordnar skilsmässopappret så lär han väl få den informationer. Eller hur går det till? 

    Jag har inte råd med någon advokat, inte han heller. Och jag försöker filma och spela in men jag hinner oftast inte. Och jag är inte listig för fem öre.. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra men jag försöker så gott jag kan. 

    Steget är bara så stort .. och allt gör mig rädd. Men jag vet att man växer av rädslor, av det som utmanar en. 

    Jag får hoppas att det blir så bra som möjligt bara. Mer än så kan jag inte göra. 

    Men jag försöker hitta tillfälle att släppa bomben.. men jag kommer på bortförklaringar hela tiden. 
    Nu är det sommar och semester och jag orkar inte hantera allt nu. Sen kommer sonens födelsedag, skolstart för soneb, planerad resa, jul och nyår.. osv.  När ska man hitta en bra tidpunkt? Känns inte som att det finns någon bra tidpunkt. 

  • Anonym (E)
    Anonym (Done) skrev 2022-06-21 22:44:52 följande:

    Tror att sorgen beror på att jag inte kunnat ge honom den fina kärnfamiljen som jag önskar att han hade haft. 

    Jag har försökt prata om det, frågar om han verkligen är lycklig. Han påstår sig vara der av någon konstig anledning. Vi har det för det mesta inte alls bra .. men han verkar ju vara helt jävla blind. Ser han inte? Jag vet att han själv är ett skilsmässobarn och har trauma efter det. Jag själv är det och har inget trauma. Men han räds kanske av det, jag vet inte riktigt. 

    Men om man ordnar skilsmässopappret så lär han väl få den informationer. Eller hur går det till? 

    Jag har inte råd med någon advokat, inte han heller. Och jag försöker filma och spela in men jag hinner oftast inte. Och jag är inte listig för fem öre.. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra men jag försöker så gott jag kan. 

    Steget är bara så stort .. och allt gör mig rädd. Men jag vet att man växer av rädslor, av det som utmanar en. 

    Jag får hoppas att det blir så bra som möjligt bara. Mer än så kan jag inte göra. 

    Men jag försöker hitta tillfälle att släppa bomben.. men jag kommer på bortförklaringar hela tiden. 
    Nu är det sommar och semester och jag orkar inte hantera allt nu. Sen kommer sonens födelsedag, skolstart för soneb, planerad resa, jul och nyår.. osv.  När ska man hitta en bra tidpunkt? Känns inte som att det finns någon bra tidpunkt. 


    Nej ts, det finns ingen bra tidpunkt. När du än fundera över året så kommer det alltid finnas nånting som inte passar. Runt sonens födelsedag är väl däremot en av de sämsta tidpunkterna, likaså jul som är ett viktigt firande för barn, annars rätt så fritt skulle jag säga. Nej, det är bättre att få det gjort. Sonen ska inte hamna i kläm utan ni vuxna får prata utan honom och sen får ni försöka bete er civiliserat omkring varandra. När det närmar sig flytt pratar ni med sonen och berättar.

    Jag vet inte om maken får meddelande om du ansöker om enskild skilsmässa, du kan ringa tingsrätten och fråga.
Svar på tråden Hjälp mig i mina tankar om skilsmässa!