Hjälp mig i mina tankar om skilsmässa!
Hej.
Jag har under flera år försökt bevara min relation till min man på grund av vår son. Hade inte sonen funnits hade jag separerat för länge sedan. Jag har försökt med allt, parterapi och familjerådgivning.. men inget har fungerat. Min man är en typisk narcissist .. vilket jag kom på redan för flera år sedan men har väl försökt intala mig själv att han inte är det, att han bara är vilsen och traumatiserad, sårad osv. Men nu är droppen rågad.
Han skiter fullständigt i sonen oavsett vad jag säger. Jag kan inte påverka honom på något sätt längre.. och han har den inställningen att vår son inte dör av allt han inte gör. Han ljuger, lovar, manipulerar, gör mig i dåliga dager framför sonen osv.
Jag har en stor sorg i mig att jag inte kunnat ge mig son det bästa, det bästa från mig och det bästa från hans pappa. Han förtjänar allt det bästa..
Men jag har bestämt mig att jag vill inte längre försöka. Jag orkar inte. Jag behöver orka för mig son. Jag är helt dränerad. Han säger själen ur mig. Han irriterar mig konstant ocean gör mig arg hela tiden..
Jag vet inte vart jag ska börja. Varenda gång som jag tar upp ämnet så antingen hotar han mig eller säger att jag bara tänker negativt och att vi faktiskt har det bra. Men att jag bara ser allt negativt. Han hotar med att flytta med sonen till annan ort.. eller att han själv ska flytta till annan ort.
Hur ska jag gå tillväga för att få så bra avslut som möjligt ? Jag kommer behöva köpa en bostad och jag vet varken ut eller in. Jag vill verkligen att det ska bli bra för både mannen och sonen. Jag vill få det att fungera..
Jag har sådan ångest över detta då jag möter föräldrar i vårdnadstvister eller föräldrar som inte kommer överens. Använder barnen som ammunition osv.
Hjälp mig någon!!!