Begrava älskat husdjur?

Jag förstår det här är viktigt för dig. Innan katten jag växte upp med fick somna in sådär som jag beskrev tidigare i tråden hade jag aldrig kunnat tänka mig lämna den döda kroppen hos veterinären utan hade funderat över kremering och sen strö ut askan på nån fin plats eller begrava hennes kropp i jorden.

Men sen kändes det så fint och värdigt sättet hon fick lämna jordelivet på att det inte gjorde mig nåt lämna henne där på bordet på veterinärmottagningen. Det va ett bra avslut mitt i det oändligt sorgliga med att mista en älskad liten vän. Minnena av henne lever kvar inom mig än idag 6 år efter hon somnade in.

Är det så dåligt skydd för djurbegravningsplatser? Eller är det skräckfilmen Jurtjyrkogården du tänker på?

Växte upp med en katt som va älskad av hela familjen som den lilla familjemedlem hon va. När hon va 19 år blev hon svagare och svagare så vi lät henne somna in hos veterinären. Det va väldigt sorgligt men blev ändå så fint och värdigt för vi kramade alla om henne och jag fick ha henne i min famn med alla andra runtomkring medans hon somnade in för gott. Sen lämnade vi hennes döda kropp där och det kändes ok att veterinären såg till att hon blev kremererad och utströdd.

Blir nog typ så igen den dagen det är dags för min nuvarande älskade katt att lämna jordelivet.

 Beklagar verkligen förlusten av din lilla vän, TS!

Så fint beskrivet. Jag vet att du har så fin relation med dina katter och att dina katter också är speciella små krabater. 

Vad jag förstår finns inget skydd för dem alls, mer än folks goda vilja.

 

Jo, de är ju så speciella, de små. Att de små liven kan sätta såna sjupa spår i hjärtat?  De vi har är ju som våra barn på något vis eftersom vi inte har egna. 
Fur Kids kallar vi dem.

Vad fint su skrev om din egen katt 

Vad jag förstår finns inget skydd för dem alls, mer än folks goda vilja.

Jag har två av mina hundar i urnor på en hylla här hemma, Deras koppel och halsband ligger ovanpå urnorna. Det känns rätt att ha hundarnas urnor framme eftersom de betydde så oerhört mycket och dominerade mitt liv så länge. Katterna blir det svårare med. Inte för att de inte är älskade, utan för att jag inser att det skulle bli sjukligt många urnor här hemma om jag fortsatte så. Nu har jag fyra katter, och det lär säkert komma och gå fler katter i mitt liv så jag måste göra på ett annat sätt. Jag kanske kommer att göra det valet att låta veterinären ta hand om dem bara, fast det känns också lite fel någonstans. Som att man lämnar dem. Men egentligen så spelar askan ingen roll egentligen eftersom det inte längre har något med det levande djuret att göra. 

Jag har två av mina hundar i urnor på en hylla här hemma, Deras koppel och halsband ligger ovanpå urnorna. Det känns rätt att ha hundarnas urnor framme eftersom de betydde så oerhört mycket och dominerade mitt liv så länge. Katterna blir det svårare med. Inte för att de inte är älskade, utan för att jag inser att det skulle bli sjukligt många urnor här hemma om jag fortsatte så. Nu har jag fyra katter, och det lär säkert komma och gå fler katter i mitt liv så jag måste göra på ett annat sätt. Jag kanske kommer att göra det valet att låta veterinären ta hand om dem bara, fast det känns också lite fel någonstans. Som att man lämnar dem. Men egentligen så spelar askan ingen roll egentligen eftersom det inte längre har något med det levande djuret att göra. 

För min del blir det nog inga fler djur på länge. Den här katten var ett specialfall. Han var med mig så många år och var väldigt säregen. Svårt att sätta fingret på men den sorgen jag kände när han blev sjuk var som ett svart hål. Därför vill jag göra något fint och varaktigt av var askan strös ut eller så. 

Då måste du känna efter vad som känns rätt för dig. När man har en urna kvar så får man en liten känsla av att djuret är lite ?där? på nåt konstigt sätt. Åren går men eftersom urnan står där så ser man den och skänker djuret en tanke när blicken fastnar där. Det blir väl lite som en minnesplats för djuret, nästan som en gravsten. Strör man ut askan så är ju askan borta sen, men man kan trösta sig med tanken att djuret ströddes ut på sin favoritplats kanske och känna sig nöjd med det. Allt detta är ju bara ritualer för oss människor, för djuret spelar allt detta ingen roll och askan är ju inte det levande djuret. Det viktigaste man egentligen har kvar är sina bilder och minnen. 

FAST hur är det på veterinärkliniken? Får den sörjande djurföräldern veta att det finns en djurkyrkogård? OM det nu finns en på orten! Jag hade inte en aning om att det fanns en här där jag bor......! Jag lämnade min vovves kropp och jag vet inte var den blev av.......

Ingen veterinär har upplyst mig om sånt heller, jag har bara fått alternativen med att bara lämna kvar djuret eller separat kremering med urna. Jag har ärligt talat bara tänkt att djur där ägaren Inte har begärt separat kremering bara kremeras ihop med en massa andra djur och ja, slängs någonstans. En veterinär kan kanske svara i tråden och berätta vad som händer.

Då måste du känna efter vad som känns rätt för dig. När man har en urna kvar så får man en liten känsla av att djuret är lite ?där? på nåt konstigt sätt. Åren går men eftersom urnan står där så ser man den och skänker djuret en tanke när blicken fastnar där. Det blir väl lite som en minnesplats för djuret, nästan som en gravsten. Strör man ut askan så är ju askan borta sen, men man kan trösta sig med tanken att djuret ströddes ut på sin favoritplats kanske och känna sig nöjd med det. Allt detta är ju bara ritualer för oss människor, för djuret spelar allt detta ingen roll och askan är ju inte det levande djuret. Det viktigaste man egentligen har kvar är sina bilder och minnen. 

Ok, låter ju inget vidare men samtidigt finns det ju såna begravningsplatser som finns och funnits sen lång tid. Den på Djurgården här i Sthlm har tex. funnits i nästan 150 år. Kanske kunde du få begrava din kisse där? Den begravningsplatsen finns nog kvar länge till. 

Tack! 

Och så är det ju att dom visserligen är små men inte mindre älskade för det och sen saknade när dom lämnat oss (fast inte i minnet då för där finns dom ju kvar). Min katt är nog mycket mitt barn med även om jag kanske en dag får egna människobarn med. Men katten skulle deffo inte knuffas åt sidan för det! Den är familj och kommer alltid va. 

Ha ha det slog mig du har ju en katt också på din profilbild, ett lejon visserligen som väl ska symbolisera styrka och mod där.

Jag vill helst inte ha urnan kvar för alltid, känns som den också skapar sorg hos mig. Och risken finns ju alltid för sabotage vid inbrott eller brand eller liknande.

Skall undersöka statusen på djurkyrkogård här i stan. Idealet hade ju varit en som inte riskerar att försvinna om nåt år.

Haha, ett lejon är ju bara en katt, modell större 
Min bild är ju en symbol. "Lion of Judah" 
Kram på dig, och glad midsommar!