Separation känslor därefter husshållsarbetet

Hej,
Mitt ex och jag var ihop i 9 år. Vi har två fina barn 2 år och 4 år.
Vi bådar har bra jobb och bor i ett hus. Allting ser bra utifrån.

Vår relation had varit bra under stora dela. Vi bråkade  max 3 ggr under tiden.
Sedan årsskiftet har vi mindre sex. jag trodde att det var normal att vi båda var trötta med småbarnslivet.

I Maj bestämde mitt ex att ha separation, vi hade lite bråk i april.

Anledning enligt henne till separation var att hon tyckte att hon tog för stor lasset hemma och gjorde mer hushållsarbet, planering för mat och barn. Hon sov dåligt. Det kändes jämlik hemma. Hon är en konflikträdd person och kunde inte ta upp saken direkt med mig. Jag har sagt att hon är känslig. Jag hörde  och inte såg henne. Hon tappade känslor för mig. Hon såg framåt att bli gammal med mig men hon inte kunde göra det längre. Hon erkände själv att hon borde ha tagit kommunikationen med mig tidigare.

Enligt mig håller jag med om att ex:et gjorde mer hemma. Under 9 år har hon alltid tagit mer hand om hemmet. Finansiellt bidrar jag mer för husköpet och hon får ägandeandel jämt. Jag deltog hämtning, lämning och matlagande hemma de dagarna när jag hämtar, kastade sopor, lämna återvinning. Vi handlade mat tillsammans. Våra barn är super mammiga, Jag försökte med att hjälpa till med så att hon kunde få sovmorgon. Men barnen ville enbart skrika efter mamma. Efter några ggr försök, så gav jag upp lite på det. Hon vill ta semester med sin vänna och åker iväg på jobb.Jag uppmuntrade henne att göra det. För att jag dels är det lättare för mig hantera barn när hon inte är där, dels för att hon behövde det. Men det är då hon insågt att livet kan vara så annorlunda. Jag har asiatisk bakgrund och min mamma tog all hushållsarbetet. Det finns en del kulturskillnaden. Jag trodde inte hushållsarbetet kan leda till separtion tidigare.

Nu i efterhand insåg att jag borde ha gjort mer hemma. Men tyvärr kan jag inte ändra historian. Jag försöker göra en personlig utveckling att ställa upp mer för mina barn och tar mer ansvar, inte för att vinna tillbaka ex, för att göra det för mig och mina barn skull. Jag försöker utveckla min kommuniktion mer snäll och visa mer empati för andra.

Min fråga är känner någon män eller kvinnor  känner igen situationen som jag har. Vad händer med era liv efter separation? Hur funkar relation med ex:et och barnen?

När en person bestämde att lämna, brukar det vara försent att ändra åsiketet har jag lärt nug. Hur funkar det med känslor i efterhand för både er som lämnar och blir lämnat i en relation?