Ni som älskar/trivs mycket bra med era jobb

Jag arbetar som förskollärare och älskar mitt jobb så till den grad att jag saknar jobbet, barnen, kollegorna när jag har semester. För mig är det världens roligaste jobb! Kan inte tänka mig något mer meningsfullt och utvecklande.

Min väg till yrket var att jag började arbeta som barnskötare (timvikarie) i förskolan. Jag hade då ingen relevant utbildning och såg det bara som ett tillfälligt jobb för att försörja mig. Jag fick där smak för att arbeta med barns utveckling och lärande och sökte mig, efter 2 år som barnskötare, till Lärarutbildningen.

Efter sju terminer på Förskollärarutbildningen och 200 000 i studieskulder (då har jag arbetat en del under min studietid) är jag äntligen färdig förskollärare. Min grundlön var 27 000 (vilket är rätt förfärligt med tanke på utbildning och ansvar) men jag älskar mitt jobb och upplever att jag utvecklas varje dag!

Och ja, friheten och kreativiteten jag har i mitt yrkesutövande är fantastisk. Det som hämmar det är bristen på resurser i form av (utbildad) personal och pengar 

Jag går till en daglig verksamhet om dagarna. Jag är författare. Det kan tyckas som att det inte är ett riktigt jobb, men jag älskar det och jag får inte betalt för det. I alla fall inga stora summor. Jag har gett ut några noveller, men som sagt, jag blir inte rik på det. Jag har skrivit i 15 år ungefär, men nu de senaste tre åren, kan man väl säga så har jag satsat helhjärtat på det. Om jag kunde så skulle jag skriva dygnet runt!

Specialpedagog på gymnasiet. 

Jag kan bocka av alla punkterna utom en; den att jag skulle göra samma sak om jag inte fick betalt - nä, det skulle jag inte. Även om många tänker att man har ett kall när man jobbar med människor så skulle jag inte jobba utan att få något för det. 

Men oavsett det så har jag sällan måndagsångest, jag kan längta till jobbet, jag har stor frihet (under ansvar så klart), och det blir många roliga möten eftersom man jobbar med människor. 

Min väg: lärarutbildning ganska direkt efter gymnasiet. Hade jobbat som lärare drygt 20 år innan jag valde att läsa vidare till specialpedagog. Är stolt över mig själv att jag tog tag i det och satsade på ännu en universitetsutbildning, den är på avancerad nivå. Lärarutbildningar är på grundnivå och det var så längesen jag läste den, så jag hade ingen aning om hur det skulle vara att studera så många år senare. 

Leg. Tandhygienist. Ett yrke med mycket variation, alla dagar är olika. Ansvar men lagom mycket sådant. Förmågan att kunna hjälpa människor är trevligt. Stressigt ibland såklart. 

Läste 3 år till det på högskola och trivdes med det, men att jobba är roligare och man är ledig när man är ledig. Jag tar inte med mig jobbet hem.

Jag driver eget och arbetar hemifrån. Det absolut bästa beslut jag tagit! Däremot så är det ju kanske inte något alla kan göra bara sådär. Vi hade turen att jag kunde kombinera med FL och att vi i praktiken klarar oss på enbart sambons lön tills företaget går så pass bra att vi båda kan arbeta fulltid med det. 
Dom dagar då ingenting klaffar med familjeliv och jobb så undrar jag lite vad jag gett mig in på men resterande dagar älskar jag hur jag kan kombinerade båda  och hur mycket mer tid jag faktiskt får med barnen än om jag hade haft ett traditionellt jobb. 

HVB-hem.
Jag gillar verkligen att få en möjlighet att hjälpa dessa barnen som fått ta och se så mycket skit. Att se dem börja få betyg i skolan, hur deras hälsa förbättras, att de börjar lita på folk igen... det är värt mycket.
Sen även friheten i att ta med sig ett gäng ungar till stranden eller en unge och handla lite kläder på stan.... det är också värt en hel del.

Jag älskar och jobba. Längtar till måndag. Tänker ofta det är en ny vecka, nya tag. Har en försörjningsplikt till mina barn, hela min familj. Jag strävar efter en bra framtid med bra pension. 

Jag lägger inte så mkt energi på mina kollegor vad de gör och inte gör på arbetet. Man har ett ansvar för sitt arbete. 
See jag ett stort problem går jag till min chef. Som man ska göra för att slippa tjafs, konflikter etc. Arbete är ett arbete. Ingen lekplats. 

Jag blir inte vän med mina kollegor. Det är mina arbetskollegor. Visst har man en slags bekantskap, relationer. Man pratar, skrattar etc. Självklarhet. Man kan vara trevlig på jobbet.

Undviker kärringarbetsplats. Sätter mig inte en fot på sådant jobb. Skulle jag byta arbetsplats. Ser jag mig omkring vem som är ansvarig, män, kvinnor i helst i olika åldrar.

För mig är det att vara neutral mot alla. 

Jag har jobbat många år och trivs med det. Utbildad ingenjör och chef  för en utvecklingsgrupp. Vi gör kul meningsfulla saker och jag jobbar med roliga människor. Jag kan styra rätt mycket själv. Under åren har jag haft möjlighet att byta jobb om jag inte trivts. Har jobbat utomland, med mycket rolig.

Det var en viss uppoffring att plugga fem år på en krävande utbildning efter gymnasiet. Sen har jag satsat en del på jobbet, jobbat mycket, flyttat, sabbat ett förhållande, till och från lite fritid. Ekonomisk har det varit bra, jag är högavlönad idag och har god ekonomi.

Forskning och utveckling. Kan själv bestämma när jag önskar jobba hemifrån och när jag önskar att jobba från kontoret. Kan jobba på vägen till och från jobbet. Varierande, får möjlighet att styra och starta egna projekt. Jag jobbar vanlig kontorstid. Har möjlighet till övertid men det är ingen som förväntar sig att någon ska jobba över. 

Flexibiliteten är guld värd. 

Jag tycker inte jag har offrat något. Jag har en utbildning på 4,5 år och läste totalt 5 år. Det var spännande och lärorikt och inte alls någon uppoffring (uppoffring är för mig när man väljer att göra något när man helst skulle göra något helt annat). Har kontorstid så har inte offrat fritid eller familjetid. Nattar barnen varje kväll och kör dem till förskolan varje vardagsmorgon. 

Sen har jag haft arbeten där jag inte trivdes eller inte trivdes hela tiden. Man behöver testa och dra några nitlotter också i livet. 

Jag jobbar med systemutveckling. Jag älskar att programmera och lösa problem och tycker det är fantastiskt att jag får betalt för att göra det jag tycker är roligast  Jag har gått 4 år på universitetet (och 1 års vidareutbildning på yrkeshögskola) men det kändes inte som någon uppoffring direkt, det var också jättekul. 

Arbetar som universitetslektor.

Har lång utbildning bakom mig, och har fått offra några år av inkomst pga att jag inte blev klar i tid med min avhandling, men det har lätt varit värt det. Nu tjänar jag bra och kan spara undan för att kompensera för inkomstbortfallet/till framtida pension.

Det bästa med jobbet är att jag älskar ämnet jag disputerade inom, och att jag får både forska och undervisa inom det samtidigt som jag får bra betalt och har väldigt fria arbetstider. Utöver möten och undervisning jobbar jag när jag vill. Jag bestämmer då själv om jag vill jobba inne på kontoret på universitetet, eller om jag vill jobba hemifrån. Jag kan hämta och lämna barn på förskolan när det passar mig. Jag är alltid ledig sommar och jul/nyår samt helger. Blir jag klar tidigt med det sista innan sommaren får jag mer ledigt än själva semesterveckorna, och det kan lätt bli 6-7 veckor ledigt då. Jag måste jobba heltid, men kan jobba de timmarna när och var jag vill, i stor utsträckning. 

Mindre bra saker är konkurrensen om jobb och forskningsmedel, men jag har inga ambitioner om att bli framstående inom forskningen och jag älskar att undervisa, så för mig är det inget problem att undervisa mer och forska mindre. Vill man komma någon vart inom forskningen får man dock vara beredd att lägga ner en del av sin fritid på den inom mitt fält innan man kommer ifråga för extern finansiering och mindre undervisningstid.

En annan nackdel är att det är svårt att ta ledigt mer än max 4-7 dagar i sträck utom under sommar eller jul/nyår då man har ansvar för kurser då, men det är inget som stör mig då jag har så mycket möjlighet att t.ex. resa långt på sommaren istället.

Arbetet är väldigt intellektuellt stimulerande, men kan vara stressigt under någon period varje termin. Inte mer än att det går att klara av, dock. Under andra perioder är det istället väldigt lugnt och relativt lite att göra, särskilt om jag har kurser jag redan har hållit i tidigare och inte behöver bygga upp undervisningen från noll.

Skulle fortsätta jobba med detta även om jag blev ekonomiskt oberoende, men då skulle jag kanske forska lite mer och undervisa något mindre. 50/50 kanske.... Kan i nuläget lätt tänka mig att välja att fortsätta jobba efter att jag skulle kunna gå i pension, bara för att jag älskar mitt yrke, om hälsan tillät.

Är så glad, nöjd, och stolt över mitt jobb! :)

För mig kan jag inte säga att alla de anledningar du tar upp stämmer till 100%. Men det finns just nu inget jag hellre skulle göra. Och det positiva överväger. Måndagsångest har jag aldrig haft, oavsett om jag haft andra jobb eller studerat. Jag vet inte om jag skulle göra detta jobb även om jag inte haft betalt, det är liksom inte självuppfyllande eller givande på något annat sätt än att jag får använda min kompetens till att hjälpa andra människor. Och det ska ju vara ett mål för en människa, att det ska "räcka" att göra gott för andra. Men jag tänker så här, mitt jobb är ganska tekniskt. Det är inte som att jag jobbar på en handelsträdgård där jag kan gå runt och titta på allt det vackra och dra handen genom det gröna hela dagarna. Det kunde jag ju göra gratis om jag hade pengar på banken...

Belastning har jag inte heller känt och friheten är ganska stor. Man åtar sig själv ärenden och uppdrag som man slutför. Ibland finns det saker som av ren tristess inte blir upplockade av någon men dem får man fördela rättvist ändå. 

Det som framför allt gör att jag trivs är just att jag känner mig kunnig och jag känner mig trygg. Jag kan vara mig själv och det är högt i tak. Jag riskerar inte att bli utesluten för att jag är ärlig med vad jag tycker. Och sen kollegorna såklart! Det är en bra stämning och vi kompletterar varandra. Utbildningen var relativt kort men man får inte detta jobbet utan utbildning så det är en insats förstås. Investering i pengar? Ja, jag levde på CSN och tog upp lån. Fritid? Ja absolut, jag har kompletterat med ytterligare studier på kvartsfart så det tar ju upp min fritid men det lider jag inte av direkt då jag tycker om att läsa in mig på sånt som jag är intresserad av. Läser också tidsskrifter och annat på min fritid som är relaterat till jobbet (men inget krav). 

Tänkte svara här men sen såg jag att man skulle göra det utan betalt också och det finns inte på kartan. Det jobbet finns inte in man bortser från de som kan leva på sin hobby.

Fast det står ju att man ska uppfylla EN eller fler punkter så du kan absolut svara :)

Just det, inte lätt med morgongrus i ögonen :P

Efter lite extra läsförståelse på morgonkvisten så gör jag ett nytt försök..

Jag jobbar som projektledare, är oftast huvudprojektledare men hjälper även andra i deras projekt. Perfekt om du inte tycker ansvar är så betungande, man slipper personalansvar men du styr ofta stora arbetslag och ansvarar för stora budgetar.

Vi har nästan överdrivet högt förtroende från arbetsgivaren och styr våra dagar helt och hållet under eget ansvar. Chefen lägger sig inte i när vi vill vara lediga/semester eller något sådant utan det är upp till oss att avgöra. Vi jobbar när och var vi vill och det finns inga krav på var du ska bo (inom ett viss geografiskt område givetvis, typ halva Sverige). Det här passar givetvis inte alla och du måste ju leverera annars mister du förtroendet, men jag skulle aldrig kunna tänka mig ett annat upplägg efter att ha haft det så här i ca 8 år.

Blir med jämna mellanrum kontaktade av rekryterare från industrier som söker PL och brukar då börja med att fråga om dom kräver närvaro på kontoret 5 dgr i veckan så behöver vi inte fortsätta samtalet. Oftast är svaret ja på den frågan och det är märkligt tycker jag att det fortfarande är så. Vi har trots företagets generösa modell inte superenkelt att rekrytera trots att vi inte kräver att folk flyttar till en speciell plats för att börja, det känns som man måste bli väldigt begränsad om man bara kan välja folk inom pendlingsavstånd till Skutskär till exempel. 

Jag jobbade ganska många år innan jag skolade om mig till ingenjör, halkade in i min bransch på ett bananskal efter jag blev uppsagd från industrin pga. nerdragningar. Jag har haft många olika jobb och aldrig varit rädd för att ta vilket skitjobb som helst bara det gett betalt om situationen krävt det. Idag är jag i en position att jag kan ställa höga krav, men vägen hit har varit ganska brokig. 

Jobbar som specialist på en stor myndighet. Älskar mitt jobb. 

Men jag började fundera på vad som påverkat på de arbetsplatser där jag haft måndagsångest och stark olust inför jobbet generellt. Det finns en del gemensamma punkter:
- inga eller få meningsfyllda uppgifter
- otydliga mål
- konflikter på något  sätt
- dåligt betalt/dåliga villkor

Så egentligen tror jag själva titeln är mindre viktig, så länge inga av ovanstående punkter existerar på arbetsplatsen så brukar jag vara nöjd. 

Här är en till som älskar sitt jobb. Jag skulle göra det oavsett om jag fick betalt eller ej och jag kommer att fortsätta efter pensionen om det går. Jag jobbar som författare och konstnär och har gett ut ett tiotal böcker på riktiga förlag. Alltså det är ingen hobby. Jag har gått en fem-åring utbildning på högskola och offrat en hel del. Åren mellan 20 och 30 handlade mest om min karriär och jag jobbade sällan bara 40 timmar. Numera offrar jag ju också en del pga att min bransch är otrygg och flytande och jag frilansar. Men jag kan styra min tid helt själv och jag har en helt ok lön. Nu i sommar tar jag tex ledigt som jag vill och hur länge jag vill. Det är en frihet. Detta är min stora passion i livet och även om jag kan ha måndagsångest över jobbet med tighta deadlines eller brist på arbete så längtar jag alltid på något sätt till min kreativa plats som jag utformat. 

Jag kände så när jag jobbade med rekrytering inom säkerhetsbranschen. Längtar ofta tillbaka.