När är man för gammal för att bli pappa?

Män är inte lika känsliga, kan vi öppna upp välbehövliga diskussioner så är väl det bara bra!

För att hålla mig till ämnet är det olika beroende på personlighet/fysisk/psykisk hälsa, men din tanke som landar kring 35år och att föräldrarna ska vara max 70år tillsammans är väl inte så dum tanke.

Jo, det är en osund tanke.
För det finns inget som har med bra föräldraskap att göra 

Det beror absolut på pappan. Min man var över 40 och är den mest lekfulla, engagerade och tålmodiga pappan man man tänka sig. Hade hade säkert varit en bra förälder vid 25 också, men nu blev han inte pappa då av skäl som har att göra med hur hans liv utformade sig, så valet var pappa vid 40+ eller inte alls.

Det behöver inte vara ristat i sten. Men jag tycker inte tanken är orimlig, det innebär ju att det troligen finns lite energi kvar i någon/båda föräldrarna. Ponera att mannen skulle vara 50 och kvinnan 45. Jag tror tyvärr det kommer påverka energinivåerna genom barnets barndom.

Dock ska sägas att det givetvis finns föräldrar som är 50 och 45 när dom får barn som är bättre föräldrar än vissa i 30-årsåldern. Men om vi pratar i generella termer.

ca 20 år innan man förväntas dö. 

Jag är 44 år och jag tycker jag är för gammal.

Oj, då skulle majoriteten av de i min närhet som väntar barn gå bort... Likaså jag själv exkluderas från ytterligare barn, vilket jag inte känner mig för gammal för (dock inte planerar av andra anledningar). 

Inget är väl egentligen fel, sålänge man orkar vara en bra förälder. Åldern man får barn i har väl alltid stigit och någonstans finns väl en övre gräns. Den är dock olika från individ till individ, huvudsaken är att energin finns där.

Jag skulle själv inte välja att skaffa barn efter 45.. vill inte vara 50+ när barnet börjar skolan.

Så länge man vill och har orken.

Pappa fick mig när han var 21. 13 år senare fick jag en halvbror där vi har samma pappa. Han var då alltså 34 och tyckte egentligen att han var för gammal eftersom han hade mig att jämföra med.

En bekant när jag var ung träffade en frånskild äldre man. Hon var ca 40 när de fick barn. Mannen hade barnbarn som därmed blev äldre än sin farbror. 

Ingen av dem har varit en dålig pappa baserat på sin ålder. Min pappa har väl inte varit världens bästa (han har sina egenheter) men inget beror på hans ålder.

Sambon var 43 när han blev pappa. Inget fel där heller baserat på ålder.

När min pappa var strax över 50 skilde han sig från min brors mamma. Då fick jag frågan om vad jag skulle säga om han träffade någon ny. Sa ärligt att det får han gärna göra men fick jag välja så skulle det inte vara någon som var yngre än mig. Fick då till svar att "Nä, för om hon var barnlös och ville ha barn så skulle jag känna mig skyldig att försöka ge henne ett barn även om jag tycker att jag är för gammal". Nu blev det en kvinna som är några år äldre än mig med en då tonårsdotter och där pappas nya fru inte vill ha fler barn. 

Tycker det är svårt att säga en exakt ålder när man är för gammal. Men man bör tänka på att risken blir större att man blir sjuk eller går bort när barnen är ganska unga om man skaffar barn sent. Mina egna föräldrar var 40 då jag föddes och min mamma blev dement redan innan 70. Nu är hon 78 och bor på demensboende. Pappa börjar också bli skruttig, haft stroke och behöver hjälp med saker och ting. Samtidigt som jag själv har yngre barn. Mina föräldrar kan ju alltså inte hjälpa oss öht med barnen utan tvärtom måste jag hjälpa mina föräldrar samtidigt som jag måste ta med min 5-åring som också behöver passning. Det är lite tufft emellanåt faktiskt. Önskar detta med gamla sjuka föräldrar kom senare då barnen klarar sig mer själva.

Åldern för barn har nog inte stigit, förr skaffade man ju många barn hela sin fertila ålder. Däremot har väl förstagångsföräldrarna blivit äldre.