Kan inte leva utan kärlek o sex

Osunt.

Du är en vandrandet måltavla för att hamna i en destruktiv relation med en farlig man om du inte passar dig.

Det du bör fråga dig är varför det blivit såhär för dig. Det låter inte riktigt bra, och det är nog svårt att skapa jämna och ömsesidiga relationer med den utgångspunkt du beskriver. Utifrån vad du skriver verkar du ha en otrygg ängslig anknytning. Vad i din uppväxt har skapat det.

I en sund relation väljer man varandra, men samtidigt har var och en ett eget rum där man kanske vill vara helt ensam, ägna sig åt en hobby eller umgås med egna vänner. Att enbart se glädje i att vara med sin partner, ställer ju oerhört höga krav på partnern. Få mäktar med den ansvarsbördan. Det blir ju som ett heroin för dig.
En väg ut ur detta beroende är ju att förstå din bakgrund, vad är de drivande mekanismerna till hur du ser på relationer?
Hur har du det med egen familj, syskon, vänner?

Det är farligt att ha den inställningen. Då attraherar du dem männen som ingen vill ha - av bra anledningar vill ingen ha dem. 

Vill du ha en bra man, så får du göra tvärtom: Du måste kunna vara själv och trivas med det också, så att du bara ger dig in i en relation om det känns rätt. Och då behöver man tacka nej till några också (i regel, i genomsnitt. Man KAN förstås träffa rätt genast, men det händer sällan).

Jag har varit i den situationen också - gillar inte heller att vara ensam. Det du kan göra då är: Omge dig med vänner, bekanta och kanske ha en kk (som du INTE vill ha en relation med). Man behöver inte en partner för att inte vara ensam. 

Jag tar inte vem som helst. Jag kan inte heller ha sex utan känslor. Så nu får jag vara ensam o det vill jag inte. Jag vill bli älskad. men så klart av någon jag älskar o attraheras av tillbaka 
jag känner sån meningslöshet. Livet är skit. Vad är meningen 

Det låter som att du är kär i kärleken. 

Även om du inte tar vem som helst, så är risken att man väljer fel, för att man inte vill vara själv väldigt stor.

Vaddå sex utan känslor? Man kan ju ha vänskapliga känslor? Måste det alltid vara endast en fast relation? Allt eller inget? Men då lider man under tiden, tills man hittar rätt. 

Tycker det låter som att du inte borde vara i ett förhållande om du går så hårt in. Du kan inte tappa dig själv bara för en annan 

På ett sätt känner jag med dig, det låter som djup passionerad kärlek, det jag också vill ha.

Men du har också ett eget värde där ditt liv har mening, inte minst för dig själv, men även för dina vänner och anhöriga samt allt du engagerar dig i... jobb, föreningsverksamhet, hobbies, e.t.c.
Hela du och din existens kan inte hänga på att ge och få kärlek av en partner. Livet erbjuder så mycket mer än bara det. Älska dig själv och se ditt värde, så kommer du att finna någon som gör detsamma.

Men allt annat blir meningslöst utan kärlek. Jag får energin av det? jag tycker inget är roligt. det känns bara hemskt att vakna ensam och sen var dagen förstörd 
jag hade kärlek och jag förtjänade att hitta rätt så varför blev det så här plågsamt 

 
Du hade kärlek men kvävde den genom att vara för needy?

Om partnern är ditt enda intresse, det enda som ger ditt liv mening, då är det inte många som orkar. Och hur kul blir du i längden??? Låter inte som en spännande personlighet ärligt talat, även om jag förstår din längtan. Kärlek är härligt, men det måste finnas mer än bara en känsla.

Tänk dig själv, hur spännande blir du att leva med om din enda inspiration och intresse är mig? Fruktansvärt. Inte mycket till input där...

Det är attraktivt med kvinnor som har egna intressen, som kan sysselsätta sig själva, som har ett eget liv med mening och som inte bara sitter och väntar på att bli underhållna och att  jag ska ge deras liv innehåll. 

Vi bodde inte ihop o träffades bara varannan helg. Det är väl inte så mycket .. 
jag behöver kärlek för att orka allt annat i livet o nu vill jag ge upp
är så förstörd 
han o jag passsde o han sa att han älskade mig bara förra veckan 
hur kan det bli så när det var bra 

Hitta en ny? 

Trist. Men han tyckte uppenbarligen inte att det var bra eftersom han gjorde slut. Och utan förklaring också. Så nja, han var nog ganska klar även om han inte sa nåt.
Fokusera på hur han hanterat det hela... strösslar kärleksord och är såååå kär, men egentligen tänker han något helt annat???. Gör slut utan att ens orka eller vilja ta upp problem och hitta lösningar. Låter inte som han hade särskilt starka känslor... 
Låter inte som särskilt fantatiska egenskaper om du frågar mig... falsk och taskig om han sagt att allt är toppen och sen bara gör slut.
Bli arg istället för ledsen!!! Varför sörja en loser som inte ens varit ärlig?
Eller är det du som vägrat ta till dig problem han tagit upp?

De veckor och dagar ni inte träffades, gjorde du något kul då? Har du intressen förutom honom??? Eller sitter du bara och väntar?

Jovisst, kärlek är superviktigt och ger livet mening. Men kärlek är inte bara den mellan två partners i ett kärleksförhållande. Det finns även en form av kärlek mellan föräldrar och barn, mellan nära anhöriga och goda vänner, till husdjur, naturen, hobbies och fritidsintressen e.t.c. Vissa kan ha liknande känslor även till sitt jobb eller en viss idrottsklubb.
Du ska fylla ditt liv med kärlek, massor av kärlek, men av alla sorter. Det kommer att göra dig hel och göra dig till en människa som går att leva med.

Klokt inlägg.

Vad är meningen med något annat? Att leva såklart, du är inte på denna jord enbart för att vara kääääär. Det finns ett liv utanför sängkammaren och en relation till en kille.

Anledningen till att du har svårt att få det att funka är förmodligen för att du har en orealistisk syn på relationer. En relation är ett komplement till livet inte detsamma som att leva. Man måste inte gå in i varandra till 120% när man är i en relation, det tenderar snarare att kväva relationer för ingen vill leva med någon klänger på en 24/7 och kräver konstant bekräftelse. Det är kul i början men efter ett tag blir det kvävande.

Jag tycker du borde prata med någon professionell om detta.