Framtid med man utan barn?

Hur tänkte du nu....? Självklart väljer han hela paketet och inte bara ts. Hennes hushåll består av två personer, vill han inte ha en god relation till hennes barn så kan han dra. Det är inte ansvaret utan det känslomässiga som är poängen.

Precis, jag pratar om engagemang och inte ansvar. Han behöver inte ta något ansvar alls men man får ju barn på köpet som man ju bör visa hänsyn, respekt och intresse för. 

Jag har valt en man med ett barn sedan innan och skaffat familj med honom. Jag tycker att du beskriver ett ganska kort tidsperspektiv. Jag TRÄFFADE inte min mans barn förrän efter ett halvår. Vi ägnade oss helt och hållet åt varandra och dejtade i fem-sex månader ungefär. Sedan började jag träffa hans barn och då ansträngde jag mig för att lära känna barnet, men det var ju fortfarande min man som jag var intresserad av i första hand, inte barnet. Du behöver inse att du inte kan skapa en kärnfamilj igen, den biten har du förlorat för alltid. Om du har sån höga förväntningar på en blivande partner att han redan efter ett halvår ska engagera sig i ditt barn så behöver du sänka sina krav rejält och göra en reality check. Du skriver ju att han engagerar sig lite i barnet och kommer med presenter och så, räcker inte det? Ni ä ju fortfarande på lära känna varandra-nivån. I ett senare skede så är det viktigt att göra saker ihop alla tre och försöka skapa relationer. Men du kan aldrig förvänta dig att din kille kommer att älska ditt barn eller ta hand om det. Dette ditt ansvar 100 %. Du kan däremot förvänta sig att han respekterar ditt barn och skapar en relation till ditt barn på sina villkor. Om du försöker kräva att ha ska älska ditt barn eller leva familjeliv som en kärnfamilj så kommer du att binda ris till din egen rygg. Däremot så kanske du uppfattar killen som ansvarslös och oengagerad i er relation av andra skäl, och då får du väl prata med honom. Men om det bara gäller att han hellre träffar dig ensam än med ditt barn så tycker jag att det låter helt normalt 

Tänker att ni har inte varit tillsammans länge alls, och han håller fortfarande på att anpassa sig efter att vara med dig och att du har barn. Det kommer nog ta ett tag tills han börjar komma in i en slags styvpappa roll. Sen tycker jag inte att det är något konstigt med att han kommer till dig när han är klar med att göra det han gör. 

Anonym(julie)
Tack för ditt perspektiv på det hela. Du har nog precis rätt. Jag är nog bara väldigt rädd för att bli sviken (igen). Och jag har nog inte tänkt mig in i hans sits ordentligt. Han försöker ändå och trots  diskussion med honom kring min "oro" så finns han ju kvar och lyssnar på det jag sagt. Det är nog helt enkelt min rädsla som spökar.

TS, du har låtit honom träff ditt barn efter rätt kort tid (enligt mig). Bara det säger mig att du nog gärna vill leva familjeliv igen? 

Ni borde vara i en fas där livet bara leker, där ni umgås på barnfria veckor och är nyförälskade. 

Jo, jag förstår det och jag skulle nog vara ganska vaksam jag med om jag dejtade med barn. Och rädd för att bli sviken igen om jag gått igenom en separation. Det är liksom inte bara ni två som ska funka ihop utan även ni tre med ditt barn. Men försök att njuta av tiden som är nu och förälskelsen. Jag kan bara ge rådet att ha is i magen och ta det lugnt. Sänka kraven gällande bonusfamiljen i stort, för det tar många år innan relationerna fördjupas i en bonusfamilj. Och då menar jag lååångt perspektiv, sju år tar det i snitt för en bonusfamilj att bli trygga med varandra. Och många gånger fördjupas relationerna inte utan förblir rätt ytliga. Och det är också helt ok. Under tiden kan man försöka få relationerna att vara så kravlösa som möjligt och att dom bygger på att man har det trevligt ihop. Fokusera på kärleksrelation i första hand i början. Resten kommer i sinom tid. Jag ville bara ge min input som partner. 

Fast nej, han väljer ts och får vackert acceptera att hon har barn sedan innan. Han väljer inte barnet och kan inte förväntas få några varma känslor för någons unge bara för "att".
Dock behöver han acceptera och vara hygglig.

Jag tror inte att någon väljer att bli tillsammans med en kvinna som har barn sedan tidigare. Förmodligen har din kille inga andra alternativ och valt det sista. 

Saken är den att du börjar få ålderskris och inser att det inte blir bättre och att du nu sitter med en man med väldigt låg ribba som valt en tant som har barn från tidigare men själv inte har, han tänker förmodligen "är detta allt jag får" efter att ha studerat och jobbat och slickat röv i hela sitt liv, så tänker han nu "nu får det vara nog, om jag förlorar henne så förlorar jag inget mer än jag redan gjort" så han bryr sig inte lika mycket. 

Men riktiga problemet ligger hos dig, att du vet att du inte förtjänar mer men att du kämpar med att få det lilla extra som du vet inte finns.

Haha. Skrattar högt. Små människor kommer inte åt mig tyvärr.

Precis så. Var är Ess och Sextiotalist när man behöver dom? 

Han skyller på att det är dyrt att åka och då låter dig åka till honom istället så du får betala för det? Kompenserar han på nått sätt för det när du är där? Du har dessutom ett barn att försörja, värderingen bara där hos honom? 

Jag hade utan diskussion infört att det är varannan gång som gäller, ?Hej vill du komma hit nått i veckan? Nä okej men då kan vi ju höras om nästa vecka då, jag var ju hos dig sist.? Då märker du nog rätt fort hur hans rätta jag faktiskt är?