Sex efter missfall/abort

Du är traumatiserad. och det är inte konstigt med tanke på hur missfallet blev. Jag tror ganska få människor skulle skaka av sig en sådan händelse och hoppa upp i sadeln igen som ingenting.

vid missfall har du rätt till kurratorsstöd. Jag tycker du ska söka det och då hjälp att bearbeta detta trauma. 

jag hade ett -bra- missfall där allt kom ut men jag blev så skakad av att se det som kom ut och allt blod, även om mitt missfall inte kan jämföras med det kaos du fick uppleva så önskade jag att jag hade fått hjälp att bearbeta känslorna, för de förstörde så mycket när jag blev gravid på nytt.

Hej!

jag genomgick ett MA för 3 veckor sedan, och även om min upplevelse inte var lika traumatiskt som din så svimmade jag också två gånger och förlorande väldigt mycket blod. Jag hade ingen ägglossning på 9 månader innan jag blev gravid så det var ett vänligt efterlängtad plus på stickan. Fick se hjärtat slå i vecka 7 och kräktes varje dag. sedan var vi på UL i vecka 10 bara för att minska min noja lite, där vi fick reda på att hjärtat inte slog längre. Hela min värld rasade. Fick cytotec och resterna av vår efterlängtade, älskade lilla bebis spolades ner i toaletten. Mådde helt fruktansvärt psykiskt och gör fortfarande periodvis.

Som ovan skriver har du rätt till samtalsstöd. Jag har börjat prata med en psykolog som jag hoppas kan ge mig rätt verktyg för att kunna läka och framförallt kunna hantera nästa graviditet. För mig har det hjälp att bara ha sex för att det är skönt, få lite massage och långt förspel innan, och att tänka bort att vi har sex för att försöka bli gravida. Jag tänker på hur skönt det är att inte behöva oroa mig för MF/MA nu när jag inte är gravid, och att kunna njuta av vin och chark tex. Och att jag ändå helst inte vill ha ett barn som är född sent på året. Det tar bort stressen för mig så känner mig inte så sugen på att bli gravid just nu utan vill njuta av våren tillsammans med min sambo. 

Kanske något sådant som kan underlätta lite för dig?

Stort tack för att ni tagit er tid att svara. Jag beklagar att även ni har behövt gå igenom det här. Allas upplevelser är såklart olika, och jag tvivlar inte på att det kan vara precis lika tufft även om processen är någorlunda smidig. 

Jag känner verkligen med dig och hoppas att du får ut så mycket som möjligt av psykologsamtalen. Jag ska som sagt ringa och se om jag också kan få prata med någon men tills dess ska jag verkligen försöka anamma dina tips. Tusen tack 

kan Verkligen relatera.
fick nyligen reda på i v.14 när vi gjorde UL för kub att hjärtat Inte slog och att fostret stannat av i v.9.
jag kunde ju själv se att det inte gick att se lika mycket som vid förra barnet utan det låg bara en orörlig klump därinne.
kände mig så lurad av min kropp då brösten växte och magen börjat synas lite senaste dagarna trots att den inte hade levt på en månad...

fick göra medicinsk Abort i hemmet I ?v.15/16?. hade värkar 1 timme innan det kom igång och var nära att åka in då morfinet inte hjälpte, tror moderkakan kom ut samma natt.
fyra dagar efter jag tog tabletterna kom Den ut, jag fick hjälpa till att lirka och dra ut den, så fick ut den i handen.

precis som för dig känns det bättre nu 2 veckor senare, sex känns ok, fick t.o.m. fontänorgasm första nu efter. 
däremot när jag träffar folk som är gravida och beräknade i slutet av sommaren så trycker tårarna på.
jag tänker att det också blir bättre. Jag och sambon pratar mycket om det. Och om att försöka igen. Känns så konstigt om det inte blir ett barn nu när man var inställd på det...
det jag försökt Finna tröst i är att jag själv slapp ta beslut om vi skulle behålla eller ej, och jag slapp föda fram ett dött barn, eller ett levande barn som bara klarat sig några veckor, det kunde varit värre. Det hjälper ju inte helt att tänka så men lite.
hoppas du hittar ett sätt att gå vidare, och att du kan finna tröst i att vi är fler som förstår och känner som du, du är inte ensam i den här sorgen.