Håller på att gå under

Som rubriken lyder - jag håller på att gå under. Är separerarad sedan 8 år och har två tonåringar som bor hos mig varannan vecka. De är introverta och håller sig mest på sina rum, vill inte äta med oss andra osv. De är snälla men som sagt otroligt introverta. Är sedan 3 år sambo. Han har ett barn som snart är i tonåren. Heeelt annan person än mina barn. Glatt och glättigt. Mina barn sänker mitt humör nåt helt otroligt. De äter dåligt, sover inte när de ska osv. Försöker såklart styra upp dem men de struntar i mångt och mycket i vad jag säger. Och sambons barn är glad och lyder minsta sak han säger. Håller på att gå sönder av ilska och frustration. Allt är så klämkäckt och sportigt och glättigt, medans jag sitter fast i min skitsituation. Detta har gradvis sänkt mitt välmående så till den grad att jag inte orkar låtsas längre. Jag tar ut mycket av min frustration på min sambo som nu har sagt ifrån att han inte kan leva såhär. Hur tar jag mig ur det här, vad är rätt??? Separera och fokusera 100% på att "styra upp" mina tonåringar, eller "skita" i dem och hänga på det glättiga tåget? Vi är bara så otroligt olika att jag inte fattar hur vi ska få ihop det. Hur gör ni andra som lever i bonusfamiljer där man är så fundamentalt olika???