Hej
Det lutar tyvärr åt skiljsmässa men det jag har mest ångest över hur man löser allt med ett så pass litet barn .
Finns det några andra här som skiljt er med småbarn , och hur har upplägget varit för er?
Varannan vecka är ju uteslutet vid så pass litet barn. Dessutom vill jag ju inte ens vara ifrån min son ens en dag!
Hur har ni andra gjort?
Söker råd
Förstår precis din tanke, det är en stark orsak till att jag inte skiljer mig (fast barnet är lite äldre). Prata med pappan om att du borde vara boendeförälder och att han ändå får väldigt fritt umgänge (inte övernattningar med så litet barn däremot). Då hinner du kanske vänja dig vid tanken på att barnet sover över där någon natt då och då om ett par år.
Förstår precis din tanke, det är en stark orsak till att jag inte skiljer mig (fast barnet är lite äldre). Prata med pappan om att du borde vara boendeförälder och att han ändå får väldigt fritt umgänge (inte övernattningar med så litet barn däremot). Då hinner du kanske vänja dig vid tanken på att barnet sover över där någon natt då och då om ett par år.
Det är ofta mamman som är primär anknytningsperson och små barn ska inte hatta fram och tillbaka mellan två hem hur mycket som helst.
Vi höll ihop tills barnen var äldre 
man får ta sitt ansvar när man har barn tycker jag. Deras bästa först och vi resonerade att de skulle må dåligt av två olika miljöer när de var så små och inte förstod vad som stod på. Varför mamma inte var där helt plötsligt.
Annars kanske en av er kan ha barnet på heltid, den andre hälsa på varje dag en stund?
Förstår precis din tanke, det är en stark orsak till att jag inte skiljer mig (fast barnet är lite äldre). Prata med pappan om att du borde vara boendeförälder och att han ändå får väldigt fritt umgänge (inte övernattningar med så litet barn däremot). Då hinner du kanske vänja dig vid tanken på att barnet sover över där någon natt då och då om ett par år.
Hej
Det lutar tyvärr åt skiljsmässa men det jag har mest ångest över hur man löser allt med ett så pass litet barn .
Finns det några andra här som skiljt er med småbarn , och hur har upplägget varit för er?
Varannan vecka är ju uteslutet vid så pass litet barn. Dessutom vill jag ju inte ens vara ifrån min son ens en dag!
Hur har ni andra gjort?
Söker råd
Ibland undrar jag hur självisk man kan bli. Du vill inte vara ifrån ditt barn alls, det är bra att du älskar ditt barn men när man blir förälder behöver man förstå en sak över allt annat. Det spelar ingen roll vad du vill och vad du mår bäst av, det enda som spelar roll nu är vad ditt barn mår bäst av. Det ska oerhört mycket till för att ett barn ska må bäst utan sin pappa, ett barn behöver två föräldrar, kan de inte bo tillsammans bör umgänget vara så jämnt så möjligt.
Övernattningar om några år... hur räknar du med att han ska kunna få en stabil relation till sitt egna barn utan umgänge redan från början. Mammor är inte viktigare än pappor, så lätt är det.
Ibland undrar jag hur självisk man kan bli. Du vill inte vara ifrån ditt barn alls, det är bra att du älskar ditt barn men när man blir förälder behöver man förstå en sak över allt annat. Det spelar ingen roll vad du vill och vad du mår bäst av, det enda som spelar roll nu är vad ditt barn mår bäst av. Det ska oerhört mycket till för att ett barn ska må bäst utan sin pappa, ett barn behöver två föräldrar, kan de inte bo tillsammans bör umgänget vara så jämnt så möjligt.
Övernattningar om några år... hur räknar du med att han ska kunna få en stabil relation till sitt egna barn utan umgänge redan från början. Mammor är inte viktigare än pappor, så lätt är det.
Beklagar din situation. Med ett så litet barn kan ett 2-2-3 upplägg vara lämpligt.
En idé är att börja med att kontakta familjerådgivningen, om ni inte redan gjort det. Man kan gå i samtal där både enskilt och som par, eller både och. Det kan vara ett stort stöd under separation.
Se också över din ekonomi. Har du råd att ensam ta över ert boende? Har din partner råd att ta över? Räkna på vad du har råd med. Se också över andra tillgångar, fritidshus, bilar, båt, husvagn, aktier, annat? Har ni inte äktenskapsförord så är allt giftorättsgods.
Det är ofta mamman som är primär anknytningsperson och små barn ska inte hatta fram och tillbaka mellan två hem hur mycket som helst.
Och anledningen till det är att kvinnor överlag är stressade och samhället ser ut som det gör idag när kvinnan gör mest hemma osv så blir mer pappan som antar den närvarande rollen från början.
Det är ofta mamman som är primär anknytningsperson och små barn ska inte hatta fram och tillbaka mellan två hem hur mycket som helst.
Förstår precis din tanke, det är en stark orsak till att jag inte skiljer mig (fast barnet är lite äldre). Prata med pappan om att du borde vara boendeförälder och att han ändå får väldigt fritt umgänge (inte övernattningar med så litet barn däremot). Då hinner du kanske vänja dig vid tanken på att barnet sover över där någon natt då och då om ett par år.
Det är ofta mamman som är primär anknytningsperson och små barn ska inte hatta fram och tillbaka mellan två hem hur mycket som helst.
Vi höll ihop tills barnen var äldre man får ta sitt ansvar när man har barn tycker jag. Deras bästa först och vi resonerade att de skulle må dåligt av två olika miljöer när de var så små och inte förstod vad som stod på. Varför mamma inte var där helt plötsligt.
Annars kanske en av er kan ha barnet på heltid, den andre hälsa på varje dag en stund?