Hjälp, gravid igen!

Börja med att prata med din man och bolla detta med honom. Sedan är det viktigaste om ni ens vill ha ett till barn. Vill ni det så behåller du, annars behåller du inte.

Första och främst grattis till graviditeten. Vi hamnade i liknande sista i somras, vi har kört avbrutet i 9 år och bara blivit gravida när vi planerat det. I somras började vad jag trodde min kropp strula ( förklimakteriet tänkte jag, trots att jag ?bara? var 33,5 år). Var tvungen att utesluta graviditet efter någon vecka över bim och blev helt paff trots att man vet att det inte är en jätte säker metod har den ju fungerat alla år innan. Där stod jag gravid med en liten fyra, precis när jag börjat känna mig nöjd och tillfreds med att vi blir en tre barns familj.

Är nu i v 33 och kan ärligt säga att denna graviditet vart tuff på många sätt men jag ångrar inte att vi valde att behålla. Man orkar mer än man tror och jag tror sällan man ångrar ett barn, däremot kan man ?ångra? de barn man inte fick. Jag kommer vara drygt 34 år när bebisen föds så är lite yngre. Har som sagt tre barn sedan innan som kommer vara knappt 9, drygt 6,5 samt 2 år när det är dags.

Hej

Är precis i samma sits som dig nu. Helt oplanerat gravid. Så nöjda med de vi har. Ett gemensamt och två vid sidan av. Men nu då gravid. Själv 38 och blir 39 i år. Känner som du gammal men har fått kämpa så för att bli gravid förut men nu verkar de bli lätt. Så samma sits men de var en som sa att blir man gravid är man inte för gammal!

Tack för era svar! ??

Ja, det känns som ödets ironi på något sätt att först få kämpa för de två man har och sedan bli oplanerat gravid och få ångest för det istället...

Får väl sätta oss och prata om detta ikväll när barnen somnat. Första steget är kanske att ta kontakt med läkare för att höra vad de tror om kroppen ens fixar det.

Egentligen är det ju fantastiskt att det kunde bli så här, men jag är som sagt fruktansvärt rädd. Rädd för att förstöra kroppen, jag som älskar att vandra, springa och dansa. Rädd för att orken inte räcker till för mig och min man. Men också rädd för att göra abort och sedan ångra sig...

Var lite i samma sits, vi hade redan tre barn och vi är 40+, fler barn fanns inte på kartan.

Blev gravid trots skydd, och vi blev helt ställda.

Jag har mycket ärrbildning på livmodern efter flera snitt, så var väldigt osäker på om det ens skulle gå att behålla av medicinska skäl.

Efter att ha träffat läkare så fick jag "grönt ljus" för att fortsätta graviditeten om jag ville.

För oss blev det lite av ett "ickebeslut", då graviditeten fortsatte utan att vi på allvar diskuterade abort.

Nu är jag i vecka 34, och har inte ångrat mig, även om jag får panik ibland och undrar vad jag gett mig in på?

Kommer det bli komplikationer vid födseln, kommer vi orka, kommer vi ha tid för ett barn till?

Vi har bara ett år mellan tvåan och trean, och minns att vi hade liknande tankar även under graviditeten med trean.

Det gick dock över förväntan.

Har ni andra bestämt er för att behålla?

Vi valde att behålla, sambon sa att jag behåller gärna men det är din kropp så du bestämmer. Är som sagt i v 33 nu och även om det är tufft att vara gravid så ångrar jag mig inte. Däremot tror jag att jag ångrat om jag inte behållt.