Bonusfamij och rättvisa

Nu har han bestämt sej för att moröfräldrarna får köpa va dom vill till mitt barn . För han kommer köpa precis vad han vill till sina barn o de kommer vara mitt barn som blir lidande för han kommer kompensera sina med allt möjligt. För stt visa hur de känns när ett barn inte får saker. För han tycker alla ska få lika mycket av alla och är det inte så då ska han visa hur de kan kännas.

Ja vet inte va ja ska göra. Ja vet inte om sw är rätt eller fel snart längre. Men han är bara så elak och har inga svårigheter med att kalla mek saker om vi brukar eller diskuterar. Allt är alltid mitt fel. Ja gråter om ja är arg eller ledsen vilket resulterar i att jag gråter mycket om vi bråkar. Han blir arg så fort jag gråter och är barnen hemma så måste ja gå ut eller växa upp. Om barnen ligger i säng och ja blir ledsen så hwr han sagt en gång att han ska göra en socanmäöan på mej att ja gråter framför mitt barn och gör dom oroliga. Ja behöver bara skriver om allt här nu för ja har ingen och prata med ovh jag behöver någon att prata med.

Hej

En stor kram till dig först..

Sedan - han verkar ärligt talat ha en del otrevliga sidor :/

Nu har visserligen alla mer eller mindre trevliga sidor och i en relation får man ofta väga de bra mot de dåliga och se om de dåliga är npgot man kan leva med om de bra är tillräckligt bra så att säga - MEN de sidor du beskriver låter, frpn min sida, som npgon som manipulerar sig, spelar ut dina känslor mot dig själb, får dig att tvivla på dina egna åsikter. Det låter INTE som att ni har en sund relation där ni är hyfsat jämnställda.

Gällande "rättvisa" så vet jag att det i bonusfamiljer kan vara väldigt känsligt. Personligen tror jag inte på millimeterrättvisa varken i bonusfamiljer eller i kärnfamiljer. Och i bonusfamiljer ÄR det sällan exakt rättvist (med far o morföräldrar) men man gör det bästa av vad som finns. En far-morförälder behlver få skämma bort sitt barnbarn, men helst utan att helt utesluta bonussyskonet. Tex, som skrivs ovan, kan kläder, böcker, ngn leksak osv självklart ges till barnbarnet. Skickas godis med så kan det skickas med till alla. Eller så delar man på det som finns.

Men jag vet att många inte håller med och kräver exakta summor, exakt lika många paket osv. Vi kör på "önskningar och behov" vilket tex gjorde att bonussyskonet hos oss fick väldigt mycket dyrare presenter än våra gemensamma, eftersom hon var tonåring och de småbarn. Nu får de dyrare och hon ngt mer "allmänt" då hon är vuxen och har flyttat hemifrån.

Så, där kan man hekt enkelt ha olika åsikter utan att det måste vara jätteilla.

MEN, det du beskriver om hur han beter sig mot dig när ni bråkar, hotar att ringa soc osv - det ÄR INTE OK!

Och jag blir orolig för både dig och ditt barn. Hur mår ni i denna relation egentligen? Händer det ofta att han trycker ner dig psykiskt på detta sätt?

Jag brukar INTE vara snabb på att hävda att man skall lämna sin partner - jag lever själv med en partner som inte alltid ser saker på samma sätt som jag och det leder till en del konflikter - MEN här vill jag nog ändå säga att du behöver fundera över om du och dottern verkligen mår bra i den här familjen?

Det slutade med att han menade att det var mitt fel också för hade jag inte ringt igen så hade det aldrig hänt.

Tack för svar. De känns så skönt att läsa bad andra tänker , för jag är som sagt förvirrad just nu.. Nej de känns som att såhär ska de inte vara. Jag håller med dej när de kommer till rättvisa och paket osv. Han är dock väldigt sträng och säger stt nu har han lagt sej platt för mej igen och de blir så som jag vill. Men så är de inte alls de är inte såhör jag vill ha det. Och egentligen är de väl inte de enda problemet heller. Jag jag gått och hållit så mycket inombords men ja håller på att bli knäckt.

Jag vet ingen är perfekt , de är inte jag heller , jag har gjort många fel i den här relationen och startat många bråk. Men enligt honom så är det i princip bara jag som gör så att vi bråkar för jag kan inte lyssna på honom och göra så det blir bättre.

Han brukar kalla mej omogen, barnslig, att jag är som en 5 åring. Vissa gånger även sagt att ja är en dålig mamma. Han säger att jag är konstig, korkad, dum I huvudet. Och att det är jag som driver fram det värsta ur honom.

Sen är det perioder när allt är jätte bra och allt bara flyter på . Men så fort minsta lilla grej dyker upp så är det som en ond spiral sol bara fortsätter . Kan pågå i dagar till en vecka vissa gånger.

Mitt barn älskar honom jätte mycket. Han är för sträng ibland mot alla barn enligt min mening. Men han är en väldigt bra pappa. Men ibland känns de som stt han tycker att han är bäst och gör sällan fel. Hans sätt är rätt och mitt är fel.

Finns hur mycket som helst jag kan skriva men de skulle bli en bok..

En grej till.. För ett tag sedan när ja var på jobbet och han ringde mej. Så frågade han om någon sak ovh var irriterad. Sen vart gab arg och la på. Då ringde jag upp för jag ville fråga varför han bara slänger på i örat på mej. Då svara han och vart arg och la återigen på luren. När han la på då enligt honom la han ner telefonen lite hårdare än vanligt på bordet och telefonen gick sönder.

Det slutade med att han menade att det var mitt fel också för hade jag inte ringt igen så hade det aldrig hänt. Så jag fick leta reda på en ny telefon och köpa åt honom. Fick betala minst halva för den telefonen. Enbart för han sa att de inte bara var hans fel ..

Ja du hör ju.. Men som sagt oftast är de bra. Men när de är dåligt då undrar ja verkligen vad som händer.. Varför blir de såhär och är de kanske mej de är fel på ?

Varför stannar du med den här mannen? Om han inte redan gör detsamma kommer din son snart att snappa upp vad som händer och hur du har det. I värsta fall lär han sig att det är så man behandlar en partner. Tror du att det kommer att bli bättre? Sätt din son och dig själv i första rummet och lämna.