Kan inte komma över mitt ex
Hej, jag är 17 år gammal och helt hjärtekrossad. Jag och mitt ex var tillsammans i 1,5 år men hade även kontakt ett halvår innan vi blev tillsammans så man kan säga att vi var med varandra dagligen i 2 år. Han va min första kärlek min första kyss mitt första allt. Han var min allra bästa vän och min andra halva. Vi spenderade nästan varje dag med varandra och inprincip nästan bodde ihop. Jag kan inte se mitt liv utan han. Han va verkligen allt för mig. Men han är en person som stod mycket mellan att vilja vara fri och uppleva världen själv och att vara med mig.
Under vårat förhållande hade han i nästan 1 års tid festat med tjejer bakom min rygg. Vad jag vet var han inte otrogen och det kanske låter barnsligt att det var det som fick oss att göra slut. Han var väldigt ?bestämd? med att jag inte fick ha killvänner, träffa killkompisar med mina tjejkompisar eller vara på en fest där det finns killar eller allmänt festa. Jag är inte den typiska svartsjuka personen så sånt har aldrig stört mig men eftersom det var ?viktigt? för han kände jag att samma sak borde gälla honom om det ska gälla mig. Så att få reda på att han festat med tjejer och ljugit om det under en lång tid av vårt förhållande sårade mig så totalt eftersom det var så viktigt för honom att jag inte gjorde dom här sakerna. Men det är inte bara det här utan det fanns vissa saker som hade hänt under vårt förhållande så det här blev droppen över iet så detta var inte ända anledning att vi gjorde slut.
Han har ett par dåliga sidor men utöver det så var han verkligen fantastiskt. Han visade mig alltid mycket kärlek, han prioriterade mig, han var väldigt öppen med mig och fick mig verkligen att känna mig älskad och någon som han litade på och som var viktig för han. Jag vet att han älskade mig mycket och jag vet att han inte med vilje ville såra mig. Förstod bara att han inte vet vad han vill i livet och om vi fortsätter vara tillsammans kommer han förmodligen såra mig igen även om han inte ens vill det medvetet.
Jag valde då att lämna vilket var jätte svårt eftersom jag inte ville och vi båda grät jättemycket och hade kontakt minst en gång i veckan i en månad efter vi gjorde slut. Vi sågs även en gång då han ringde mig och var super ledsen och då hände det att vi sågs. Efter lite mer än en månad valde jag att vi borde ta bort varandra för jag tyckte det började bli väldigt jobbigt att ha honom på mina sociala medier. Det sista han skrev till mig var att han älskade mig och att han verkligen hoppas det kan bli vi igen någon gång. Några veckor efter det fick jag reda på att han gjort saker med andra tjejer och valde då att blocka honom överallt istället för att bara ha tagit bort som vän då det blev för jobbigt att se honom.
Det har gått 5 månader sen vi gjorde slut och jag kommer verkligen ingen vart. Ibland kan jag känna att jag börjar komma över han men sen bara faller allt samman. Vi träffades när vi var 14 och han har varit i mitt liv sen dess. Jag älskade honom över verkligen allt annat och jag kan verkligen inte se mig själv vara med någon annan. Jag vet att jag är ung och har hela livet framför mig. Men det känns verkligen som att jag aldrig kommer älska någon på de sättet jag älskade honom. Jag vet att alla säger så men det känns verkligen så. Jag kommer ingenstans och om jag ska vara ärlig är jag lite rädd att gå vidare och släppa taget om oss och vad vi hade. Han var annorlunda från någon jag någonsin mött och jag vet att vi förmodligen hade levt hela livet tillsammans om vi hade träffats om typ 5 år. Vi är bara för unga just nu för att ha någon så seriöst där man vill vara med någon så mycket resten av livet men även uppleva livet själv som ung.
Hans mamma och jag har kontakt ibland, för det mesta har det vart hon som kontaktat mig för att se om allt är bra osv då vi kom väldigt nära men jag bryr mig även om henne väldigt mycket och vill så gärna att allt bara kunde bli som vanligt. Jag och han har inte haft någon som helst kontakt sen vi tog bort varandra.
Jag orkar verkligen inte må dåligt längre och känner hur de verkligen äter upp mig och ingenting får mig att må bra. Att vara med vänner får min nästan att må sämre. Jag kan inte fokusera i skolan eller på mitt jobb. Han är i mina tankar ständigt, hela tiden. Kan aldrig sluta tänka på han. Jag vill verkligen bara sluta må såhär dåligt för det börjar bli riktigt jobbigt. Till en punkt där jag känner att det är så hopplöst att jag inte ens hittar någon anledning att gå upp från sängen. Jag saknar han så mycket varje dag varje sekund och mitt liv känns så tomt utan han. Mitt hjärta känns inte helt utan han. Min omgivning är trötta på att höra mig prata om honom så kände för att vände mig hit för att få råd och stöd så skulle verkligen uppskatta och behöva råd.