Hur många har ni haft vid sidan om?

Håller med... det där resonemanget hör man ofta, typ om min partner skulle göra si eller så så skulle jag dra men om personen bara gör si eller så så skulle jag förlåta.

Problemet är bara att i sitt huvud kan man ju sätta upp scenarierna hur man vill och styra över alla parametrar precis som man vill. Man har full kontroll över hela förloppet. Men i verkligheten är det ju inte så, man har inte kontroll över ett skit för man har ingen aning om vad som skett och ens partner kommer absolut inte säga sanningen om personen vet att det kommer leda till att man drar.

Så mao, även om Bengts fru knullat en annan snubbe som hon är kär i under 2 år så kommer hon garanterat inte tala om det för Bengt utan såklart inte säga något alls och om hon absolut måste säga nåt så kommer hon bara säga att det var ett snabbknull på max 5 minuter, helt betydelselös, typ bara halva var inne, och hon känner inte ett dugg för honom... för hon vet ju att Bengt sagt att det är vad han kommer acceptera.

Att sätta upp såna "regler" där det är ok att vara otrogen fast bara under vissa specifika kriterier är totalt meningslöst, i praktiken har man noll koll ändå och helt i händerna på sin partners vilja att vara ärlig. 

Har aldrig haft men funderar mer och mer på att söka mig någon.

Gör det. Underbar kick.

Jag kommer aldrig mer dubbla! Antingen avslutar jag med min fru, eller med min älskarinna. Mitt hjärta säger att jag borde fortsätta mitt liv med älskarinnan, inget i kroppen talar egentligen emot det men jag är för feg för att såra min fru!

Fast själva faktum att du öht HAR en älskarinna visar att att du inte är trogen. För hade du varit det så hade du ju inte haft en älskarinna. Det är handlingarna.... sen har vi ord och känslor som att "jag kommer aldrig mer dubbla" men det säger ju absolut ingenting annat än att det är vad du har för avsikt. Om du sen klarar det eller inte vet ju ingen. Och som sagt, när ord och handlingar inte stämmer, dvs man säger en sak men gör raka motsatsen så är det ju handlingarna som räknas.

Och om man inte klarar av att få sina handlingar och sina ord att synka, dvs hålla det man lovar så är det kanske bäst att låta bli att ha ett monogamt förhållande för då kommer man ju förmodligen inte hålla det man lovar och krossa en annan människa. Hur många människor ska behöva offras för att man ska inse att man inte klarar av att hålla sina löften? Är det inte bättre att man inte avger några löften (sagt eller osagt) alls förrän man vet att man klarar av att hålla dem?

Att du är för feg för att såra din fru stämmer ju inte, sårat och förnedrat henne har du ju redan gjort genom att ha en älskarinna och varje sekund det pågår bakom hennes rygg är ytterligare förnedring. Sen är det klart att din fru förmodligen hellre hade velat att ni skulle skiljas på ett bättre sätt, men gjort är ju gjort och det är kanske på tiden att din fru oxå får ta del av verkligheten?

Tror du din fru vill leva med en man som bedrar henne och älskar någon annan?
Förmodligen inte, eller hur? Men det är ju verkligheten... att hon öht vill leva med dig beror ju förmodligen på att hon inte vet att du har någon annan... men det är ju inte verkligheten utan falsk verklighet, så mao är ert förhållande är ju inget annat än lögn och din frus vilja att leva med dig bygger på falska premisser, och då är det väl kanske dags att avsluta parodin eftersom ert verkliga förhållande där ni älskade och respekterade varandra, var trogna mot varandra existerar ju inte längre.

Ja den kick man får av att få reda på att den man älskade och litade på över allt annat är en falsk skithög som gladeligen offrat dig, ert förhållande och er familj (om det finns barn) för billiga kickar är onekligen svår att toppa. Lite som att få en brinnande påle uppkörd i röven.

Den kick man får av att förklara för sina barn att man ska skiljas och att de nu kommer få pendla mellan mamma och pappa och insikten över att man kommer gå miste om halva tiden med sina barn är oxå svår att toppa. Fast underbar vet jag inte om jag skulle kalla den känslan... vidrig ligger nog närmare.

Insikten över att all detta sker pga ens partner tyckte "kickar" var så mycket viktiugare är även den i en klass för sig. Adrenalinpåslaget man får av det och känslan av att vilja dra fram en slägga och banka lite vett i skallen på fanskapet är verkligen enorm.

Jag ska också tillägga att vi kommit överens om "don´t ask - don´t tell". Ett enstaka snedsteg ska man inte berätta om, det gör man nog i så fall mest för att döva sitt dåliga samvete, inte för att ärlighet skulle vara så viktigt.

Ja, jag tror också att man har "noll koll" på vad partnern har för sig. Man kan inte begära att ha full kontroll över den man lever med. Man får leva och låta leva.

Om jag skulle upptäcka att hon har en lång relation vid sidan av så skulle jag lämna henne. Om jag skulle upptäcka att hon i fyllan haft sex med någon så skulle jag bli sårad och ledsen, men troligen kunna förlåta och gå vidare.

Jag kan bara säga att det  ser ut att finns en hel, med väldigt "rymliga" samveten

MvH 

I mitt första förhållande i 16-års åldern kysste jag en annan kille. Kände ingen ånger eller nått om jag minns jag rätt.

I mitt andra förhållande i 20-års åldern hade jag sex med en annan kille och kysste en annan kille. Jag berättade för min pojkvän att jag hade kysst en annan men inte att jag hade haft sex med en annan. Jag hade så stora samvetskval, drömde mardrömmar och kände mig jagad av skuldkänslor. När det tog slut mellan oss fick jag dock reda på att även min dåvarande pojkvän hade varit otrogen vilket slätade över känslorna en del.

I mitt nuvarande förhållande (är i 35-års åldern) skulle jag aldrig kunna tänka mig att vara otrogen. Vet inte om det har med tidigare erfarenheter att göra eller vad jag ser som personlig mognad men vill att vår relation ska vila på tillit, ömsesidig respekt och en bra kommunikation. Vi har däremot bjudit in andra i vårt sexliv och haft trekanter och liknande men då har vi ju haft en öppen dialog om vad som är okej och inte.

Fast om man har noll koll ändå så spelar det ju ingen roll vilka "regler" man sätter upp, för egentligen ska ju personen inte ligga med någon annan öht och om personen ändå gör det så kvittar det ju i vilken omfattning. Det är ju inte så att personen kommer sitta och tänka "jag ska nog bara hålla det till ett knull för det är vad min partner kan acceptera"... har man passerat den gränsen att man kan tänka sig vara otrogen så spelar det ingen roll om det är 1 eller 150 ggr.

I stor sett ALLA som är otrogna inbillar ju sig att de aaaaaaaldrig kommer komma fram och därför spelar det ju ingen roll om det är en eller 150 ggr, ens partner kommer ju inte få reda på det ändå.

Det är nog väldigt svårt att själv "upptäcka" hur länge en relation pågått, oftast får man veta ATT ens partner varit otrogen, resten får man dra fram ur sin partner och oddsen att få sanningen är som sagt rätt små för personen vet ju precis vad som står på spel och kommer givetvis inte kläcka ur sig ett uns mer än vad den tror att partner kan acceptera utan att dra.

OBS! Detta är ingen kritik, det är så folk oftast tänker, men det är tyvärr ganska naivt för verkligheten är oftast betydligt vidrigare än så. Det är ju precis det som är det svåraste för den bedragna i en sån situation, att inse att ens partner inte var så ärlig och pålitlig som man trodde och man tror ju att personen kommer vara ärlig och säga som det vara bara man frågar, men det händer som sagt väldigt väldigt sällan. Kan man bedra sin partner så är att ljuga liksom inga som helst problem.

Hej!
Min åsikt är väl den att man måste definiera med vad man menar med vad otrogen är och sedan vad tycker min partner om det - inte att  hon / han  vet inte om det  - för det det gör de säkerligen fast inte säger det, utan väntar och ser om det går över - väntan blir då dagar och nätter med gråt , sömnbesvär som kan leda till depression, missbruk och suicid - har man barn kommer de att fara väldigt illa