• mson

    Separation med villa och många barn

    Jag och min sambo har sedan två veckor tillbaka gjort slut. Vi har 6 hemmaboende barn mellan 1-14 år.

    Vi är båda överens om att gå skilda vägar och jag sover i egen säng på övervåningen för närvarande.

    Vi har en relativt stor villa som vi båda står som delägare på.

    Vi hade tänkt ha 3 barn var hemmaboende, och att vi någon gång ibland skiftar dem.

    Hon vill dock inte flytta till egen lägenhet då hon påstår att hon inte kommer klara sig själv i en lägenhet.

    Hon blir arg när det ens kommer på tal och säger att jag "försöker kasta ut henne". Oavsett vilka argument jag kommer med. Argument jag kör med är bland annat att det är en lång process och att vi måste åtminstone börja planera för det, ta in en mäklare osv, och att det inte betyder att hon ska flytta imorgon.

    Hon säger att hon inte vill flytta förrän hon blivit ihop med någon ny som hon kan flytta in hos, då hon inte vill bo ensam.

    Det är en ohållbar situation då vi fungerar mycket dåligt med varandra och barnen blir lidande och kommer i kläm.

    Vad jag kunnat läsa mig till, så kan man som delägare enbart genom att gå till tingsrätten, tvinga fram en försäljning av fastigheten och då på en exekutiv auktion (eller något i den stilen) vilket dessutom inte brukar ge lika mycket i försäljningspris.

    Det allra bästa är ju dock om vi kom överens om detta och trots allt fortsätter att vara vänner för barnens skull. Därför är tingsrätten något jag enbart vill använda i absoluta nödfall.

    Har ni några tips på hur jag kan gå till väga?. Vad kan jag säga för att övertyga, motivera eller få henne på andra tankar?. Värt att tillägga är att hon är arbetslös, och därför inte har någon inkomst. Sannolikheten är stor att hon får leva på socialbidrag och bostadsbidrag ett bra tag framöver då hon heller aldrig jobbat i hela sitt liv trots att hon är 34 år gammal.

    Hon flyttade direkt från sin pappa till mig och har aldrig haft eget boende varför detta skrämmer henne något enormt. Jag har skött allt vad gäller boendet, hyra m.m. under alla år, varför hon inte har någon koll på detta heller.

    Hon har också asperger syndrom vilket gör förändringar och dylikt väldigt svårt. Hon vill gärna ha allt som hon är van vid.

    För övrigt är hon extremt obenägen att söka hjälp från tex en psykolog eller kurator. När jag nämner det blir hon rasande.

  • Svar på tråden Separation med villa och många barn
  • Anonym (Z)
    mson skrev 2021-09-02 16:40:23 följande:

    Tänk om de vore så väl :/  enda gången i mitt liv som jag önskar jag hade varit ett troll.  Sen kanske jag är väldigt dålig på att förklara, beskriva o.s.v...  kanske uppfattar ni detta helt annorlunda än jag gör..  Min farsa är utbildas socionom och jobbade på socialen tidigare.. han själv tycker det låter som en ypperlig idé att dela upp barnen, och hon känner både mig och min sambo..    

    Kanske delar jag fel bild till er... jag börjar undra pga era ständigt negativa reaktioner.


    Jag tycker att du fått en hel del bra och konkreta råd utan elakheter.

    Om du ser på din situation utifrån, vad är en förväntad reaktion på att en person skaffar 6 barn med någon som helt saknar förmåga att ta normalt föräldraansvar?
  • mson
    Anonym (Z) skrev 2021-09-03 10:37:08 följande:
    Jag tycker att du fått en hel del bra och konkreta råd utan elakheter.

    Om du ser på din situation utifrån, vad är en förväntad reaktion på att en person skaffar 6 barn med någon som helt saknar förmåga att ta normalt föräldraansvar?
    Jag förväntar mig att folk ska prata om hur man kan lösa situationen på bästa sätt för alla inblandade, inte att man ska få massa beskyllningar och elakheter mot sig.. situationen är ju som den är, alldeles oavsett hur pass mycket man tycker att det inte borde blivit så.  Ja jag har tidvis varit naiv, och feg, och inte vågat säga nej, och varit extremt medberoende utan att inse det osv osv.  men det tillhör historien.
  • Annita
    mson skrev 2021-09-03 10:40:08 följande:

    Jag förväntar mig att folk ska prata om hur man kan lösa situationen på bästa sätt för alla inblandade, inte att man ska få massa beskyllningar och elakheter mot sig.. situationen är ju som den är, alldeles oavsett hur pass mycket man tycker att det inte borde blivit så.  Ja jag har tidvis varit naiv, och feg, och inte vågat säga nej, och varit extremt medberoende utan att inse det osv osv.  men det tillhör historien.


    Och de flesta tycker att du inte ska dela på barnen och att du bör ta hjälp både med ekonomi och juridik och dessutom med det sociala kring mamman.

    Du har ju också fått hjälp att räkna lite tidigare i tråden, så konkreta råd har du fått ganska många tycker jag.

    Men det här med att dela på barnen och låta tre av dem växa upp med mamman är helt enkelt inte en bra idé enligt de flesta i tråden, det är därför du får negativa reaktioner. Har du alls tagit till dig av svaren eller tänker du fortfarande att det bästa är att dela på barnen?
  • Anonym (Kimchi)

    Om det tillhör historien så kavla då upp ärmarna och anamma de bra råden du har fått här. Ni behöver hjälp båda två. Kanske alla barn skulle behöva placeras under tiden ni får styr på livet. Bra att du börjar få insikt i att du varit naiv och godtrogen samt blivit medberoende. Du har ett val att göra. Att gå vidare och styra upp livet.

    Du må väl ändå förstå att vi som läser ifrågasätter dina val du gjort tidigare. Men som sagt gjort är gjort men det innebär inte att du kan skita i konsekvensen av dina handlingar. Rekommenderar starkt att du gör en vasektomi för du ska inte ha fler barn. Det ansvaret bör du ta och inte förlita dig på en partner. Dejta får du lägga på hyllan tills du har fått en ordnad tillvaro. Sök och ta emot hjälp från professionella. Är förundrad över att dina nära anhöriga inte har gripit in tidigare om de dessutom arbetar inom socialförvaltningen.

  • Anonym (Meghan)
    mson skrev 2021-09-03 10:40:08 följande:
    Jag förväntar mig att folk ska prata om hur man kan lösa situationen på bästa sätt för alla inblandade, inte att man ska få massa beskyllningar och elakheter mot sig.. situationen är ju som den är, alldeles oavsett hur pass mycket man tycker att det inte borde blivit så.  Ja jag har tidvis varit naiv, och feg, och inte vågat säga nej, och varit extremt medberoende utan att inse det osv osv.  men det tillhör historien.
    Precis som många andra som ställer frågor på Familjeliv verkar du ha en klar bild av vad du vill - du vill att ditt ex ska bo i en liten lägenhet med de tre yngsta barnen och du ska bo någon annanstans med de tre stora barnen. Alla inlägg som föreslår något annat har du inget intresse av. 

    Du vill att de bitar som du själv har bidragit med ska sopas under mattan och nu handlar det bara om att ditt ex ska få stöd från utomstående så att hon kan ta hand om de tre yngsta och att du ska kunna köpa ut henne och köpa något nytt, eget. 

    Det är så jag tolkar det hela. 

    Om det är vad du vill göra så får du väl kontakta myndigheterna så att du kan få hjälp till ditt ex och dela upp barnen. Nej, förresten, du vill ju inte kontakta myndigheterna heller. 

    Lycka till! 
  • Anonym (Z)
    mson skrev 2021-09-03 10:40:08 följande:

    Jag förväntar mig att folk ska prata om hur man kan lösa situationen på bästa sätt för alla inblandade, inte att man ska få massa beskyllningar och elakheter mot sig.. situationen är ju som den är, alldeles oavsett hur pass mycket man tycker att det inte borde blivit så.  Ja jag har tidvis varit naiv, och feg, och inte vågat säga nej, och varit extremt medberoende utan att inse det osv osv.  men det tillhör historien.


    Men du har ju fått bra svar och konkreta råd?
  • mson

    Mitt ex har idag varit på dejt med en kille och är nu kär, och enligt honom har han också "fallit för henne".. de kysstes och hånglade första dejten.. de ska träffas nästa helg igen... Uppenbarligen en stabil kille med jobb m.m.. ingenting förvånar mig längre gällande henne.

  • Anonym (Kimchi)

    Men vad är det du säger? HUR har hon hunnit med det? Tagit beslut om att titta efter ny partner, leta reda på och hunnit träffa samt hångla med? Så hon är hemma och har berättat allt det här? Om det skulle vara sant, vad fan är det för karl? Stabil? Inte på en fläck!

    Nu osar det osanning. Måste säga att det börjar bli rätt irriterande att du inte lyssnar ett skit på vad folk säger till dig. Undanflykter och bortförklaringar. Totalt ansvarslöst.

  • mson
    Anonym (Kimchi) skrev 2021-09-05 00:16:15 följande:

    Men vad är det du säger? HUR har hon hunnit med det? Tagit beslut om att titta efter ny partner, leta reda på och hunnit träffa samt hångla med? Så hon är hemma och har berättat allt det här? Om det skulle vara sant, vad fan är det för karl? Stabil? Inte på en fläck!

    Nu osar det osanning. Måste säga att det börjar bli rätt irriterande att du inte lyssnar ett skit på vad folk säger till dig. Undanflykter och bortförklaringar. Totalt ansvarslöst.


    Hon har hållt på med dejtingappar i princip sen vi gjorde slut. Hon är fast besluten att hitta någon ny. Jag kan inte bestämma över henne. Skulle jag förbjudit henne? Hur hon har tid.. ja eftersom jag gör allt här hemma. Ingen skillnad. Hon dejtar istället för att ligga i sängen och Deppa helt enkelt
  • Anonym (pppp)
    mson skrev 2021-09-03 10:40:08 följande:
    Jag förväntar mig att folk ska prata om hur man kan lösa situationen på bästa sätt för alla inblandade.
    "förväntar mig" - jasså du,du tror att den här sidan automatiskt bara ska lösa dina problem? Svårt ju när du vägrar att ens kommentera på riktigt vettiga förslag, och bara drar din litania igen och igen.
    Vi FÖRSTÅR att det är en otroligt svårt sits, men DU sJÄLV är den enda som kan skapa något bra av detta när ni väl är ute på andra sidan. Du MÅSTE ta hjälp av advokat, socialtjänst osv, för det behövs. Även om hon har många brister och diagnoser så verkar du själv inte helt tipp topp, eller hur jag ska uttrycka det. Ni behöver ALLA hjälp i den här familjen, oavsett hur allt slutar. HUR KAN DU INTE FÖRSTÅ DET? 

    Det BÄSTA för alla inblandade vore att alla bara mådde bra och att fungerade men den lösningen existerar givetvis inte. Då får man ta den näst bästa lösningen. I den ingår att PRIORITERA BARNEN!  
    I dina inlägg skriver du egentligen ganska lite om barnen så jag tror ärligt talat att varken du eller hon är så bra på att ta hand om dem. Därför MÅSTE du kontakta utomstående instanser för att reda i allt detta. Tror du att era barn kommer tacka dig i vuxen ålder för att du (som den vettigare föräldern) inte gjorde mer i deras barndom? Tror du att de yngre kommer sen och tackar dig för att de fick leva i ett helvete med en mamma som knappt kan ta hand om sig själv och som dejtade man på man eftersom hon inte klarade av att behålla någon i längden?   osv. 

    Du har det givetvis jättetungt för egen del just nu men det är ändå enbart DU som på något vis är kapabel att skapa något bättre av detta, men du klarar det inte själv. Det skulle ingen göra. Att du inte vill blanda in andra är barockt.
  • Anonym (X)

    Nu har det gått några veckor till.
    Hur går det TS?

Svar på tråden Separation med villa och många barn