6 åring samlar skräp i smyg..

När jag var barn samlade jag på stenar, pinnar, snäckor, gamla glasspinnar, fågelfjädrar - ja en massa saker. Jag sorterade och systematiserade, la det i olika lådor osv. Mina föräldrar lät mig hållas. Jag är väl en sorterande person helt enkelt. 

Jag kan som vuxen tänka tillbaka på mitt samlande och fundera på varför det var så viktigt för mig. Jag minns att jag tyckte att det var jättekul, faktiskt! Det var en av alla lekar jag gillade. Som utbildad pedagog tänker jag att det säkert var ett sätt för mig att förstå världen, att fatta hur saker hänger ihop. Jag lekte mycket med sakerna också: byggde hus av stenarna (innan jag sorterade dem i storleksordning), glasspinnarna blev staket till mina små plasthästar och kossor. Snäckor som jag hittade ute i naturen sorterade jag efter färg. (Jag samlade på mycket mer men jag tror det här räcker som exempel. Idag som vuxen samlar jag i princip inte på nåt)

Om nu inte din som alls gör så här utan just bara plocka upp och gömmer, så är det förstås inte helt sunt. Förklara att han visst kan spara på vissa saker men då får han ha det någonstans (inte i fickorna, en tex i en låda), och att han så klart inte ska plocka upp använda tuggummin osv. Påvisa exempel på sånt han kan få ta (som stenar).

Är det just skräp han vill ta upp så får ni förklara att det ska slängas i soptunnan. Jag funderar på om de i skolan har pratat mycket om att man inet ska slänga skräp i naturen, gärna plocka upp om de ser skräp, sopsortera, hjälpa klimatet osv. Kan det vara sådant som gjort att han "måste" ta upp skräp? Han kanske mår bra av att hjälpa till, men han vet inte hur han sedan ska ta hand om det han stoppat fickan? Han kanske behöver hjälp med detta. Det kanske kan vara ett kul projekt för honom - sopsortera och hjälpa till? 

Du kan hälsa din osäkra man att barn måste få samla/leka osv. Det är absolut inget fel/farligt/dumt att samla på pinnar. Läs på om lekens betydelse för barn så kanske ni kan plocka upp inte bra tankar. 

Jag lyssnar bara på poddar med utbildade barnpsykolog, barnläkare och annat utbildad folk med barn :)

Det jobbiga med mig. Är att jag glömmer allt jag lyssnar på. Hatar det. Kan lyssna hela dagarna. Men en bråkdel går in i mitt huvud.

Osäker är jag absolut. Eller egentligen inte. Är nog rätt säker på min fostran. Men min man är extremt osäker. Och det kan lätt smittas av på mig. Han är på han om diverse saker. Det är för han som han knappt fick ha pinnsamling. Medans jag tycker det är en självklarhet.

Jag vill göra allt rätt :(

Jag lyssnar bara på poddar med utbildade barnpsykolog, barnläkare och annat utbildad folk med barn :)

Det jobbiga med mig. Är att jag glömmer allt jag lyssnar på. Hatar det. Kan lyssna hela dagarna. Men en bråkdel går in i mitt huvud.

Osäker är jag absolut. Eller egentligen inte. Är nog rätt säker på min fostran. Men min man är extremt osäker. Och det kan lätt smittas av på mig. Han är på han om diverse saker. Det är för han som han knappt fick ha pinnsamling. Medans jag tycker det är en självklarhet.

Jag vill göra allt rätt :(

Jag tycker att er son låter som en spännande liten person, en riktig tänkare som bekantar sig med världen på sitt sätt.

Jag som så många andra här samlade också på spännande grejer jag hittade och förvarade dem i olika askar och burkar i ett skåp. Beundrade dem, undersökte, byggde med osv.

När det var artefakter (ting skapade av människor) så funderade jag alltid på vem som haft den, hur de tappade föremålet hur deras liv hade varit och så vidare, hittade till och med på små historier om dem. Är idag en människa som älskar kreativitet och intellektuell stimulans

Vad gäller tics och sånt, visst det kan bli problem för honom... Men det lär knappast hjälpa med skäll och förbud. Vad han behöver är ju trygga vuxna som är nära honom, som han känner att han kan vända sig till. Jag förstår att det känns jobbigt som förälder när han tror att vinden ska blåsa ögonen ur honom, men faktiskt så kunde jag inte låta bli att dra på mun lite, fick också för mig knäppa grejer som barn. Det kan ju uppfattas som att ett sådant beteende skulle tyda på begränsad intelligens, men jag tror att det är precis tvärtom. Det tyder det ju på rik fantasi och ett utforskande och prövande sinne. Men det är ett ungt intellekt, det behöver stöd och ledning. Det stödet får han inte i form av skäll och förbud. Bejaka honom, lyssna på hans tankar, uppmuntra det mest men led honom där det behövs, men med kärlek och värme och framförallt ett varför.

Rädd? Varför ska man vara rädd? Om han börjar plåga smådjur kan ni/(han) vara oroliga men annars är det bara onödigt. Och visst kan det vara bra att läsa/lyssna på poddar osv. Men i slutändan är din son en unik individ och er relation är unik. Ibland övergör man saker och ting. Umgås med honom istället för att läsa den där boken (om han vill förstås), lek med honom, utforska världen tillsammans. Kanske gå på gemensam skattjakt någon gång? (Om er son vill alltså)

Oro är ett tecken på kärlek, men koncentrera er på att älska istället för att oroa er. Att ni har viss koll på saker som skulle kunna utvecklas till ett besvär för honom är bra, men låt inte de sakerna bli fler genom er oro och att er son inte känner trygghet med er. Otrygghet skapar bara fler bekymmer för er alla.

Lycka till!

När vi kom hem från kvällens promenad hade 4-åringen hittat en pinne, en "vacker" sten, ett vasstrå och en grankotte. Jag har hittat hästkastanjer i tvättmaskinen. Nypon lite varstans. Helt normalt. 

Tack tack och tack för ditt värmande svar. Blir så rörd när folk lägger ner så mycket tid till att skriva till främmande människor här. Ni alla skriver så kloka saker.

Men ditt inlägg. Tack :)

Han ÄR väldigt ärlig och brukar inte ha pratat berätta saker. Båda dumma saker han gjort eller andra saker.

Iallafall till mig. Min man berättar han dock inte allt till. Så jag hoppas jag har fin relation till sonen. Dock är det väldigt kämpigt just nu då han i perioder är väldigt "trotsig" och kaxig. Jag vet det är en fas. Men kan vara väldigt provocerande och tålamodsprövande, hehe.en är väldigt noga med att prata efteråt. Fråga om han själv har lösningar och frågar ofta "varför".

Men ibland känner jag att han inte respekterar. Ska inte behöva dra in en 6 åring på toa för att han duscha tex. Haha.

Min son hade en pinnsamling och en stensamling i den åldern...det är som de andra säger, helt normalt att samla på jox. Ibland kan han även nu (10 år) ha något mystiskt i fickan.

Såna är dom! 

Hade även en del knäppa idéer som att grannen som hade en hund egentligen var en ond häxa för att hon hade långt brunt hår. Jag trodde att virveln i hundens panna var för att hon ondskefullt hade tryckt dit den. Jag var verkligen livrädd för henne, helt utan anledning.