Stöd och prat för oss som försöker bli gravida och tycker att det är lite jobbigt just nu
Hej!
Jag är 25 år och har nu försökt i 9 månader? utan resultat. Jag slutade med minipiller i december och var förberedd på att det kunde ta ett innan cyklarna kom igång som de skulle, men jag var inte beredd på att det skulle vara såhär svårt. Jag tänkte i min enfald att jag är ju ung och fertil, eller?
Efter att på riktigt trott att den här månaden var vår månad (mina bröst har sett ut som om de skulle explodera och sambon sa på skoj ?har du opererat dem i smyg eller??, konstiga spänningar runt livmodern, konstigt mycket flytningar och extrem trötthet + lite ljusrosa flytningar senaste två dagarna) så sjönk min temperatur med en hel grad idag och det verkar som att mensen startade trots alls. Ihop med tempen så sjönk även mitt hopp och just nu så känner jag att jag inte orkar försöka mer. Jag har tänkt konstant på barn i 9 månader, även om jag har försökt att ?tänka på annat och bara ta det som det kommer?.
Jag har bara min sambo och hans mamma att prata med om detta. Min sambos mamma är ett väldigt bra stöd, min egen mamma är inte det? Hade velat ringa mamma nu och gråta, men hon är en sån hippie och säger bara att om jag slutar tänka på det så kommer det att ta sig. Hon säger att så länge jag hoppas så kommer det inte att gå och hon har föreslagit healing och akupunktur? Vilket inte är min grej. Jag känner mig ensam och hade velat ha andra att prata med, gråta med och få tips av.
Hur går det för er? Hur mår ni i detta? Ärligt. För jag mår skit, rent ut sagt.