Hur ska jag komma vidare?

Jag tänker att ni har ett eget ansvar för hur ni mår.

Ni vuxna kan söka hjälp hos kurator eller sjukvård och ta tag i det dåliga måendet och aktivt göra något konstruktivt åt det och lösa problemet. Som förälder är ni dessutom skyldiga era barn att ta er i kragen.

Rent krasst så fortsätter ju ni er dåliga relation med att göra det ännu sämre än det behöver vara.

Börja med att prata med företagshälsovård om du har det via jobbet och se om du kan prata med någon den vägen.

Ta reda på vad du verkligen vill. Sedan utgår du från det när du bestämmer dig för vad du ska göra.

Antingen bestämmer du dig för att du vill leva såhär och att ni faktiskt har det rätt bra. Då lever du på och slutar grubbla.

Eller så bestämmer du dig för att du inte vill leva såhär. Då kan du ju börja med att fråga din exman hur han mår. Vem vet, ni kanske kan börja om.

Om jag får lägga ett ord här, som själv varit frånskild men idag återigen lever lyckligt med barnens pappa, så tror jag man kan laga en familj. Det gjorde vi, även vår kärleksrelation som blev helt ny. Det hade dock inte gått så många år. Antagligen är din exman lyckligare än du inbillar dig. Han har ju trots allt hittat en ny kärlek. Barnen mår nog också bra, man förvärrar ofta saker i huvudet när man grubblar.

Tack för ditt svar! Vi har båda sökt samtalshjälp. Jag gjorde det för kanske fyra år sedan, men psykologen verkade tycka att allt var klart efter två sessioner. Och visst gav det en del. Min exman gick hos en annan terapeut och tyckte inte att det gav något öht.

Mina vänner har tröttnat på mitt ältande och förstår inte hur jag kan vara missnöjd med tillvaron. Det var ju mitt beslut.

Jag är avundsjuk på kärnfamiljer som håller ihop. Jag hatar att inte träffa barnen varje dag och hatar att ha sämre ekonomi. Men jag vet att jag inte kan leva ihop med exmannen och samtidigt vara lycklig. Så hur löser jag denna omöjliga ekvation? Att bara ta mig i kragen funkar uppenbarligen inte.

Tack, Anonym (M). Får jag fråga hur du tog reda på vad du ville och hur själva processen gick till när ni blev en familj igen?

Har du provat att sätta det på papper? Vad var bra respektive vad var dåligt? Vad är det du konkret saknar? Och om det är något i ditt liv du kan förändra idag för att må bättre som ej inkluderar att bli tillsammans igen. En ny hobby?

Tack för din input, (Ä). Ja, jag gjorde för- och mot-listor innan jag gick också. Jag tror att jag har fastnat i någon sorts bitterhet över hur livet blev, och jag avskyr att jag har blivit sån. Jag vet innerst inne att jag inte skulle bli lycklig med min exman igen, men kan inte låta bli att vara olycklig över hur livet blev. Jag har nog alltid varit en glaset-är-halvtomt-person som velat åtgärda problem i stället för att gilla läget. Det är naturligtvis både bra och dåligt. Jag har också börjat tvivla på min förmåga att fatta rätt beslut.