Kvinnlig kollega , bestämde mig för att lämna efter 5år av fantastisk vänskap

Vi har haft otroligt många samtal och pratat om allt. träffat varandra stadigt och käkat lunch, ringt , skrivit skickat bilder mm haft typ super bra ?ventilation ? relations sällskap. Dock aldrig umgåtts privat , jag är gift och har hållt mig till det.

Men det känns som vi känner varandra väldigt nära och har väldig lätt att kommunicera med varandra.

Under dom här åren så har mina känslor för den här kvinnan åkt berg å dal bana så klart , i perioder fungerat bra och ibland så har det inte fungerat så bra. Och då menar jag att mina tankar har ofta börjat kretsat runt henne och att känslor alltid har funnits där.

Men jag har alltid gillat våra samtal så mycket att jag alltid har haft en längtan att få snacka av mig till henne så jag har inte kunnat låta bli att träffa henne.

Men innerst inne har jag insett att det här inte kan fortsätta eftersom det påverkar mig väldigt mycket känslomässigt och mina tankar springer iväg till henne även andra tider på dygnet.

Det är en stor sorg när man måste bryta med en vän för att den egna kärleken är för stark att man inte klarar av att hantera den.

Och hon vet det nu .,vad jag har känt för henne genom åren och hon respekterar detta.

Och hon säger , ta den tid det tar ...jag finns här och väntar på dig typ när det går över och du vill prata igen.

Men jag vill inte prata mer , jag vill bara få ro uppe i mitt huvud och därför har jag bestämt mig för att klippa alla band till henne för alltid. Känns så bittert

att när man plötsligt en gång i livet träffat en likasinnad kvinna så kommer det inte bli något utav det och det känns som ja .......jäklar skit vad jag tycker om denna kvinna och skulle kunna göra vad som helst för henne...

Kommer bli tufft att försöka glömma henne

Men ändå skönt att skriva av sig , men ändå inte

Man påminner sig själv