• Anonym (Ledsen)

    Ofrivilligt barnlös, dör snart av sorg

    Mår så fruktansvärt dåligt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. I 2,5 år försökte jag och min man skaffa barn, jag blev gravid men fick missfall vilket egentligen var bra då jag har en sjukdom som gör det livsfarligt för mig att genomgå en graviditet. Visste om att det kunde vara farligt innan min graviditet men fick det verkligen på prent när jag väl var gravid och blev rekommenderad abort. I samma veva som jag blev gravid blev även min syster det. Det är nu dags för henne att föda och jag är så bitter, ledsen och arg och kan inte känna nån glädje överhuvudtaget.

    Är tvungen att låsa in mig på toaletten flera gånger om dagen och bara stor grina för att jag mår så fruktansvärt jäkla dåligt.

    Får återkommande tankar dagligen om att ta mitt liv för snart orkar jag verkligen inte med alla andras glädje och framgångar.

    Finns det fler här ute som har det lika jävligt som jag så kanske vi kunde bolla lite tankar och idéer?

  • Svar på tråden Ofrivilligt barnlös, dör snart av sorg
  • Anonym (S)
    Anonym (Ledsen) skrev 2021-05-11 11:40:34 följande:

    Mår så fruktansvärt dåligt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. I 2,5 år försökte jag och min man skaffa barn, jag blev gravid men fick missfall vilket egentligen var bra då jag har en sjukdom som gör det livsfarligt för mig att genomgå en graviditet. Visste om att det kunde vara farligt innan min graviditet men fick det verkligen på prent när jag väl var gravid och blev rekommenderad abort. I samma veva som jag blev gravid blev även min syster det. Det är nu dags för henne att föda och jag är så bitter, ledsen och arg och kan inte känna nån glädje överhuvudtaget.

    Är tvungen att låsa in mig på toaletten flera gånger om dagen och bara stor grina för att jag mår så fruktansvärt jäkla dåligt.

    Får återkommande tankar dagligen om att ta mitt liv för snart orkar jag verkligen inte med alla andras glädje och framgångar.

    Finns det fler här ute som har det lika jävligt som jag så kanske vi kunde bolla lite tankar och idéer?


    Jag tycker du ska söka hjälp för ditt mående. Du är ung, har lång tid kvar att leva och måste lära dig att hantera detta. Så sök hjälp. 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (S) skrev 2021-05-11 11:46:04 följande:
    Jag tycker du ska söka hjälp för ditt mående. Du är ung, har lång tid kvar att leva och måste lära dig att hantera detta. Så sök hjälp. 
    Går redan hos kurator. Smärtan är väl bara att härda ut förstår jag
  • Anonym (Tjejkompisen)

    Men usch din stackare. Förstår att det är hemskt. Är det att vara gravid som är farligt för dig? Skulle det funka med surrogat med dina ägg kanske? Jättedyrt och man måste göra det utomlands men kanske att börja spara till det kan hjälpa lite och ge lite hopp? 

  • Anonym (X23)

    Det enda jag känner spontant i relation till att din syster ska få barn, är att det statistiskt sett inte spelar någon roll för din egen situation. Dvs det faktum att hon nu får ett barn gör varken till eller från för att du inte i dagsläget har något barn. 
    Det blir inte fler eller färre barn i världen som kan födas framöver, på grund att hon nu får ett. 
    Du kan få barn senare...eller inte.

    Jag har själv varit i samma sits och det är vidrigt. Det gör ofantligt ont. Det som hjälpt är att vara öppen med hur jag känner och vad jag behöver. Att vara tydligt, idag är ingen bra dag. Jag skulle vilja träffas och fika och prata. Och omge mig med människor som klarar det. Som klarar att jag bokar av på kort varsel eller som kan erbjuda en axel att gråta emot.
    Och sen professionell rådgivning eller psykolog. För riktiga verktyg att hantera detta med ur ett längre perspektiv.

    Finns också bra poddar, Ruvarpodden, IVF-podden från Sophiahemmet och "Jag vill ha barn" tex. Inte alla avsnitt som berör just din sits men säkert något som kan ge lite stöd.

  • Anonym (A)

    Vad tråkigt att läsa att du inte har det bra. Jag har inte varit med om riktigt samma sak men jag är i en situation som ger samma symtom. Det får mig att må väldigt dåligt och det har gjort att jag nu undviker allt som påminner mig om det. Kommentarer som "du kan inte undvika barn (och allt runt omkring det) för alltid så det är lika bra att du vänjer dig..." hjälper absolut inte utan gör mig bara frustrerad. Jag har absolut ingen skyldighet att träffas/umgås/göra saker som får mig att må dåligt. Jag tackar nej till släktsammankomster m.m. för jag orkar helt enkelt inte. Har mått mycket bättre när jag fått fokusera ostört på mig, min sambo o vårt liv. 

  • Anonym (E)

    Tänker lite utanför boxen här... Skulle du kunna tänka dig att en surrogatmamma bär ditt ägg och din mans spermier? Det kommer säkert kosta en del men det finns länder som tillåter sådant.

Svar på tråden Ofrivilligt barnlös, dör snart av sorg