Älskar min man, men vill inte bo ihop.

Jag förstår faktiskt inte var skon klämmer utifrån din TS. Ni behöver väl inte göra samma bara för att ni bor ihop? Jag och min man har olika intressen och olika vänkretsar. Vi gör olika saker på dagarna men just därför är det skönt att vi bor ihop så vi hinner ses ändå.

Jo det är ju bra när man har det så. Att man gör sina saker och sen gör saker tillsammans.

Men min man är inte sån. Han vill bara vara hemma, tillsammans. Och ska jag ex. iväg och göra ett snabbt ärende tycker han att vi isf ska åka allihopa, för ?det är ju roligare att vara tillsammans?. Åker vi på utflykt eller hälsar på hos folk är han på väg hem direkt vi kommit dit.

Vet många par med barn som har varsina dagar då man hämtar barn, fixar mat och aktiviteter. Den andra partnern kan då jobba längre, träna eller göra det hem vill den eftermiddagen/kvällen. Det tycker min man är helt förkastligt, ?då kan man lika gärna separera istället?.

Då förstår jag bättre. Jag tycker iofs att ni borde testa parterapi och att du där är tydlig med dina behov och hur du vill spendera din tid. Kanske är han mer anpassningsbar än du tror. Är han inte det så tror jag ändå inte tiden är bortkastad, parterapi nu kan göra underverk för hur du fixar ditt nästa förhållande. Det är nyttigt att tvingas formulera sina önskemål kring samlivet och säga det högt.

Men kan du inte kompromissa da genom att t ex. bjuda hem folk till ER istallet for att du aker och halsar pa andra en del av gangerna? Da ar han ju hemma, som han vill, och kan ga ifran om det blir for mycket for honom, och du traffar folk, sasom du vill, aven om det nu rakar vara hemma hos er.

 

Ska ni till stranden sa kan ni aka en stund i forvag och mannen stannar hemma lite langre for att t ex. fixa med maten ni ska ha med er, och kommer lite senare till aktiviteten (med maten han fixat). Sen kan han ju aka hem lite tidigare ocksa, med lite av packningen, hinna stalla undan den och forbereda t ex. middagen eller barnens dusch/bad (for att fa bort all sand) och lagga fram klader till dem, satta pa en maskin med era sandiga badlakan osv. Pa sa satt slipper han vara hemifran alltfor lange, men ar anda med pa aktiviteten, och du, som vill vara ute lange, slipper hans stress om att aka hem och kan darmed vara ute langre an om ni akt dit/hem samtidigt.

Ar ni ute pa aktivitet med folk och ni sen ska hem och grilla hos er sa kan han ju aka hem lite i forvag for att forbereda (satta igang grillen osv.). Pa sa satt minskar tiden han tvingas vara utanfor hemmet, men ni gor anda samma aktivitet, da ni som sagt kommer en stund senare och fortsatter umgas.

 

Sen undrar jag lite vad det ar han missar genom att inte vara hemma. Spelar han dator, ser han pa TV, gillar han lugn och ro omkring sig, passar han pa att jobba undan (om han har ett stressigt jobb)?
Eller vad ar det som ar jobbigt for honom nar ni ar pa aktiviteter? Ljudnivan? Stokiga barn? Trakig aktivitet? Svart att engagera sig i barnaktiviteter? Att en viss tid ar OK men att det blir "for mycket" efter bara en kort stund och att han darfor vill darifran for att vila/sortera intryck/ta igen sig? Att han inte gillar manniskorna ni umgas med? Vill han hem igen for att det finns saker som maste goras hemma och som stressar honom tillbaka (rensa ogras, klippa graset, laga varmepannan, rensa i kallaren, laga punktering)?

Problemet är alltså att du inte vill göra dessa uteaktiviteter ensam utan behöver en ny partner som gillar detta att göra det med?

Annars är ju lösningen att han får stanna hemma när du är på badstranden etc.

Frågan gäller alltså om det finns män som står ut med en människa som dig?

Det gör det ju bevisligen. Du har ju redan i din trådstart konstaterat att det är du som är problemet och tvåsamhet inte är för dig.

Så det handlar inte om din partner tänker jag. Om nu tvåsamhet inte är något för dig så varför tror du att det blir bättre av att byta partner? Varför inte bara leva själv då?

Ja precis! Varför söker TS en sambo när sambolivet inte passar HENNE? Satsa på en särbo istället!

Jag söker inte en sambo. Jag har ju insett att sambolivet inte passar mig. Men de allra flesta vill ha just det, tvåsamhet och samboliv. Nu är jag inte heller ute efter en ny relation i närtid.

Han ser serier, spelar dataspel eller sitter med telefonen. Om det vore så att han ville vara hemma för att få saker uträttade hade det ju varit toppen :)

Han kanske helt enkelt inte är social, utan trivs tillsammans med sina närmaste enbart. Sådan är min bästa vän. Hon trivs med sin familj, och med mig. Punkt. Hennes man är mer social, men han älskar henne och låter henne vara precis som hon är.