Har du självinsikt att din skilsmässa kan ha skadat ditt barn?

Ja fast att stanna kvar i det äktenskapet hade skadat barnet ännu mer.

Ibland måste man faktiskt välja mellan pest och kolera.

Barnet mådde dåligt av skilsmässan men hade mått ännu sämre av att tvingas bo kvar hemma med oss i det skiten som var.

Problemet är att folk skaffar barn för snabbt, och går ifrån varandra för lätt.

Både jag och min exman hade så pass mycket självinsikt att vi faktiskt bor ihop igen, trots att vi var separerade under nästan två år. Vårt barn mådde verkligen inte bra av varannanveckalivet, vilket gjorde att vi inte heller mådde bra.

Nu bor vi ihop med vårt barn, men jag och mitt ex är mer kompisar än partners. Jag och mitt ex kan ge varandra en kram eller en puss, men vi har inget sex och inga kyssar. Vi har separat ekonomi och vi ger varandra tid till enskilda intressen. En till två kvällar per månad går vi igenom sådant som vi gemensamt måste stå för ekonomiskt. 

Vi har löst det hela med en lite större lägenhet (det blev ändå billigare än att ha två separata lägenheter) där vi båda kan stänga in oss i varsitt rum vid behov. Vårt barn mår bra igen och vi mår bra igen. Vi har bott så här under ett år nu och det känns bra för alla. Vi är alla helt enkelt gladare. Vi vet också att det kan bli så att det här inte håller, men vi provar och det har fungerat hittills. 

Vi provade ytterligare ett alternativ och det var att ha en liten övernattningslägenhet och en större bostad och att vi flyttade ut och in, medan vårt barn bodde kvar. Det var jobbigt för oss, så vi förstod hur jobbigt det sedan blev för vårt barn när vi skaffade varsin lägenhet.

Man får ofta intrycket på FL att skilsmässor minsann är så himla bra i slutänden för barnen. Nu finns det ju en hel del som visar på motsatsen såsom att barnen blir mer otrygga, försvinner pappan ur bilden också brukar generellt barnen bli mindre framgångsrika och må sämre, det blir lojalitestkonflikter och skuldkänslor för barnet. För att inte tala om alla trådar på FL där det uppstår problem när det ska skapas nya bonusfamiljer eller det är diskussioner om vilken förälder som ska betala för vad.

Därför undrar jag om några här har självinsikt nog och kan erkänna att deras skilsmässa inte gynnade sitt barn?

Både jag och min exman hade så pass mycket självinsikt att vi faktiskt bor ihop igen, trots att vi var separerade under nästan två år. Vårt barn mådde verkligen inte bra av varannanveckalivet, vilket gjorde att vi inte heller mådde bra.

Nu bor vi ihop med vårt barn, men jag och mitt ex är mer kompisar än partners. Jag och mitt ex kan ge varandra en kram eller en puss, men vi har inget sex och inga kyssar. Vi har separat ekonomi och vi ger varandra tid till enskilda intressen. En till två kvällar per månad går vi igenom sådant som vi gemensamt måste stå för ekonomiskt. 

Vi har löst det hela med en lite större lägenhet (det blev ändå billigare än att ha två separata lägenheter) där vi båda kan stänga in oss i varsitt rum vid behov. Vårt barn mår bra igen och vi mår bra igen. Vi har bott så här under ett år nu och det känns bra för alla. Vi är alla helt enkelt gladare. Vi vet också att det kan bli så att det här inte håller, men vi provar och det har fungerat hittills. 

Vi provade ytterligare ett alternativ och det var att ha en liten övernattningslägenhet och en större bostad och att vi flyttade ut och in, medan vårt barn bodde kvar. Det var jobbigt för oss, så vi förstod hur jobbigt det sedan blev för vårt barn när vi skaffade varsin lägenhet.

Anonym (pasdjo) då lever ni ju i en lögn och det är vad ni lär ett barn.

Man får ofta intrycket på FL att skilsmässor minsann är så himla bra i slutänden för barnen. Nu finns det ju en hel del som visar på motsatsen såsom att barnen blir mer otrygga, försvinner pappan ur bilden också brukar generellt barnen bli mindre framgångsrika och må sämre, det blir lojalitestkonflikter och skuldkänslor för barnet. För att inte tala om alla trådar på FL där det uppstår problem när det ska skapas nya bonusfamiljer eller det är diskussioner om vilken förälder som ska betala för vad.

Därför undrar jag om några här har självinsikt nog och kan erkänna att deras skilsmässa inte gynnade sitt barn?