• Anonym (Mamma)

    Har du självinsikt att din skilsmässa kan ha skadat ditt barn?

    Man får ofta intrycket på FL att skilsmässor minsann är så himla bra i slutänden för barnen. Nu finns det ju en hel del som visar på motsatsen såsom att barnen blir mer otrygga, försvinner pappan ur bilden också brukar generellt barnen bli mindre framgångsrika och må sämre, det blir lojalitestkonflikter och skuldkänslor för barnet. För att inte tala om alla trådar på FL där det uppstår problem när det ska skapas nya bonusfamiljer eller det är diskussioner om vilken förälder som ska betala för vad.

    Därför undrar jag om några här har självinsikt nog och kan erkänna att deras skilsmässa inte gynnade sitt barn?

  • Svar på tråden Har du självinsikt att din skilsmässa kan ha skadat ditt barn?
  • Anonym (tvillingmamma)

    Skilsmässa är aldrig positivt i sig. Däremot ofta (inte alltid, men ofta), det minst dåliga. Jag växte upp med skilda föräldrar och jag hade inte velat att de fortsatte ihop, så mycket bråk och problem som det var när jag och min syster var små. Det var en lättnad och vi blev tryggare när det lugnade ner sig. Pappa och mamma har kommit bra överens efter skilsmässan. Det klart att det är skillnad om de fortsätter bråka, men det gjorde inte våra. Jag känner inte en enda som fått allvarliga problem som vuxen pga skilsmässa. I de fall det blivit problem har det alltid funnits annat också, våld eller missbruk i familjen. Jag känner en enda som ångrar sin skilsmässa. Hon levde i ett fungerande men tråkigt äktenskap och trodde att gräset var grönare någon annanstans. Så var det inte, men deras barn var redan vuxna när de gick skilda vägar.

  • Anonym (tvillingmamma)

    Man måste också komma ihåg att i ett samhälle där det är svårare att skilja sig, där fler håller ihop (åtminstone på pappret), så minskar det även möjligheten att fly från våld och övergrepp. Eller missbruk eller dyl. Sånt där de flesta inser att skilsmässa är nödvändigt. Inget av detta betyder att höga skilsmässotal är något eftersträvansvärt, men man måste väga för och emot.

  • Anonym (Skeptiker)

    Du skriver *forskning* utan att länka till något.
    Detta är i sig extremt oseriöst och dina grundantaganden är därigenom mindre värda än hörsägen och skall därför tolkas som din åsikt.
    Sedan gör du misstaget att tro att eftersom du har en åsikt så är inte personliga upplevelser något värda, kartan är sannare än verkligheten.
    Jag ångrar att jag inte skilde mig från min missbrukande, känslokalla fru långt tidigare.
    Mina barn hittade trygghet, emotionellt och ekonomiskt efter skilsmässan. Jag kunde inleda en sund relation och leva som ett föredöme där ömhet och trygghet var naturligt för mina barn.

  • mammabitch

    Ts, bara för att du for illa av en skilsmässa så betyder det inte att alla gör det, det är som att dra slutsatsen att bara för att du är åksjuk så mår alla illa av att åka bil.
    Jag är själv skilsmässobarn och inga av de utmaningar jag haft i livet beror på att min mamma valde att lämna en riktig mansbäbis, det är MIN erfarenhet som varken är mer eller mindre sann än din.

  • Plupp73

    Jag tror att alla former av större relstionsförändringar ger sår i själen samtidigt som de bidrar till förmågan att hantera sorg och gå vidare.

    Skilsmässor är självklart en livskris i alla barns liv. Sedan är jag inte säker på att alla skilsmässor behöver ge livslång skada. Däremot har jag personligen inte mycket till övers för människor som inte klarar att vara vuxna i sin skilsmässa, utan bråkar och har konflikt öppet för barnen. Eller inte alls kan kommunicera utan barn som mellanhand.

    Detta oavsett orsak till skilsmässan.

    Det tror jag skapar sår i själen på barn.

  • Anonym (B)
    Anonym (Oljebyte) skrev 2021-02-15 16:38:06 följande:

    Ja fast att stanna kvar i det äktenskapet hade skadat barnet ännu mer.

    Ibland måste man faktiskt välja mellan pest och kolera.

    Barnet mådde dåligt av skilsmässan men hade mått ännu sämre av att tvingas bo kvar hemma med oss i det skiten som var.


    Det stämmer. Problemet är ofta att många föräldrar hittar lika opassande partners nästa gång och då utsätts barnen för ännu mer svårigheter hos 2 olika bonusfamiljer.
  • Anonym (Kalle)

    Har du någin självinsikt i att du skrivrr en ledande fråga där som bygger pp ett antangande som inte är sant i de flesta familjer?

  • Anonym (B)
    Anonym (J) skrev 2021-02-15 17:07:03 följande:

    Problemet är att folk skaffar barn för snabbt, och går ifrån varandra för lätt.


    Och det gör de dessutom fler än gång och många barn utsätts för samma situation igen , massa bråk osv , men med pappans/mammans aktuella partner som man kanske inte ens gillar...

    Så det blir även sämre.
  • Anonym (Malin)
    Anonym (pasjdo) skrev 2021-02-16 01:18:09 följande:

    Både jag och min exman hade så pass mycket självinsikt att vi faktiskt bor ihop igen, trots att vi var separerade under nästan två år. Vårt barn mådde verkligen inte bra av varannanveckalivet, vilket gjorde att vi inte heller mådde bra.

    Nu bor vi ihop med vårt barn, men jag och mitt ex är mer kompisar än partners. Jag och mitt ex kan ge varandra en kram eller en puss, men vi har inget sex och inga kyssar. Vi har separat ekonomi och vi ger varandra tid till enskilda intressen. En till två kvällar per månad går vi igenom sådant som vi gemensamt måste stå för ekonomiskt. 


    Vi har löst det hela med en lite större lägenhet (det blev ändå billigare än att ha två separata lägenheter) där vi båda kan stänga in oss i varsitt rum vid behov. Vårt barn mår bra igen och vi mår bra igen. Vi har bott så här under ett år nu och det känns bra för alla. Vi är alla helt enkelt gladare. Vi vet också att det kan bli så att det här inte håller, men vi provar och det har fungerat hittills. 


    Vi provade ytterligare ett alternativ och det var att ha en liten övernattningslägenhet och en större bostad och att vi flyttade ut och in, medan vårt barn bodde kvar. Det var jobbigt för oss, så vi förstod hur jobbigt det sedan blev för vårt barn när vi skaffade varsin lägenhet.


    Ni har verkligen satt ert barn i centrum och anpassat er till hen. Mycket ovanligt vid separationer. Bra att ni kunnat ordna det så. Men hur funkar det när ni dejtar eller träffar nya partners?
  • Anonym (För länge)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-02-15 16:30:59 följande:

    Man får ofta intrycket på FL att skilsmässor minsann är så himla bra i slutänden för barnen. Nu finns det ju en hel del som visar på motsatsen såsom att barnen blir mer otrygga, försvinner pappan ur bilden också brukar generellt barnen bli mindre framgångsrika och må sämre, det blir lojalitestkonflikter och skuldkänslor för barnet. För att inte tala om alla trådar på FL där det uppstår problem när det ska skapas nya bonusfamiljer eller det är diskussioner om vilken förälder som ska betala för vad.

    Därför undrar jag om några här har självinsikt nog och kan erkänna att deras skilsmässa inte gynnade sitt barn?


    Jag har självinsikt och inser hur skadade våra barn blev av att vi inte klarade av att separera, vilket innebar att barnen slets mellan två föräldrar som inte längre var kompatibla eller ens klarade av att visa upp en fasad av kärlek.

    Hoppas barnen kan förlåta oss någon gång - vi är ju bara människor och förstod inte att en skilsmässa även hade inneburit barnens bästa.
  • Anonym (Heh)

    Många kämpar eller stannar i döda förhållanden för de tror det är bäst för barnen. Knappast säger jag.

  • Anonym (en illusion)
    Anonym (pasjdo) skrev 2021-02-16 01:18:09 följande:

    Både jag och min exman hade så pass mycket självinsikt att vi faktiskt bor ihop igen, trots att vi var separerade under nästan två år. Vårt barn mådde verkligen inte bra av varannanveckalivet, vilket gjorde att vi inte heller mådde bra.

    Nu bor vi ihop med vårt barn, men jag och mitt ex är mer kompisar än partners. Jag och mitt ex kan ge varandra en kram eller en puss, men vi har inget sex och inga kyssar. Vi har separat ekonomi och vi ger varandra tid till enskilda intressen. En till två kvällar per månad går vi igenom sådant som vi gemensamt måste stå för ekonomiskt. 


    Vi har löst det hela med en lite större lägenhet (det blev ändå billigare än att ha två separata lägenheter) där vi båda kan stänga in oss i varsitt rum vid behov. Vårt barn mår bra igen och vi mår bra igen. Vi har bott så här under ett år nu och det känns bra för alla. Vi är alla helt enkelt gladare. Vi vet också att det kan bli så att det här inte håller, men vi provar och det har fungerat hittills. 


    Vi provade ytterligare ett alternativ och det var att ha en liten övernattningslägenhet och en större bostad och att vi flyttade ut och in, medan vårt barn bodde kvar. Det var jobbigt för oss, så vi förstod hur jobbigt det sedan blev för vårt barn när vi skaffade varsin lägenhet.


    Det där är ju bara att dra ut på lidandet. Två människor som bor ihop trots att dom inte vill. 
    Jag förstår att man vill göra allt för sina barn, men att utplåna sina egna behov av ett bra och fungerande liv? 
  • Anonym (pasjdo)
    Anonym (Heh) skrev 2021-02-16 07:20:59 följande:

    Anonym (pasdjo) då lever ni ju i en lögn och det är vad ni lär ett barn.


    Nej, vi lever inte i en lögn. Vi vet vad vi har och att vi mår mycket bättre som det är nu. Vårt barn vet också att vi är mamma och pappa men bara kompisar och att vi inte är kära i varandra som kanske andra mammor och pappor är.
  • Anonym (en illusion)
    Anonym (pasjdo) skrev 2021-02-17 00:53:44 följande:
    Nej, vi lever inte i en lögn. Vi vet vad vi har och att vi mår mycket bättre som det är nu. Vårt barn vet också att vi är mamma och pappa men bara kompisar och att vi inte är kära i varandra som kanske andra mammor och pappor är.
    Vad händer när ni blir kära i någon annan? Ska det döljas för barnen? 
  • Anonym (pasjdo)
    Anonym (en illusion) skrev 2021-02-17 01:11:56 följande:
    Vad händer när ni blir kära i någon annan? Ska det döljas för barnen? 
    Nej, det skulle väl vara konstigt, eller? Jag skrev ju också att det har fungerat i över ett år, men kanske inte alltid kommer att göra det. Här kan ju ett scenario vara att man kanske blir kär i någon annan, så i så fall får man väl tänka om. Å andra sidan så introducerar man väl inte sin nya kärlek direkt för sina barn, så om det skulle vara fallet, så får vi ju tid på oss att fundera ut en annan lösning. Nu har vi löst det så här, eftersom både vi och barn mår bättre av att ha det så här, och det är ju bra för alla.
  • Anonym (pasjdo)
    Anonym (en illusion) skrev 2021-02-16 22:06:52 följande:
    Det där är ju bara att dra ut på lidandet. Två människor som bor ihop trots att dom inte vill. 
    Jag förstår att man vill göra allt för sina barn, men att utplåna sina egna behov av ett bra och fungerande liv? 

    Nej, vi lider inte. Däremot så led vi när vi var helt separerade eftersom vårt barn mådde så fruktansvärt dåligt. Så hade vi det under ett helt år och det var hemskt, för alla inblandade parter.


    Om vi hade bråkat, skrikit och gapat på varandra jämt, så hade självklart lösningen varit att separera, men nu gör vi inte det, och därför valde vi att flytta ihop igen, även om vi inte älskar varandra som man och hustru längre.

  • Anonym (Skeptiker)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-02-15 16:30:59 följande:

    Man får ofta intrycket på FL att skilsmässor minsann är så himla bra i slutänden för barnen. Nu finns det ju en hel del som visar på motsatsen såsom att barnen blir mer otrygga, försvinner pappan ur bilden också brukar generellt barnen bli mindre framgångsrika och må sämre, det blir lojalitestkonflikter och skuldkänslor för barnet. För att inte tala om alla trådar på FL där det uppstår problem när det ska skapas nya bonusfamiljer eller det är diskussioner om vilken förälder som ska betala för vad.

    Därför undrar jag om några här har självinsikt nog och kan erkänna att deras skilsmässa inte gynnade sitt barn?


    Har svarat tidigare där jag ifrågasätter din "forskning" och din ledande fråga.


    Som förälder är det inte din uppgift att skydda barnen från allt ont.


    Din uppgift är att förbereda dem för livet, att ge dem verktygen för att själva kunna hantera motgångar och svårigheter. "Locket på" lär dem bara att de är maktlösa. De lär sig att hantera motgångar genom passivitet.


    Eftersom man är barnens förebild och stöd så är det viktigt att agera och agera ansvarsfullt. En smutsig skilsmässa är lika illa eller värre än att stanna kvar för barnens skull.
    En bra skilsmässa där båda föräldrarna blir lyckligare och barnen fortfarande är i fokus lär barnen att man kan hantera svårigheter genom att kommunicera och samarbeta.

Svar på tråden Har du självinsikt att din skilsmässa kan ha skadat ditt barn?