• kattälskaren99

    Att bli sviken av familj

    Hej! Jag har haft en bra uppväxt o väldigt nära relation med min mamma. Tyvärr dog båda mina föräldrar för flera år sedan. Har ett äldre syskon som har haft mycket kontakt med mer efter dödsfallen. Är gift o har ett vuxet barn. Mitt problem. Mitt syskon o partner har aldrig haft någonsin bjudit hem oss. Vi har däremot bjudit dom många ggr. När det tyvärr uppstod mycket allvarliga problem med vårt barn (vuxet) som tärde på oss något fruktansvärt med dygnet runt jour o bråk med sjukvård o allt annat då slutade de tvärt att höra av sig. Oavsett vad syskonet tyckte om vårt barn o vad den gjorde så borde syskonet enl mig funnits där för mig iaf. Efter att jag berättar för syskonet vad jag tyckteom att vi aldrig var välkomna dig o att de slutade höra av sig så fick jag ingen förklaring, ingen ursäkt ingen bättring så jag bröt all kontakt. När nu barnet börjar må mycket bättre o missbruk ligger ett tag tillbaka så fortsätter barnet trots allt att bete sig illa mot mig. Ljuger och totalt slutar svara fast den borde veta hur oroliga vi är vad som händer. Ska tilläggas att det har även förekommit självmordsförsök så säg inte att vi ska backa. Man får aldrig säga vad man tycker för då är allt mitt fel. Är så dränerad på energi och så less på att vara sviken av de människor man trodde stod nära en o att man betydde något mer än när det kniper. Visst har min partner och har vänner men är less på hur vänner uttrycker sig. Först var de stöttande i vårt kaos sedan kommer gliringarna o underförstådda kommentarer. Trodde jag hade en riktigt nära vän men inser att så inte är fallet. Att leva som närstående till en med missbruk är helvetet på jorden. Och ingen som inte varit i sitsen förstår när de handlar om ens eget barn. Är så less på livet o att det aldrig ser ut att vända. Vet inte vad jag ska göra? Har varit hos terapeuten men det är fullkomligt meningslöst. Bara bortkastad tid o pengar. Vården är under all kritik när det handlar om psykiatrin o som närstående är man total osynlig till skillnad från i den vanliga sjukvården. Min tro på mänskligheten är inte stor. Det är kallt samhälle man lever i.

  • Svar på tråden Att bli sviken av familj
  • Anonym (g)

    Ring jourhavande präst /kurator / medmänniska

  • Almavivas

    Jag har lärt mig att bryta med de som inte tillför något i mitt liv. 
    Jag har brutit med 2 systrar(som inte heller har en relation till varandra då de är systrar på olika sidor av mina föräldrar. Den ena bara tog, och gav aldrig.
    Jag sade aldrig nått utan slutade bara höra av mig. Det är 4-5 år sedan vi hördes och hon har aldrig försökt få reda på varför, det säger rätt mycket. Och jag är inte arg, jag hade andra förväntningar och hon kunde inte ge mig det bara. 
    Även vänner som inte uppfyllt mina förväntningar.
    Bättre att avsluta än att lägga energi på varför.

    Släpp förväntningarna på folk runt dig. Du har ingen aning om varför de gör som de gör, och kommer aldrig få förrän du levt ett liv i deras skor. 

    Men jag förstår dig, när man går igenom något så fruktansvärt som ni gör, så är det naturligt att vilja ha stöd, men du vill ha stöd av människor som inte kan ge dig det.

    Det finns många anhörig-grupper som jag tycker att du ska söka upp. '
    Detta är ju människor som har gått i/går genom samma sak och det är lättare för dem att förstå din förtvivlan. Kanske hittar du nya vänner där? 

  • Anonym (oooo)

    Du behöver stöd av andra föräldrar som varit i samma situation. Att man är släkt betyder inte alltid att man är den bäste att stötta. Har du tittar på vad som finns där du bor, i form av stöd till anhöriga till missbrukare/sjuka osv)? 

    Tycker du inte ska anklaga ditt syskon för detta för det är en oerhört svårt situation för alla, att veta hur man ska bete sig. Denne kunde varit mer finkänslig, absolut, men nu blev det inte så. 

    Här kanske du kan hitta något att gå vidare med? 
    www.beroendecentrum.se/aktuellt/anhorigstod/

  • kattälskaren99

    Att ringa jourhavande präst anhörigstöd mm har jag gjort totalt meningslöst. Ledde absolut ingenstans.

    Har varit hos anhörigstödjare för att få veta hur en sådan person funkar men är också det enda det är bra för. Att sitta och älta med andra när inte den personen det gäller är bara meningslöst. Vart leder det? Absolut ingenstans. Relationen till den anhörige missbrukaren blir inte ett dugg bättre.

    Vi funderar på att bryta med vårt barn. Vi är knäckta efter 8 år i helvetet så är saker o ting bra någon månad och sedan börjar det om från ruta ett igen. Vården är under all kritik och om ni undrar vart skattepengarna tar vägen i vården så kan jag meddela att det gör den i psykvården o beroendevården. Det leder heller ingenstans. Efter 4 behandlingshem så vet vi. Terapin är ett skämt som så mycket annat.

  • Anonym (Sara)

    Beklagar din situation. Din text är svår att läsa, dela gärna i stycken an annan gång.

    En förklaring till ditt syskons beteende kan vara ditt vuxna barns missbruk, många människor tar avstånd från missbruk. Det kan vara så att ditt syskon tycker att ni borde brutit med det vuxna men inte vill säga det rakt ut. Utan väljer att backa och ta avstånd.

    Ta stöd av andra i samma situation istället. Det kanske finns stödgrupper på FB?

Svar på tråden Att bli sviken av familj