Snäll men inte tråkig skrev 2021-01-20 09:32:27 följande:
Och vilken barnpsykolog som helst skulle också säga att det är viktigt att vara lyhörd för barns integritet och att det inte är självklart att barn vill kramas varje gång en vuxen vill det.
Det här har det pratats mycket om de senaste åren, hur fel det är att säga saker till sitt barn som "farmor blir ledsen om du inte ger henne en kram" för att försöka få barnet att kramas när det inte vill. Jag har svårt att tro att du har missat det.
Nu säger jag inte att TS är en person som inte är lyhörd för sitt barns integritet. Barn kan bete sig som TS son i perioder hur bra förälder man än är. TS verkar vara en bra förälder.
Oc jag skulle inte direkt välja uttrycket "kväva sitt barn med kärlek" som någon ovan gjorde. Det är ju inte kärleken i sig som är problemet.
Däremot kan barn absolut känna sig kvävda om vuxna vill ge dem massa fysisk närhet när de själva inte känner för det. Jag minns tydligt hur jobbigt jag tyckte det var som barn när vissa äldre släktingar ständigt ville kramas och pussas varje gång vi sågs. Idag finns en helt annan respekt än vad det gjorde då för att barn kan känna på det sättet.
Jag håller helt med dig i det du skriver om att det är förkastligt att tvinga sig på ett barn fysiskt med kramar och närhet som vissa vuxna tycker att det är okej att göra. Men den här tråden handlar i mitt tycke inte någonstans om att tvinga barnet till kramar (vilket TS också bekräftar att det inte handlar om), utan om att mamman upplever att barnet inte vill bli tröstat av henne. Att trösta betyder i min värld inte nödvändigtvis att man kramar eller är fysiskt nära utan om att barnet söker sig till en för tröst, psykiskt eller fysiskt (i vår familj får ingen krama eller röra barnen om de inte ger sitt medgivande, och det tycker jag är väldigt viktigt att lära dem tidigt).
Att överösa sitt barn med kärlek betyder inte att man tvingar sig på dem fysiskt, utan om att man ser dem och bekräftar dem. Och Game of Thrones verkar tycka att det är fel att ge obegränsat med kärlek till ett barn, och det är definitivt en väldigt gammal och väldigt överbevisad myt. Ungefär som när man säger att man skämmer bort ett spädbarn genom att bära hen för mycket. Det gör man inte.
Det är många i tråden som tycker att det inte är en big deal att barnet tydligt favoriserar en förälder, då har man kanske själv inte upplevt det på nära håll. Det är förstås inget farligt, eller alls onormalt, men kan vara väldigt jobbigt för föräldern som inte är favoriten just då. Det är en instinkt att som förälder vilja trösta ett ledset barn, och att då inte få göra det känns tufft och ledsamt.
