Hur länge är sambon skyldig att betala underhåll för hans äldre barn?

Även om man inte behöver betala när barnet går ut gymnasiet så är man ju lika mycket förälder fortfarande, det är sällan som barnet flyttar ut omedelbart efter skolavslutningen och börjar ju inte plugga på några månader och får studiebidrag/kan få lån eller hittar jobb omedelbart så det känns ju inte rättvist att bara den föräldern som har boendet ska försörja barnet själv bara för att barnet slutat skolan.

Bägge föräldrarna får väl hjälpa till att försörja barnet tills det hittar ett jobb, börjar plugga och få studiebidrag/lån.

Ska väl inte vara någon sorts hämnd att sluta betala för barnet om det behövs några månader till.

Om barnen tagit avstånd ifrån sin pappa har ju något hänt som gjort att det blivit så, ska man då som förälder som hämnd helt sluta att hjälpa sina barn?

Det kommer ju inte att bättra på relationen eller öka chansen att dom hittar tillbaka till varandra igen.

Han borde jobba på laga att relationen till sina barn.

Mja nu tog ju barnen avstånd pga. Dig. Då borde ju din sambo lämnat dig omgående, du borde vara luft värd jämfört med barnen (inte personligt mot dig, detta gäller alla nya partners)

Fast det är väl inte din ensak vad han ger till sina äldre barn? Man kan stötta sina barn ekonomiskt hur länge man vill om de behöver det och hans barn är ju unga utan egen ekonomi. Det är väl det minsta han kan göra om han inte kan laga relationen med dem.

Att du lägger dig i det med illa dold skadeglädje mot deras mamma är kanske en ledtråd om varför det skar sig med hans barn. De äldre barnen är lika mycket hans som era gemensamma. Du kanske ska tänka lite mer på det än vad du och era barn kan vinna på att dra in pengarna till de äldre.

Och nej, jag är ingen bitter biomamma. Jag har bara svårt för vuxna som inte verkar kunna bete sig som just det. Men fortsätt i den stilen du så kommer det sannolikt att skära sig med mannen med. Då kanske du blir den vars barn inte har kontakt med sin far och inte får ett öre mer från honom p.g.a. hans nya kvinna.

Men de har ju också två gemensamma barn? Ska han lämna sina två små och sin fru/sambo för att hans nästan vuxna barn utpressar honom?

Självklart ska han inte lämna dem, de små barnen behöver honom, de andra är vuxna och kan klara sig själva.

Fast du låter verkligen som en bitter biomamma, är du säker på att du inte är det?

Naturligtvis är det hennes ensak om de lever tillsammans, har gemensam ekonomi och gemensamma barn, var inte befängd. Om det dessutom är två nästan vuxna barn som beter sig illa och utpressar sin far ivrigt påhejade av sin mor, så finns det väl ännu större anledning att vara lite om sig och kring sig.

Föräldrar har ett ekonomiskt ansvar för samtliga av sina barn. Om man skaffar barn med en man som har barn sedan tidigare så måste man inse att det oundvikligen kommer att påverka den gemensamma ekonomin.

TS skulle knappast resonera så här om situationen vore omvänd. Hur förklarar man för sina egna barn att de inte kommer att få ett öre mer från mamma för nu har hon nya barn att ta hand om? Det är liksom inte frivilligt att vara förälder när man väl har satt barn till världen

Om mannen har en kass relation till barnens biomamma så är det föräldrarnas ansvar att lösa det. Barnen ska inte straffas för att föräldrarna försöker komma åt varandra genom dem. Det går dessutom att hitta lösningar utan att involvera biomamman. Pappan kan söka egen kontakt och tillbringa tid med barnen för att reda ut situationen. De är så pass stora att biomamman inte kan förhindra det.

Det är helt obegripligt att pappan bara verkar acceptera att barnen inte vill ha kontakt med honom. Som förälder måste man i det läget kämpa för att lösa situationen och det ansvaret upphör inte bara för att barnen har uppnått en viss ålder. Han är deras pappa och som förälder måste man finnas där för sina barn även när de söker konflikt och beter sig illa.

Att bli förälder innebär inte bara att ta hand om gulliga småbarn utan också att älska sin odrägliga tonåring och sina vuxna barn, oavsett vilka meningsskiljaktigheter man har. Man kan inte bara ge upp, göra sig till ett offer, skylla på exfrun och hävda att man inte har en aaaning om hur det blev så här. För det har han garanterat.

Barn är ett livslångt ansvar, även när man har skaffat sig en ny familj med gemensam ekonomi. Det är ytterst få föräldrar som helt kallsinnigt kan tänka att nu är barnen snart vuxna så nu är mitt jobb gjort här, ha ett bra liv och förvänta er inte en spänn från mig. Visst finns det sådana föräldrar men då är de dysfunktionella och barnen kommer att fara väldigt illa av det känslomässigt.

Min sambo har två barn sedan ett tidigare förhållande som han inte träffar. Vi bor på samma ort och väldigt nära varandra men pga mig så har barnen tagit avstånd tyvärr. 
Men till min fråga, hur länge är sambon skyldig att betala underhåll? Barnet är över 18 år och studerar på gymnasiet. 
Som jag läser mig till på försäkringskassans hemsida så är det till barnet är 21 år om barnet bor hemma hos den andra föräldern mesans min sambo säger att det är så länge barnet går på gymnasiet eller läser annan skola som är på gymnasienivå. Vem av oss har rätt? och kan mamman i detta fallet kräva att få det längre går på gymnasiet?

Föräldrar har ett ekonomiskt ansvar för samtliga av sina barn. Om man skaffar barn med en man som har barn sedan tidigare så måste man inse att det oundvikligen kommer att påverka den gemensamma ekonomin.

TS skulle knappast resonera så här om situationen vore omvänd. Hur förklarar man för sina egna barn att de inte kommer att få ett öre mer från mamma för nu har hon nya barn att ta hand om? Det är liksom inte frivilligt att vara förälder när man väl har satt barn till världen

Om mannen har en kass relation till barnens biomamma så är det föräldrarnas ansvar att lösa det. Barnen ska inte straffas för att föräldrarna försöker komma åt varandra genom dem. Det går dessutom att hitta lösningar utan att involvera biomamman. Pappan kan söka egen kontakt och tillbringa tid med barnen för att reda ut situationen. De är så pass stora att biomamman inte kan förhindra det.

Det är helt obegripligt att pappan bara verkar acceptera att barnen inte vill ha kontakt med honom. Som förälder måste man i det läget kämpa för att lösa situationen och det ansvaret upphör inte bara för att barnen har uppnått en viss ålder. Han är deras pappa och som förälder måste man finnas där för sina barn även när de söker konflikt och beter sig illa.

Att bli förälder innebär inte bara att ta hand om gulliga småbarn utan också att älska sin odrägliga tonåring och sina vuxna barn, oavsett vilka meningsskiljaktigheter man har. Man kan inte bara ge upp, göra sig till ett offer, skylla på exfrun och hävda att man inte har en aaaning om hur det blev så här. För det har han garanterat.

Barn är ett livslångt ansvar, även när man har skaffat sig en ny familj med gemensam ekonomi. Det är ytterst få föräldrar som helt kallsinnigt kan tänka att nu är barnen snart vuxna så nu är mitt jobb gjort här, ha ett bra liv och förvänta er inte en spänn från mig. Visst finns det sådana föräldrar men då är de dysfunktionella och barnen kommer att fara väldigt illa av det känslomässigt.