• Anonym (TS)

    Råd ang. Autism och add

    Min 12-åriga bonus har fått diagnosen add och autism. Hon har för några månader sedan kommit på att hon enbart kan bo hemma hos sin mamma, i sju års tid så har hon bott hos oss varje helg och hos sin mamma i veckorna. Det har alltid fungerat bra och det har inte hänt något speciellt vad vi vet och hon berättar heller ingen anledning. Hennes mamma åker bort varje helg och det har nu inneburit att min sambo har tvingats bo i mammans lägenhet, vilket vi båda tycker att blir en jobbig situation. Dels vill min sambo inte bo hemma hos sitt ex, och dels så får vi som familj inga helger alls tillsammans (det finns flera barn). Det enda dottern vill är att sitta instängd på sitt rum med sin dator så att försöka hitta på aktiviteter har vi fått ge upp tillsvidare då det bara ger henne ångest.

    Jag skulle behöva få ett råd på hur vi ska hantera situationen. Vi försöker verkligen att sätta hennes behov först, men det här är ingen långsiktig lösning. Varannan vecka fungerar tyvärr inte heller pga hennes mamma.

    Hur mycket kan man 'kräva' att barnet ska anpassa sig med en sån här diagnos? Eftersom hon bara vill sitta instängd på sitt rum så känns det ju som att hon lika gärna kan göra det hemma hos oss så att vårt övriga liv också kan fungera. Hon har ju som sagt trivts toppenbra fram tills för några månader sedan. Men att fysiskt tvinga henne blir ju också fel.

    Det är svårt att sätta fingret på vad som är add/autism och vad som är vanligt tonårstrots, det händer ju mycket med hormonerna som inte nödvändigtvis hör till diagnosen i den åldern.

    Mamman är inte alltför intresserad av att hjälpa till med att lösa problemet, och jag som bonusförälder har ju inte mycket att säga till om, trots att jag älskar henne som min egen.

    Tacksam för råd!

  • Svar på tråden Råd ang. Autism och add
  • Anonym (TS)
    pyssel skrev 2020-09-27 16:39:16 följande:

    Vill bara inflika att ODD är en omtvistad diagnos som inte är en ovanlig följd av adhd (inte add) eller autism när det inte finns bra anpassningar och stöd, då fyller ytterligare diagnoser väldigt liten funktion, IMO.

    OCD är också ganska vanlig ihop med autism, där autismen gör OCDn svårare pga att autismen gör en inflexibel och rigid, vilket förstärker behoven att utföra tvången. Centralstimulantia mot uppmärksamhetsstörningen (ADD) har ibland biverkningar som ökade tvång och tillkomna tics, det är biverkningar man får vara vaken på.


    Tack så mycket för upplysningen, det var bra att veta så att vi kan ligga steget före och veta vad det beror på om det uppstår.
  • Anonym (X)
    Anonym (TS) skrev 2020-09-27 13:43:02 följande:
    Men ja, vi behöver hjälp utifrån att bryta det här mönstret. Om medicin kan åtminstone hjälpa ångesten (för det har hon), och det finns något för ADD:n, tillsammans med samtal så vore ju det en bra start åtminstone.
    Då folk skrivit en massa förenklat och felaktigt om ADD och medicinering så tänkte jag förtydliga lite:

    Några exempel på vad (obehandlad) ADD ger
    Ingen inre motivation. Något som är tråkigt nu men leder till något belönande i framtiden är helt ointressant. T.ex. datorspel ger omedelbar belöning och därför kan man sitta timme efter timme medan att göra läxor inte ger någon omedelbar belöning och därför tappar man intresset och koncentrationen efter max 10 minuter. Det är även därför barn med AD(H)D måste ha omedelbara konsekvenser.
    Nedsatt känsloreglering, man kan inte undertrycka sina känslor utan reagerar direkt på en känsla utan att tänka först. Som att bli tokarg för minsta lilla, det är detta som leder till ODD hos många barn med ADD/ADHD. Detta kan även leda till att barnet inte har några vänner då ingen kommer förlåta utbrotten.
    Nedsatt arbetsminne, man tappar tråden direkt. Alla långa uppgifter måste delas upp i små delar där resultatet på varje del måste ge någon konsekvens direkt.
    Svårigheter att organisera saker.

    Medicin hjälper med allt detta och är den mest effektiva behandlingen som finns. Alla förtjänar att få prova medicin utan att någon moralsnobb har någon åsikt om det. Det är en allvarlig diagnos som kan ge allvarliga problem nu och i framtiden. 

    Att någon bara skulle "starta" ett barn med ADD och att det sen är som vanligt är helt felaktigt.
    pyssel skrev 2020-09-27 16:39:16 följande:
    Vill bara inflika att ODD är en omtvistad diagnos som inte är en ovanlig följd av adhd (inte add) eller autism när det inte finns bra anpassningar och stöd, då fyller ytterligare diagnoser väldigt liten funktion, IMO.
    ADD är en undertyp till ADHD så det är egentligen samma diagnos. Synlig hyperaktivitet är det minst relevanta och intressanta i diagnosen. Så ODD kan självklart följa av ADD då det är samma sak som ADHD.
  • Anonym (X)

    Familjeliv förstörde formateringen på mitt inlägg helt men förhoppningsvis kan man läsa det ändå.

  • pyssel
    Anonym (X) skrev 2020-09-27 18:39:22 följande:

    Då folk skrivit en massa förenklat och felaktigt om ADD och medicinering så tänkte jag förtydliga lite:

    ADD är en undertyp till ADHD så det är egentligen samma diagnos. Synlig hyperaktivitet är det minst relevanta och intressanta i diagnosen. Så ODD kan självklart följa av ADD då det är samma sak som ADHD.


    Det har inte skrivits massa felaktigheter. Jag använde uttrycket ADD till den som själv använt det, för enkelhetens skull till dem som inte har det som yrkesområde, istället för det långa "ADHD med huvudsakligen bristande uppmärksamhet". Om man t.ex har en finmotorisk hyperaktivitet så får man vid korrekt ställande av diagnos "ADHD av kombinerad typ", inte motsvarigheten till ADD. Så nej, hur det yttrar sig är inte samma.

    Autismen är det svåra här, både beteendemässigt, emotionellt och kognitivt, och det är varken snobbism eller moralism att dela med sig av erfarenheter av hur autismen även kan krångla till medicinering som annars sitter som en smäck vid ADHD ensamt. Jag medicinerar själv med ritalin, liksom mitt barn, så jag har inga fördomar om det ö.h.t. ADD ensamt är som en vindpust jämfört med svår ADHD av kombinerad typ eller autism.

    Vet inte riktigt vad du menar med att "någon bara skulle starta ett barn med ADD".

    ODD är omtvistat, oavsett om du håller med eller inte.
    #inteensamaldrigglömd
  • Anonym (X)
    pyssel skrev 2020-09-27 19:00:05 följande:
    Det har inte skrivits massa felaktigheter. Jag använde uttrycket ADD till den som själv använt det, för enkelhetens skull till dem som inte har det som yrkesområde, istället för det långa "ADHD med huvudsakligen bristande uppmärksamhet". Om man t.ex har en finmotorisk hyperaktivitet så får man vid korrekt ställande av diagnos "ADHD av kombinerad typ", inte motsvarigheten till ADD. Så nej, hur det yttrar sig är inte samma.

    Autismen är det svåra här, både beteendemässigt, emotionellt och kognitivt, och det är varken snobbism eller moralism att dela med sig av erfarenheter av hur autismen även kan krångla till medicinering som annars sitter som en smäck vid ADHD ensamt. Jag medicinerar själv med ritalin, liksom mitt barn, så jag har inga fördomar om det ö.h.t. ADD ensamt är som en vindpust jämfört med svår ADHD av kombinerad typ eller autism.

    Vet inte riktigt vad du menar med att "någon bara skulle starta ett barn med ADD".

    ODD är omtvistat, oavsett om du håller med eller inte.
    Vadå "svår ADHD av kombinerad typ"? Varför skulle det vara det minsta lättare än "svår ADHD av huvudsakligen ouppmärksam typ"? Tror du att ADD är en light-variant av ADHD har du fel oavsett hur mycket Ritalin du tar.

    Som du själv säger är enda skillnaden motorisk hyperaktivitet, vilket är rätt så oviktigt för de svårigheter personen har. Och har en kille och en tjej exakt lika svår ADHD (dvs samma problem på samma ställen i hjärnan) så är det större risk att killen får diagnosen ADHD (kombinerad typ) och tjejen ADD bara för att tjejers hyperaktivitet oftare är en inre hyperaktivitet medan killens är en yttre hyperaktivitet. Det betyder inte att killen har det svårare, snarare är det större risk att tjejen blir obehandlad eller underbehandlad eftersom det inte är lika tydligt.

    Sen behöver du inte ta åt dig om allting, någon eller några andra skrev felaktigheter om "uppiggande medicin" och att det räckte med någon stödperson.

    Bryr mig inte om ODD är omtvistat, det var behandling med metylfenidat och vuxen-ADHD också för inte särskilt länge sedan också. Att ADHD har en känslomässig komponent har man vetat i hundratals år, bara att det uteslöts ur DSM-5. Sverige ligger ju inte direkt i framkant här (heller).

    Utan att ha läst TS bonusbarns journal vet vi inte hur svåra diagnoserna är men båda lär påverka henne negativt både hemma och i skolan eftersom det är ett krav för diagnos.

    Tror det var överläkaren Anders Hansen som sa att ett barn med AD(H)D-diagnos kommer att ha större svårigheter i livet än ett barn med autism-diagnos.
  • Anonym (TS)
    Anonym (X) skrev 2020-09-27 18:39:22 följande:

    Då folk skrivit en massa förenklat och felaktigt om ADD och medicinering så tänkte jag förtydliga lite:

    Några exempel på vad (obehandlad) ADD ger

    Ingen inre motivation. Något som är tråkigt nu men leder till något belönande i framtiden är helt ointressant. T.ex. datorspel ger omedelbar belöning och därför kan man sitta timme efter timme medan att göra läxor inte ger någon omedelbar belöning och därför tappar man intresset och koncentrationen efter max 10 minuter. Det är även därför barn med AD(H)D måste ha omedelbara konsekvenser.

    Nedsatt känsloreglering, man kan inte undertrycka sina känslor utan reagerar direkt på en känsla utan att tänka först. Som att bli tokarg för minsta lilla, det är detta som leder till ODD hos många barn med ADD/ADHD. Detta kan även leda till att barnet inte har några vänner då ingen kommer förlåta utbrotten.

    Nedsatt arbetsminne, man tappar tråden direkt. Alla långa uppgifter måste delas upp i små delar där resultatet på varje del måste ge någon konsekvens direkt.

    Svårigheter att organisera saker.

    Medicin hjälper med allt detta och är den mest effektiva behandlingen som finns. Alla förtjänar att få prova medicin utan att någon moralsnobb har någon åsikt om det. Det är en allvarlig diagnos som kan ge allvarliga problem nu och i framtiden. 

    Att någon bara skulle "starta" ett barn med ADD och att det sen är som vanligt är helt felaktigt.ADD är en undertyp till ADHD så det är egentligen samma diagnos. Synlig hyperaktivitet är det minst relevanta och intressanta i diagnosen. Så ODD kan självklart följa av ADD då det är samma sak som ADHD.


    Tack för en bra förklaring, för jag har faktiskt undrat över hur hennes hjärna kan orka med att sitta med en dator all vaken tid. När du skriver omedelbar konsekvens så låter det vettigt, men jag vet inte hur det skulle gå till rent praktiskt. Skulle min man exempelvis ta datorn från henne och säga "nu åker vi" så skulle hon antingen vägra röra på sig (det låser sig verkligen i huvudet på henne, vilket tydligen kan vara autismen), få ett raseriutbrott eller en panikångestattack. En 12-åring är ju "tyvärr" ingen som man bara kan ta under armen och bära ut till bilen, hon är helt enkelt för välväxt för det.

    Så hur skulle en omedelbar konsekvens kunna se ut rent praktiskt? Eller är det medicin som kanske måste till? Jag fick precis veta att det är på gång med en läkartid för att diskutera just det.
  • Anonym (TS)
    pyssel skrev 2020-09-27 19:00:05 följande:

    Det har inte skrivits massa felaktigheter. Jag använde uttrycket ADD till den som själv använt det, för enkelhetens skull till dem som inte har det som yrkesområde, istället för det långa "ADHD med huvudsakligen bristande uppmärksamhet". Om man t.ex har en finmotorisk hyperaktivitet så får man vid korrekt ställande av diagnos "ADHD av kombinerad typ", inte motsvarigheten till ADD. Så nej, hur det yttrar sig är inte samma.

    Autismen är det svåra här, både beteendemässigt, emotionellt och kognitivt, och det är varken snobbism eller moralism att dela med sig av erfarenheter av hur autismen även kan krångla till medicinering som annars sitter som en smäck vid ADHD ensamt. Jag medicinerar själv med ritalin, liksom mitt barn, så jag har inga fördomar om det ö.h.t. ADD ensamt är som en vindpust jämfört med svår ADHD av kombinerad typ eller autism.

    Vet inte riktigt vad du menar med att "någon bara skulle starta ett barn med ADD".

    ODD är omtvistat, oavsett om du håller med eller inte.


    Oavsett vilken diagnos som påverkar mest så har jag nu definitivt fått en bättre bild av vad som är vad. Det hjälper mig som bara kan stå bredvid just nu. Så tack för det! Jag hoppas att det kommande läkarbesöket kan leda till åtminstone ett steg i rätt riktning.
  • pyssel
    Anonym (X) skrev 2020-09-27 22:02:10 följande:

    Vadå "svår ADHD av kombinerad typ"? Varför skulle det vara det minsta lättare än "svår ADHD av huvudsakligen ouppmärksam typ"? Tror du att ADD är en light-variant av ADHD har du fel oavsett hur mycket Ritalin du tar.

    Som du själv säger är enda skillnaden motorisk hyperaktivitet, vilket är rätt så oviktigt för de svårigheter personen har. Och har en kille och en tjej exakt lika svår ADHD (dvs samma problem på samma ställen i hjärnan) så är det större risk att killen får diagnosen ADHD (kombinerad typ) och tjejen ADD bara för att tjejers hyperaktivitet oftare är en inre hyperaktivitet medan killens är en yttre hyperaktivitet. Det betyder inte att killen har det svårare, snarare är det större risk att tjejen blir obehandlad eller underbehandlad eftersom det inte är lika tydligt.

    Sen behöver du inte ta åt dig om allting, någon eller några andra skrev felaktigheter om "uppiggande medicin" och att det räckte med någon stödperson.

    Bryr mig inte om ODD är omtvistat, det var behandling med metylfenidat och vuxen-ADHD också för inte särskilt länge sedan också. Att ADHD har en känslomässig komponent har man vetat i hundratals år, bara att det uteslöts ur DSM-5. Sverige ligger ju inte direkt i framkant här (heller).

    Utan att ha läst TS bonusbarns journal vet vi inte hur svåra diagnoserna är men båda lär påverka henne negativt både hemma och i skolan eftersom det är ett krav för diagnos.

    Tror det var överläkaren Anders Hansen som sa att ett barn med AD(H)D-diagnos kommer att ha större svårigheter i livet än ett barn med autism-diagnos.


    Skillnaden är inte bara hyperaktivitet. Det står hyperaktivitet/impulsivitet. Jag skrev dessutom att om man ställer rätt diagnos får en tjej ADHD av kombinerad typ - om hon har hyperaktivitet och impulsivitet utöver uppmärksamhetsstörningen. Att flickor missas har jag god kännedom om men faktum kvarstår som jag skrev det, att med bara ADD utan H och i jämförelse med autism, är det inte i närheten av svårigheter och utanförskap. Självklart är det även svårare att också ha hyperaktivitet och impulsivitet utöver uppmärksamhetsstörning.

    Det hade jag missat, att någon skrev att det räcker med uppiggande medicin, däremot såg jag nu att J skrivit felaktigheter om att man inte medicinerar igångsättningssvårigheter med CS, vilket man gör om det beror på ADHD. Men vem menar du var snobbig och moralisk om medicin?

    Vad menar du med "uteslöts ur DSM-5" och att "Sverige inte är i framkant"? Blev otydligt också vad du menar för känslomässig komponent man vetat om i hundratals år för en i det tidsperspektivet väldigt ny psykiatrisk diagnos.

    Om man sitter vid datorn med autism och aktivitetsersättning har man det givetvis lättare än om man sitter på kåken med ADHD och väldigt ofta ett substansmissbruk. Det beror på vad man jämför med och hur man mäter att "ha det svårt" och i vilket sammanhang. Autism genererar LSS, ADHD inte. Det debatteras visserligen men läser man diagnoskriterierna så är det inte svårt att uppfatta vilket som resulterar i större nedsättningar.

    ADHD-diagnosen sätts f.ö ganska lättvindigt, i synnerhet ADD. Privata vårdgivare är särskilt snabba men även BUP. Introverta flickor med autism får ofta denna diagnos först innan de träffar på en vårdgivare som kan hur autism yttrar sig hos flickor (med att bl.a imitera beteende).
    #inteensamaldrigglömd
  • pyssel
    Anonym (TS) skrev 2020-09-27 22:38:50 följande:

    Oavsett vilken diagnos som påverkar mest så har jag nu definitivt fått en bättre bild av vad som är vad. Det hjälper mig som bara kan stå bredvid just nu. Så tack för det! Jag hoppas att det kommande läkarbesöket kan leda till åtminstone ett steg i rätt riktning.


    Det hoppas jag också!
    #inteensamaldrigglömd
  • Anonym (X)
    Anonym (TS) skrev 2020-09-27 22:32:38 följande:
    Tack för en bra förklaring, för jag har faktiskt undrat över hur hennes hjärna kan orka med att sitta med en dator all vaken tid. När du skriver omedelbar konsekvens så låter det vettigt, men jag vet inte hur det skulle gå till rent praktiskt. Skulle min man exempelvis ta datorn från henne och säga "nu åker vi" så skulle hon antingen vägra röra på sig (det låser sig verkligen i huvudet på henne, vilket tydligen kan vara autismen), få ett raseriutbrott eller en panikångestattack. En 12-åring är ju "tyvärr" ingen som man bara kan ta under armen och bära ut till bilen, hon är helt enkelt för välväxt för det.

    Så hur skulle en omedelbar konsekvens kunna se ut rent praktiskt? Eller är det medicin som kanske måste till? Jag fick precis veta att det är på gång med en läkartid för att diskutera just det.
    Har själv ett bonusbarn som skulle reagera på exakt samma sätt och jag är säker på att hon inte har autism, dock troligtvis odiagnostiserad ADHD (men utredning är på gång).

    Ni kan prova med en muta som om du följer med nu får du godis, veckopeng eller något annat (som hon får direkt eller samma dag i alla fall).

    En annan sak att tänka på är att barn med ADHD är mindre mogna än andra barn, ditt bonusbarn kanske har mognaden hav en 9-åring vilket kanske förklarar en del.

    Medicin tycker jag definitivt ni ska testa, det är det mest effektiva och fungerar inte den första finns det flera olika typer man kan prova. Många behandlingar av ADHD är mer eller mindre meningslösa om man inte först medicinerar då den som ska behandlas annars inte kan tillgodogöra sig särskilt mycket.
  • pyssel
    Anonym (X) skrev 2020-09-27 23:15:06 följande:

    .

    En annan sak att tänka på är att barn med ADHD är mindre mogna än andra barn, ditt bonusbarn kanske har mognaden hav en 9-åring vilket kanske förklarar en del.


    Det är särskilt vid autism man brukar säga "dra av en tredjedel av kronologisk ålder" utifrån den sociala utvecklingen och ibland intressena. T.ex att inte ha lärt sig turtagning när jämnåriga gjort det, säga olämpliga saker när andra vuxit ifrån det och leka på ett barnsligare vis. Sedan kan man ju iofs säga att det är barnsligt att inte kunna sitta still pga sin ADHD när jämnåriga kan. Men det man framförallt syftar på är att inte förstå och inte hänga med i det sociala samspelet på ett åldersadekvat sätt, som vid autism.
    #inteensamaldrigglömd
  • Anonym (Lina)

    Stäng av nätverket hos mamman på helgen?

    Självklart ska en 12-åring inte ha makt över hela familjen, diagnoser är inget fripass att bete sig illa. Hon ska ju kunna fungera i ett samhälle, sköta arbete och hem etc som vuxen och MÅSTE lära sig att anpassa sig något efter andra. 

    Ni behöver såklart stötta och hjälpa, erbjuda samtalsstöd, terapi, anpassa så att flyttarna går enklare och stå ut med vissa känsloutbrott. Precis som du skriver själv i tråden. Men att 12-åringen ska lära sig att "vill jag inte så slipper jag" - nej.
    Så funkar inte livet. 

    Var tydliga och förklara noga varför hon inte kan bo ensam och varför pappan inte kan bo med henne. Precis som du fått tips om ovan, lägg fram fakta om soc, skolplikt, de andra barnens behov osv.

    Åk sedan dit och följer hon inte med - stäng av nätverket, ta ev. dator och telefon och bär ner  till bilen och vänta ut henne. Bättre är väl om mamman kan ta routern med sig när hon åker. Tjurar dottern i tre timmar så låt henne, men det händer inget roligare. Behövs det får väl pappa också visa att jag stannar INTE här, t.ex. vänta i hallen med ytterkläder (ta med en bok).

  • Anonym (Q)
    Anonym (TS) skrev 2020-09-27 22:32:38 följande:
    Tack för en bra förklaring, för jag har faktiskt undrat över hur hennes hjärna kan orka med att sitta med en dator all vaken tid. När du skriver omedelbar konsekvens så låter det vettigt, men jag vet inte hur det skulle gå till rent praktiskt. Skulle min man exempelvis ta datorn från henne och säga "nu åker vi" så skulle hon antingen vägra röra på sig (det låser sig verkligen i huvudet på henne, vilket tydligen kan vara autismen), få ett raseriutbrott eller en panikångestattack. En 12-åring är ju "tyvärr" ingen som man bara kan ta under armen och bära ut till bilen, hon är helt enkelt för välväxt för det.

    Så hur skulle en omedelbar konsekvens kunna se ut rent praktiskt? Eller är det medicin som kanske måste till? Jag fick precis veta att det är på gång med en läkartid för att diskutera just det.
    Låt mamman och pappan förbereda flickan i god tid. Berätta för flickan att datorn, telefonen och alla lösenord kommer att finnas hos pappan under pappahelgerna.

    Gå igenom hur hon kommer att ta sig från mamman till pappan (hämtning/lämning etc) och inkludera några små belöningar i planen (får spela på telefonen i bilen, får köpa något litet i något av sina spel, att ni stannar till och köper lördagsgodis på vägen, eller något annat litet att se fram emot).

    Gå också igenom vad som flickan tror kommer att göra hennes vistelse hos pappan lättare för henne och försök gå henne till mötes med det som är rimligt. Fråga henne vad hon tycker bäst om att göra hos pappa och vad som är svårast att stå ut med och se över om ni kan anpassa något efter det. Det behöver inte vara stora eller svåra saker för er - ibland är det bara små anpassningar. Det viktiga är att avsluta diskussionen om hon ska komma eller inte komma till er, och istället öppna upp konversationen om hur ni kan göra det bättre och lösa problem hemma hos pappan.
  • Anonym (Elisabeth)
    Anonym (Q) skrev 2020-09-28 17:14:29 följande:

    Låt mamman och pappan förbereda flickan i god tid. Berätta för flickan att datorn, telefonen och alla lösenord kommer att finnas hos pappan under pappahelgerna.

    Gå igenom hur hon kommer att ta sig från mamman till pappan (hämtning/lämning etc) och inkludera några små belöningar i planen (får spela på telefonen i bilen, får köpa något litet i något av sina spel, att ni stannar till och köper lördagsgodis på vägen, eller något annat litet att se fram emot).

    Gå också igenom vad som flickan tror kommer att göra hennes vistelse hos pappan lättare för henne och försök gå henne till mötes med det som är rimligt. Fråga henne vad hon tycker bäst om att göra hos pappa och vad som är svårast att stå ut med och se över om ni kan anpassa något efter det. Det behöver inte vara stora eller svåra saker för er - ibland är det bara små anpassningar. Det viktiga är att avsluta diskussionen om hon ska komma eller inte komma till er, och istället öppna upp konversationen om hur ni kan göra det bättre och lösa problem hemma hos pappan.


    Jättebra förslag. Oerhört viktigt att inkludera barnet i lösningen. I grund och botten är ju det viktiga att (på sikt) hjälpa flickan att på egen hand kunna hantera sina låsningar och komma ur dem. Och för det kan behövas mycket förståelse, tydlighet och dialog.
  • Anonym (Elisabeth)
    Anonym (Lina) skrev 2020-09-28 06:04:05 följande:

    Åk sedan dit och följer hon inte med - stäng av nätverket, ta ev. dator och telefon och bär ner  till bilen och vänta ut henne. Bättre är väl om mamman kan ta routern med sig när hon åker. Tjurar dottern i tre timmar så låt henne, men det händer inget roligare. Behövs det får väl pappa också visa att jag stannar INTE här, t.ex. vänta i hallen med ytterkläder (ta med en bok).


    Detta kan kanske fungera med ett barn som just "tjurar" som du skriver. Med ett autistiskt barn som får stark ångest av att lämna hemmet och till och med rummet låter det inte som en särskilt bra lösning.

    Bättre att finnas vid flickans sida och stötta henne när hon går igenom det som är jobbigt istället för att lämna henne ensam med sin ångest. Få barn med denna typ av ångestproblematik skulle lämna rummet efter några timmar på de premisserna, större sannolikhet att låsningen och ångesten förstärks.
  • Anonym (Inger)

    Hon hotar med att göra sig illa för att det fungerar. Hon vet att hon får precis det hon vill då, det är typiskt för en tonåring. Man får inte glömma att även personer med diagnoser är individer. 

    Att anpassa är viktigt men det är också viktigt att hon inte lidas in i bomull, hon måste förberedas för vuxenlivet precis som vilken tonåring (vet att hon är 12) som helst. Var tydlig med att hon inte får välja var hon ska bo men anpassa genom att tex skjutsa henne dit (om någon av er har bil) se till att hon blir förberedd några dagar innan, ring och berätta vad som händer hemma hos er när hon inte är där. Att någon helt plötsligt har möblerat om kan orsaka jättemycket ångest, så har ni flyttat på en möbel skicka bilder så hon får tid att vänja sig. 


    När man har ADHD/ADD så har man mindre aktivitet i hjärnan än en person utan ADHD, hjärnan kämpar alltså för att hålla personen vaken och därför blir man hyperaktiv, får koncentrationssvårigheter mm ADHD medicin är ett uppiggande medel inte ett lugnande. 


    De finns ingen medicin mot autism men det finns för ångest. om ni inte får en tid på BUP så hör om det går att ställa sig på kö i angränsande län. 


    Jag har atypisk autism men inte ADHD. Jag var inte alls som din dotter i tonåren men jag svarar gärna på frågor om hur olika saker upplevs. (Kan såklart inte prata för alla) 

  • Anonym (U)

    Allvarligt talat så låter det här helt sjukt. Låter mer som att flickan har OCD och är bortskämd och van med att få sin vilja igenom. Pappan kan inte skita i sina andra barn på helgerna för att isolera sig med henne i en lägenheten, det är dags att bomma igen mammans lägenhet och ta bort routern när hon åker iväg på helgerna. Då får vi se hur länge flickan vill vara kvar där och hänga.

  • Anonym (gg)

    Jag har inte läst hela tråden men undrar hur flickan har det med ångest? Jga har samma diagnoser och är vuxen, och vet att jag både medicinerad och omedicinerad oftast har en väldigt kraftig ångest. Ibland är det enda som hjälper lite att fokusera på något på datorn, eftersom det känns som jag kommer att dö när allt omkring mig känns rörigt. Jag upplever att alla förändringar känns röriga, men jag accepterar dem i vuxen ålder. När jag var liten så fick jag panik inombords av ångest, mådde direkt illa och kände att jag behövde kräkas när jag tvingades till en förändring jag inte kände att jag klarade.

    Om man tydliggjorde förändringen konkret och visade hur allt skulle ske och tog bort alla osäkerheter i förväg så blev det lättare. Inte verbalt bara, utan konkret visa i verkligheten, eller visa med teckningar/beskrivningar på papper.

  • Anonym (Elisabeth)
    Anonym (gg) skrev 2020-10-02 11:35:57 följande:

    Jag har inte läst hela tråden men undrar hur flickan har det med ångest? Jga har samma diagnoser och är vuxen, och vet att jag både medicinerad och omedicinerad oftast har en väldigt kraftig ångest. Ibland är det enda som hjälper lite att fokusera på något på datorn, eftersom det känns som jag kommer att dö när allt omkring mig känns rörigt. Jag upplever att alla förändringar känns röriga, men jag accepterar dem i vuxen ålder. När jag var liten så fick jag panik inombords av ångest, mådde direkt illa och kände att jag behövde kräkas när jag tvingades till en förändring jag inte kände att jag klarade.

    Om man tydliggjorde förändringen konkret och visade hur allt skulle ske och tog bort alla osäkerheter i förväg så blev det lättare. Inte verbalt bara, utan konkret visa i verkligheten, eller visa med teckningar/beskrivningar på papper.


    Jättebra förklarat!
  • Anonym (mami)

    En 12-åring är ett barn och bestämmer inte var hen ska bo. Såklart föräldrarna ska ta hänsyn till hennes behov men hennes behov ska också ställas i relation till övriga familjemedlemmars behov. Men hon bestämmer inte.

Svar på tråden Råd ang. Autism och add