Råd ang. Autism och add

Vill bara inflika att ODD är en omtvistad diagnos som inte är en ovanlig följd av adhd (inte add) eller autism när det inte finns bra anpassningar och stöd, då fyller ytterligare diagnoser väldigt liten funktion, IMO.

OCD är också ganska vanlig ihop med autism, där autismen gör OCDn svårare pga att autismen gör en inflexibel och rigid, vilket förstärker behoven att utföra tvången. Centralstimulantia mot uppmärksamhetsstörningen (ADD) har ibland biverkningar som ökade tvång och tillkomna tics, det är biverkningar man får vara vaken på.

Då folk skrivit en massa förenklat och felaktigt om ADD och medicinering så tänkte jag förtydliga lite:

ADD är en undertyp till ADHD så det är egentligen samma diagnos. Synlig hyperaktivitet är det minst relevanta och intressanta i diagnosen. Så ODD kan självklart följa av ADD då det är samma sak som ADHD.

Då folk skrivit en massa förenklat och felaktigt om ADD och medicinering så tänkte jag förtydliga lite:

Några exempel på vad (obehandlad) ADD ger

Ingen inre motivation. Något som är tråkigt nu men leder till något belönande i framtiden är helt ointressant. T.ex. datorspel ger omedelbar belöning och därför kan man sitta timme efter timme medan att göra läxor inte ger någon omedelbar belöning och därför tappar man intresset och koncentrationen efter max 10 minuter. Det är även därför barn med AD(H)D måste ha omedelbara konsekvenser.

Nedsatt känsloreglering, man kan inte undertrycka sina känslor utan reagerar direkt på en känsla utan att tänka först. Som att bli tokarg för minsta lilla, det är detta som leder till ODD hos många barn med ADD/ADHD. Detta kan även leda till att barnet inte har några vänner då ingen kommer förlåta utbrotten.

Nedsatt arbetsminne, man tappar tråden direkt. Alla långa uppgifter måste delas upp i små delar där resultatet på varje del måste ge någon konsekvens direkt.

Svårigheter att organisera saker.

Medicin hjälper med allt detta och är den mest effektiva behandlingen som finns. Alla förtjänar att få prova medicin utan att någon moralsnobb har någon åsikt om det. Det är en allvarlig diagnos som kan ge allvarliga problem nu och i framtiden. 

Att någon bara skulle "starta" ett barn med ADD och att det sen är som vanligt är helt felaktigt.ADD är en undertyp till ADHD så det är egentligen samma diagnos. Synlig hyperaktivitet är det minst relevanta och intressanta i diagnosen. Så ODD kan självklart följa av ADD då det är samma sak som ADHD.

Det har inte skrivits massa felaktigheter. Jag använde uttrycket ADD till den som själv använt det, för enkelhetens skull till dem som inte har det som yrkesområde, istället för det långa "ADHD med huvudsakligen bristande uppmärksamhet". Om man t.ex har en finmotorisk hyperaktivitet så får man vid korrekt ställande av diagnos "ADHD av kombinerad typ", inte motsvarigheten till ADD. Så nej, hur det yttrar sig är inte samma.

Autismen är det svåra här, både beteendemässigt, emotionellt och kognitivt, och det är varken snobbism eller moralism att dela med sig av erfarenheter av hur autismen även kan krångla till medicinering som annars sitter som en smäck vid ADHD ensamt. Jag medicinerar själv med ritalin, liksom mitt barn, så jag har inga fördomar om det ö.h.t. ADD ensamt är som en vindpust jämfört med svår ADHD av kombinerad typ eller autism.

Vet inte riktigt vad du menar med att "någon bara skulle starta ett barn med ADD".

ODD är omtvistat, oavsett om du håller med eller inte.

Vadå "svår ADHD av kombinerad typ"? Varför skulle det vara det minsta lättare än "svår ADHD av huvudsakligen ouppmärksam typ"? Tror du att ADD är en light-variant av ADHD har du fel oavsett hur mycket Ritalin du tar.

Som du själv säger är enda skillnaden motorisk hyperaktivitet, vilket är rätt så oviktigt för de svårigheter personen har. Och har en kille och en tjej exakt lika svår ADHD (dvs samma problem på samma ställen i hjärnan) så är det större risk att killen får diagnosen ADHD (kombinerad typ) och tjejen ADD bara för att tjejers hyperaktivitet oftare är en inre hyperaktivitet medan killens är en yttre hyperaktivitet. Det betyder inte att killen har det svårare, snarare är det större risk att tjejen blir obehandlad eller underbehandlad eftersom det inte är lika tydligt.

Sen behöver du inte ta åt dig om allting, någon eller några andra skrev felaktigheter om "uppiggande medicin" och att det räckte med någon stödperson.

Bryr mig inte om ODD är omtvistat, det var behandling med metylfenidat och vuxen-ADHD också för inte särskilt länge sedan också. Att ADHD har en känslomässig komponent har man vetat i hundratals år, bara att det uteslöts ur DSM-5. Sverige ligger ju inte direkt i framkant här (heller).

Utan att ha läst TS bonusbarns journal vet vi inte hur svåra diagnoserna är men båda lär påverka henne negativt både hemma och i skolan eftersom det är ett krav för diagnos.

Tror det var överläkaren Anders Hansen som sa att ett barn med AD(H)D-diagnos kommer att ha större svårigheter i livet än ett barn med autism-diagnos.

Oavsett vilken diagnos som påverkar mest så har jag nu definitivt fått en bättre bild av vad som är vad. Det hjälper mig som bara kan stå bredvid just nu. Så tack för det! Jag hoppas att det kommande läkarbesöket kan leda till åtminstone ett steg i rätt riktning.

.

En annan sak att tänka på är att barn med ADHD är mindre mogna än andra barn, ditt bonusbarn kanske har mognaden hav en 9-åring vilket kanske förklarar en del.

Låt mamman och pappan förbereda flickan i god tid. Berätta för flickan att datorn, telefonen och alla lösenord kommer att finnas hos pappan under pappahelgerna.

Gå igenom hur hon kommer att ta sig från mamman till pappan (hämtning/lämning etc) och inkludera några små belöningar i planen (får spela på telefonen i bilen, får köpa något litet i något av sina spel, att ni stannar till och köper lördagsgodis på vägen, eller något annat litet att se fram emot).

Gå också igenom vad som flickan tror kommer att göra hennes vistelse hos pappan lättare för henne och försök gå henne till mötes med det som är rimligt. Fråga henne vad hon tycker bäst om att göra hos pappa och vad som är svårast att stå ut med och se över om ni kan anpassa något efter det. Det behöver inte vara stora eller svåra saker för er - ibland är det bara små anpassningar. Det viktiga är att avsluta diskussionen om hon ska komma eller inte komma till er, och istället öppna upp konversationen om hur ni kan göra det bättre och lösa problem hemma hos pappan.

Åk sedan dit och följer hon inte med - stäng av nätverket, ta ev. dator och telefon och bär ner  till bilen och vänta ut henne. Bättre är väl om mamman kan ta routern med sig när hon åker. Tjurar dottern i tre timmar så låt henne, men det händer inget roligare. Behövs det får väl pappa också visa att jag stannar INTE här, t.ex. vänta i hallen med ytterkläder (ta med en bok).

Jag har inte läst hela tråden men undrar hur flickan har det med ångest? Jga har samma diagnoser och är vuxen, och vet att jag både medicinerad och omedicinerad oftast har en väldigt kraftig ångest. Ibland är det enda som hjälper lite att fokusera på något på datorn, eftersom det känns som jag kommer att dö när allt omkring mig känns rörigt. Jag upplever att alla förändringar känns röriga, men jag accepterar dem i vuxen ålder. När jag var liten så fick jag panik inombords av ångest, mådde direkt illa och kände att jag behövde kräkas när jag tvingades till en förändring jag inte kände att jag klarade.

Om man tydliggjorde förändringen konkret och visade hur allt skulle ske och tog bort alla osäkerheter i förväg så blev det lättare. Inte verbalt bara, utan konkret visa i verkligheten, eller visa med teckningar/beskrivningar på papper.