När barnlängtan tar över ens liv

I all välmening så sök hjälp och stöd hos en psykolog eller liknande. Ni har inte varit tillsammans länge och har två barn i familjen redan nu. Förstår längtan men tror det är bra och hitta stabilitet först.

Jag har funderat på att söka hjälp, men osäker hur man lägger upp det. Hur vanligt är det att folk söker hjälp via vårdcentralen för att de har barnlängtan och vill få hjälp att inte tänka tankarna? Känner att någon form av antidepressiva skulle hjälpa men hur enkelt är det att få det?

Glömde av att citera det jag skrev förresten under;

Har inte heller pratat med min pojkvän om detta så jag vet inte hur förvånad han skulle bli av att jag söker hjälp heller, känns som att jag skäms en del

Du behöver skifta fokus. Vilket liv vill du ge dina barn? Ha den tanken i minnet bär barnlängtan tar över. Skulle NI skaffa barn nu är det hög risk att ni går isär tänker jag, vill du det för dina framtida barn? Fokusera istället på att bygga ett så bra liv som möjligt, där barn faktiskt passar in i bilden om några år. Exempelvis lär du väl börja träffa hans barn snart, bygg en bra relation till dem vid sidan av relationen till din pojkvän. Om något år kanske du flyttar in, fokusera då på att göra det så bra som möjligt för alla inblandade. Under all denna tid hinner du också spara ihop ett bra kapital och göra din position på arbetsmarknaden stabil - fokusera på det. Sedan är ni kanske i ett läge där det passar att skaffa barn (om det nu inte tagit slut, och då vore det ju himla bra att inte ha barn).

Fokusera på det som gör att livet i framtiden passar för barn. Och försök göra saker du tycker om också under tiden. Mycket kan man göra med barn, men det är inte riktigt samma sak.

Jag förstår hur du menar, jag kunde dock ha skaffat barn med mitt ex då jag redan då hade barnlängtan men eftersom han sa att han inte ville så tog det slut. Nu känns det mest olidligt. Jag träffar hans barn, vi letar hus tillsammans just nu. Det gör bara så ont i mig, jag kommer ju aldrig lura någon till att skaffa barn med mig. Men tanken på att vänta 10 år känns så himla jobbigt att jag bara gråter. 

För övrigt så har jag en stabil position på arbetsmarknaden och har ett bra kapital. 

Ring vc eller leta upp en psykolog. Att gråta så ofta över detta är inte sunt. Vet han inte om att du gråter ofta? Känns som det vore bra och något han bör veta om ni nu ska bilda familj med hans barn.

Varför så orolig och ledsen?Du kan få barn i framtiden?Är du rädd att inte få barn.Du har många år kvar.Släpp lite ångest och prata med någon.

Jag vet inte, kroppen känner väl att den är redo? Min hjärna är redo att ta emot ett knyte här och nu. Jag tänker inte göra det med tanke på omständigheterna men saknaden och längtan finns ändå. Det blir så mycket tårar så jag tror inte någon som faktiskt längtar efter barn känner igen sig i det. 

Sex utan engagemang. Vi kan träffas här. HTTPS://WWW.VIRT.BEST