Narcissistisk mamma

Hej!

Jag har ofta funderat över varför jag mått dåligt med depression och skam och skuldkänslor.

Som vuxen har jag förstått att min mamma är Narcissist. Hon säger dock själv att hon har en mildare variant av bipolär sjukdom. Som vuxen i terapi har jag kommit i kontakt mycket med att jag är rädd för att må bra, va glad och känna känslor. Vi var en tyst familj där man inte pratade om att mamma satt på en stol och grät och vi resten av familjen skulle åka iväg och hälsa på mormor då. Det har ofta känts som att det är synd om mamma.. lutade man sig mot mamma i soffan sa hon efter några sekunder bara att det tryckte mot kroppen och var obekvämt.

Som vuxen är min amygdala ibland konstant igång. Jag blir lätt avundsjuk och osäker och anpassar mig efter alla.

Så jag undrar, någon som känner igen sig och vad är era bästa tips och strategier för att läka och börja tycka om sig själv så att man inte anpassar sig till andra hela tiden?