Att träffa någon. Vad är det för fel på mig?

Jag är en 35-åring man. Jag bor ensam med mitt barn som är i femårsåldern. Barnet är hos sin mamma och hennes nya familj varannan, var tredje helg. Jag och mamman separerade för över två år sen och jag har sen dess avverkat flera kortare relationer som alla avslutats på mitt initiativ eftersom jag helt saknat intresse. Det är det sistnämnda som oroar mig. Jag blir ofta uppvaktad, framförallt via den hobby jag har men också ofta på jobbet eller av kvinnor som kompisarna försöker para ihop mig med. Problemet är att jag inte attraheras av någon eller känner att någon eller något är spännande. Allt känns redan upplevt och gjort. Kan aldrig tänka mig att jag någonsin kommer bli kär eller vilja dela mitt liv med någon igen, trots att jag väldigt gärna skulle vilja känna så igen. Jag är också rädd för att senare i livet ångra mig och att det då kommer vara försent; att jag då inte längre kommer vara den attraktive singelpappan, utan en ensam gammal gubbe.

Jag är väldigt barnkär så jag vill också gärna ha fler barn men det börjar kännas som att det är försent nu när mitt barn börjar komma upp i skolåldern. Jag vill inte skaffa barn med vem som helst. Jag vill att det ska kännas som det gjorde med mitt barns mamma.

Jagar jag känslor som är omöjliga att känna i den här fasen av livet? Varför kan jag inte få känslor längre eller ens kunna tänka mig att ha en relation med någon? Jag saknar den känslan men nu känns det som att livet bara rinner från mig och det värsta är att jag ändå är rätt nöjd med det.

Jag saknar också känslan av att vara fysiskt attraherad av någon men det har jag inte varit på otroligt länge. Känner mig nästan asexuell. Saknar attraktionen man känner av att klä av en tjej men nu är det lika spännande som att klä av sig själv ungefär.

Vill gärna ha tips, råd och höra solskenshistorier!