Ambivalent till födelsedag

Jag är så jävla ambivalent till min egna födelsedag. Ända sen jag var liten har jag alltid ogillat min födelsedag. Som liten så kunde jag förstöra tårtan för jag gillade inte Uppmärksamheten, eller något sånt. Och nu i vuxen (27) ålder så är födelsedagen bara fylld med ångest för mig. Automatiskt blir det mycket självreflektion och jag tänker på vad jag gjort under året, om jag är närmare mina mål, hur jag är som person osv. Samtidigt så vill jag bli firad samtidigt som jag inte vill bli firad. Någon annan som känner igen sig?