• JerkStore

    Egentid som förälder?

    Hej hej,

    34-årig man som just nu måste fatta beslut om ja ska bli förälder eller inte. Min flickvän säger att hon sticker om det inte nu planeras in barn inom nåt år.

    Jag lutar mest åt nej faktiskt. Vill fråga här för att få lite svar från föräldrar.
    Det jag gillar mest med att inte ha barn är att jag äger min egen tid mer eller mindre fullt ut. Jag kan göra i princip vad jag vill, när jag vill. Tänker mig att tid för en själv blir jävligt svårt när det kommer in kids i bilden o en ska leva i en monogam kärnfamilj. Både jag och flickvännen är högskoleutbildade (går sista året på en 5-årig utbildning) och kommer kunna ha ett jobb med 32.000 plus i lön, därmed kan båda gå ner till 75% (kanske även lägre) utan att det skulle bli nåt problem ekonomiskt. På så sätt frigörs ju mer tid.

    Hursom, mitt största problem är alltså rädslan att förlora förutsättningarna att kunna göra det jag vill. Mina intressen är tyvärr inte sådant som en kan ha med kids på rent praktiskt - landvägscykling, springa i skog, spela dator etc. Hur ser det ut för er? Hinner ni med era intressen som barn ej kan delta i? Har ni ens ork att fortsätta med era intressen även när förutsättningarna finns?

    Har fösökt läsa mig till en massa info, men mycket av forskningen är gjord i USA som mer eller mindre helt saknar välfärd och därmed blir föräldraskapet tusen ggr jobbigare. Känner också att många inte vågar svara ärligt på frågan om det ångrar att de skaffade barn, då det är ett sånt tabubelagt ämne. Det är dock en av de frågor jag vill ha svar på innan jag tar ställning i frågan om barn. Har ni någonsin tänkt att ni ångrar att ni blivit föräldrar och varför? 

    Vid svar får man gärna berätta hur mycket man arbetar, vilket yrke och om man är ensamstående eller inte, då jag tror att sådant spelar roll när det kommer till förutsättningar för egentid. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-10-15 20:06
    Edit: Jag kan mycket väl se mig själv som förälder, men om jag måste svara nu idag så blir det ett nej.

  • Svar på tråden Egentid som förälder?
  • Anonym (Barnlivet)

    Jag tycker att man helt kunde ha snabbspolat första 1,5 året med barn, det var fruktansvärt jobbigt. Störd nattsömn, blöjbyten och noll egentid. Relationen tog stryk. Men i takt med att barnet växer (min är tre år nu) så får man ju tillbaka sitt liv sakta men säkert, om man nu har en partner som hjälper till med hälften. Vilket jag sån tur har. Vår relation är bra igen, vi har fördjupat relationen tack vare barnet, jag älskar barnet mer än vad jag trodde var möjligt. Även relationerna med övrig släkt har fördjupats tack vare barnet och man har lärt känna nya vänner genom förskolan. Vi kan båda jobba heltid och har även tid med egna grejer. ETT barn är inte så farligt. Om barnet inte har speciella behov, som någon skrev. Jag undrar om det verkligen är barn du tvekar på eller din tjej?

  • Drottningen1970
    Anonym (-) skrev 2019-10-16 11:04:55 följande:

    Vilket JÄVLA ultimatum!

    Jag hade sagt åt henne att fara och flyga om hon ska ställa sådana ultimatum!

    Herregud! Vad kommer härnäst!?


    Fast vaddå? Om någon har en stark barnlängtan och inte kan tänka sig ett liv utan barn så kommer det en tidpunkt där ens partner måste ta ställning, det ligger i sakens natur eftersom det finns ett bäst före datum för fertiliteten. Det är fakta. Sen kan man ju kalla det ett ultimatum om man vill...
  • LukeStairwalker
    Drottningen1970 skrev 2019-10-16 18:20:12 följande:
    Fast vaddå? Om någon har en stark barnlängtan och inte kan tänka sig ett liv utan barn så kommer det en tidpunkt där ens partner måste ta ställning, det ligger i sakens natur eftersom det finns ett bäst före datum för fertiliteten. Det är fakta. Sen kan man ju kalla det ett ultimatum om man vill...
    Det framgår sällan väl i text hur diskussionen sett ut. På FL läser alla den här typen av diskussioner som att kvinnan (i det här fallet) drämt näven i bordet och bestämt vrålat att blir det inga barn inplanerade så är det du som packar ditt pick och pack och försvinner!
    När det förmodligen varit en lugn och sansad längre dialog där hon ödmjukt förklarat sin framtidsdröm. 
    Men vad vet jag? Hon kan ju trots allt varit psykopat och gjort det förra.  
  • JerkStore

    Hej igen o tack för alla svar. Sammantaget måste ja säga att det känns mörkare att skaffa barn efter att ha läst era svar.
    Min flickvän är 24 förresten, så det är egentligen inge bråttom för henne, men hon vill veta att barn ligger i framtiden iaf om hon ska fortsätta med mig.


    Jag motsätter mig mest egentligen att frivilligt skapa extra arbete. Känner en att det är skoj med barn så förstår jag, precis som nån har skoj med timmarna hen lägger på att sköta om en båt.
    Barn gillar jag, men jag vill inte vara bunden av dem. Denna text sammanfattar mycket bra mina egna tankar om att skaffa barn: https://medium.com/@krisgage/should-i-have-kids-440b9ef66372

    S
    amtidigt frågar jag mig hur representativa användarna på Familjeliv är. Förmodligen är ni mer intresserade av familjerelaterade frågor än gemene förälder, då ni aktivt valt att delta i ett familjeforum. Då kan en anta att ni faller in i den mer "engagerade" föräldratypen. Inom forskning kallas det "Concerted cultivation", när föräldrar tar en mycket aktiv roll i barnens utveckling och guidar dem till vissa aktiviteter. Jag brukar kalla det "Identitets-föräldrar", människor som ser föräldraskapet som en del av sin identitet. Precis som vissa ser sitt lönearbete som en del av sin identitet snarare än ett sätt att dra in pengar för att kunna göra annat de värdesätter mer.


    Men åter igen, supertacksam till er alla att ni tog er tid att svara!

  • Anonym (42)
    JerkStore skrev 2019-10-18 03:19:54 följande:

    Hej igen o tack för alla svar. Sammantaget måste ja säga att det känns mörkare att skaffa barn efter att ha läst era svar.

    Min flickvän är 24 förresten, så det är egentligen inge bråttom för henne, men hon vill veta att barn ligger i framtiden iaf om hon ska fortsätta med mig.

    Jag motsätter mig mest egentligen att frivilligt skapa extra arbete. Känner en att det är skoj med barn så förstår jag, precis som nån har skoj med timmarna hen lägger på att sköta om en båt.

    Barn gillar jag, men jag vill inte vara bunden av dem. Denna text sammanfattar mycket bra mina egna tankar om att skaffa barn: medium.com/@krisgage/should-i-have-kids-440b9ef66372

    Samtidigt frågar jag mig hur representativa användarna på Familjeliv är. Förmodligen är ni mer intresserade av familjerelaterade frågor än gemene förälder, då ni aktivt valt att delta i ett familjeforum. Då kan en anta att ni faller in i den mer "engagerade" föräldratypen. Inom forskning kallas det "Concerted cultivation", när föräldrar tar en mycket aktiv roll i barnens utveckling och guidar dem till vissa aktiviteter. Jag brukar kalla det "Identitets-föräldrar", människor som ser föräldraskapet som en del av sin identitet. Precis som vissa ser sitt lönearbete som en del av sin identitet snarare än ett sätt att dra in pengar för att kunna göra annat de värdesätter mer.

    Men åter igen, supertacksam till er alla att ni tog er tid att svara!


    En majoritet skaffar barn eftersom det ju är människans biologiska drift. Du behöver inte göra det mer komplicerat än så eller sätta stämplar på folk.

    Det är meningen med livet för de allra flesta. Inte den enda meningen men en stor del. Oerhört få ångrar sina barn.

    Men ja, det är mycket jobb och ansvar men det är ju en del av vuxenlivet. De flesta vuxna är beredda att ta det ansvaret eftersom det ger så mycket tillbaka.
  • Nonym

    Skulle vilja säga att det beror mycket på hur din partner ser på det här med barn och egentid också.

    Jag spenderar mindre tid på mina hobbys nu när dottern är större (kanske totalt 5 timmar i veckan)

    MEN då jobbar jag heltid (40 timmar i veckan) har en timma restid till jobbet och lika mycket hem, plus att jag läser en utbildning på heltid på högskola.. dessutom jobbar min man borta ungefär en av tre veckor och jag är då ensamt ansvarig för allt..

    Innan jag började studera la jag ungefär 20 timmar i veckan på hobbys..

    Kan inte säga att jag offrar någonting alls utom möjligheten att göra spontana saker på tu man hand med min man, men vad gör det?

  • Limajo
    JerkStore skrev 2019-10-18 03:19:54 följande:

    Hej igen o tack för alla svar. Sammantaget måste ja säga att det känns mörkare att skaffa barn efter att ha läst era svar.

    Min flickvän är 24 förresten, så det är egentligen inge bråttom för henne, men hon vill veta att barn ligger i framtiden iaf om hon ska fortsätta med mig.

    Jag motsätter mig mest egentligen att frivilligt skapa extra arbete. Känner en att det är skoj med barn så förstår jag, precis som nån har skoj med timmarna hen lägger på att sköta om en båt.

    Barn gillar jag, men jag vill inte vara bunden av dem. Denna text sammanfattar mycket bra mina egna tankar om att skaffa barn: medium.com/@krisgage/should-i-have-kids-440b9ef66372

    Samtidigt frågar jag mig hur representativa användarna på Familjeliv är. Förmodligen är ni mer intresserade av familjerelaterade frågor än gemene förälder, då ni aktivt valt att delta i ett familjeforum. Då kan en anta att ni faller in i den mer "engagerade" föräldratypen. Inom forskning kallas det "Concerted cultivation", när föräldrar tar en mycket aktiv roll i barnens utveckling och guidar dem till vissa aktiviteter. Jag brukar kalla det "Identitets-föräldrar", människor som ser föräldraskapet som en del av sin identitet. Precis som vissa ser sitt lönearbete som en del av sin identitet snarare än ett sätt att dra in pengar för att kunna göra annat de värdesätter mer.

    Men åter igen, supertacksam till er alla att ni tog er tid att svara!


    Tja, har man uppfattningen att barn är eller inte är något ?skoj? så blir man inte en särskilt engagerad förälder. Och en mindre engagerad förälder, vilket du skulle bli om du inte byter uppfattning, kan så klart ha ganska mycket egentid. Är man självcentrerad så kan det så klart ses som positivt.

    Jag tycker du ska vara fullständigt ärlig och öppen med dina uppfattningar om föräldraskap inför din sambo så får hon en chans att fundera på om du är något hon vill satsa på i det långa loppet.
  • Anonym (Nils)
    Limajo skrev 2019-10-16 07:49:59 följande:

    Fundera över om du, när du är gammal och i livets slutskede vill ha haft barn. Det är där du hittar vad du ska göra.


    Följer tråden nyfiket eftersom jag är i samma sits som TS. Man 30+.

    Skulle du kunna utveckla den meningen lite? Vad menar du med att man i slutet av livet vill ha haft barn? Som om man skulle missa eller sakna något om man blir gammal och inte skaffat barn? 
  • JerkStore

    Hej igen. Det var inte meningen att kala någon namn eller så, refererade endast till vad forskning kallar fenomenet och hur en kan anta att det är överrepresenterat hos användarna av Familjeliv. Därav blir frågor här besvarade av föräldrar som lägger mer av sin tid/kontroll på uppfostran än den gemene föräldern - på gott och ont.


    Det andra sättet kallas "Accomplishment of natural growth" och var det jag själv levde med som barn. Det går ut på att barnet själv för finna relevanta aktiviteter att lägga sin tid på. Detta har givetvis också bra och negativa sidor.


    Finns också en term som heter "Good enough parenting" som det forskats mycket på. Det går alltså ut på att en behöver inte vara en superengagerad förälder för att barnet ska få en god utveckling.


    Anledningen till att jag tar upp detta är att jag själv har mycket svårt att identifiera mig med ett föräldraskap där mer eller mindre hela min energi ska gå till lönejobb och barn. Jag försöker finna alternativa vägar som innebär att jag kan fortsätta, mer eller mindre, vara den människa jag är idag samtidigt som jag är förälder. Annars förblir jag barnfri faktiskt.


    Sedan kan det ju va skoj att läsa om dessa termer och få ett utifrån perspektiv på sitt föräldraskap.

  • Limajo
    Anonym (Nils) skrev 2019-10-18 17:38:57 följande:

    Följer tråden nyfiket eftersom jag är i samma sits som TS. Man 30+.

    Skulle du kunna utveckla den meningen lite? Vad menar du med att man i slutet av livet vill ha haft barn? Som om man skulle missa eller sakna något om man blir gammal och inte skaffat barn? 


    Det var faktiskt mina barns pappa som sa det i ett samtal vi hade innan vi bestämde oss för att försöka skaffa barn. Han kände sig inte alls redo och var nog rätt skraj för hela grejen. Men han var samtidigt övertygad om att han ville ha haft barn när han blev gammal. Jag grävde inte i vad han tänkte på exakt men jag förstod vad han menade. För min del handlar det om att ha funnits i ett större sammanhang, att ha en familj och inte stå ensam i världen. Det handlar också om att ha en djupare mening. Att skapa och sen få se dessa individer växa upp med sina helt egna personligheter saknar motstycke mot allt annat man gör i livet. Det är något jag tänker på nu och jag tror att jag kommer tänka än mer på det när jag är äldre och barnen är vuxna.

    Det blir lite flummigt och filosofiskt... :)
  • Nonym
    JerkStore skrev 2019-10-19 15:50:42 följande:

    Hej igen. Det var inte meningen att kala någon namn eller så, refererade endast till vad forskning kallar fenomenet och hur en kan anta att det är överrepresenterat hos användarna av Familjeliv. Därav blir frågor här besvarade av föräldrar som lägger mer av sin tid/kontroll på uppfostran än den gemene föräldern - på gott och ont.

    Det andra sättet kallas "Accomplishment of natural growth" och var det jag själv levde med som barn. Det går ut på att barnet själv för finna relevanta aktiviteter att lägga sin tid på. Detta har givetvis också bra och negativa sidor.

    Finns också en term som heter "Good enough parenting" som det forskats mycket på. Det går alltså ut på att en behöver inte vara en superengagerad förälder för att barnet ska få en god utveckling.

    Anledningen till att jag tar upp detta är att jag själv har mycket svårt att identifiera mig med ett föräldraskap där mer eller mindre hela min energi ska gå till lönejobb och barn. Jag försöker finna alternativa vägar som innebär att jag kan fortsätta, mer eller mindre, vara den människa jag är idag samtidigt som jag är förälder. Annars förblir jag barnfri faktiskt.

    Sedan kan det ju va skoj att läsa om dessa termer och få ett utifrån perspektiv på sitt föräldraskap.


    Helt ärligt så måste man nog inte vara superengagerad som förälder för att få en bra relation till sina barn (och bra ungar då förstås) men de måste nog alltid få känna att mamma och pappa finns där för att de ska känna sig trygga och sedda..

    Man blir lite en annan människa när man blir förälder (växer på något sätt) och inser att det inte gör något om man själv inte är det viktigaste i världen alltid..

    Däremot känner jag som dig, jag VÄGRAR vara bara mamma, jag vill vara mig själv i första hand och dessutom vara mamma.. tror detta kan vara något man känner lite tydligare när man väntar lite med att skaffa barn (jag var 30+) då har man en tydlig identitet och en klar bild om vem man är och känner att det är viktigt att få behålla detta..

    Jag har ett barn, och jag tänker inte skaffa fler, jag gillar att känna att jag har tid för mitt barn och mig, tror jag skulle tappa den känslan (och möjligheten) om jag skaffade fler..
Svar på tråden Egentid som förälder?