• Önskanefterbarn

    Hur klara ensamtid?

    Min man fick en resa i 30års present av sin bror, en resa som går av stapeln just nu. I lördags släppte jag av dem på Arlanda och på söndagmorgon hämtar jag dem. Det befinner sig just nu i Thailand. 


    Jag är gravid i vecka 29, och i vanliga fall uppskattar jag då han är iväg, nu har han aldrig varit iväg fullt så lång tid, men runt 5 dagar ändå ett gäng gånger.


    Idag är det måndag, och det känns som om det redan gått en vecka, men det är precis bara i början, och jag saknar ihjäl mig. Kan knappt äta, knappt sova och det känns som om timmarna och dagarna maskar sig fram. I början kändes det som om jag körde iväg honom för att aldrig mer se honom. Hade panikattacker redan några dagar innan han åkte. 


    Ordnat så att han har datamängd och vi kan kommunicera någorlunda iaf, men all tid hemma själv. Kvällar och mornar, dem är hemska. 


    Försöker sysselsätta mig, jobbar, stallet osv. Men förstår inte hur jag ska kunna få denna vecka att gå. Aldrig haft detta problem förut, och misstänker det är lite gravidhormoner i omlopp som ställer till det. 


    Någon som sitter på något supertips hur man kan göra? Hur man 'överlever'? 

  • Svar på tråden Hur klara ensamtid?
  • LoveRain

    Troligen gravidhormoner som spökar ja :)

    Kan du bo hemma hos ett syskon eller förälder under tiden han är borta (om ni har en bra relation)? Så kan ni äta middag varje dag, fika, prata om det kommande barnet, ha lite extra mysigt.

  • nernu

    100% hormoner skulle jag säga. Om du läser det du själv har skrivit så märker du kanske att det inte är logiskt. Men det spelar ingen roll för dina känslor är som de är. Om det är ensamheten som är jobbig kanske du kan boka in att träffa familj och vänner. Går inte det så kanske du åtminstone kan gå ut och vara bland folk. Sitt på ett cafe.

    Försök att inte lägga över din ångest på honom genom att vilja prata flera gånger om dagen och prata om hur dåligt du mår. Hitta någon annan som du lan avlasta dig på. Onödigt att förstöra hans fina present. Förstår att det inte är din mening heller.

  • Önskanefterbarn
    LoveRain skrev 2019-10-14 08:29:16 följande:

    Troligen gravidhormoner som spökar ja :)

    Kan du bo hemma hos ett syskon eller förälder under tiden han är borta (om ni har en bra relation)? Så kan ni äta middag varje dag, fika, prata om det kommande barnet, ha lite extra mysigt.


    Jag har två hundar också, och mina föräldrar vill inte ha hundar i huset, annars skulle jag bo där. Min syster jobbar hela veckan, och hon jobbar dygn så är borta from imorgon tom fredag. Annars hade jag bott där. 


    Stallet där jag har min häst är hemma hos mina föräldrar så får lite sällskap där. Samt av en kompis och hennes barn. Är bara idag jag inte åker dit för jobbar 10-18,30. 


     


     


    nernu skrev 2019-10-14 08:30:34 följande:

    100% hormoner skulle jag säga. Om du läser det du själv har skrivit så märker du kanske att det inte är logiskt. Men det spelar ingen roll för dina känslor är som de är. Om det är ensamheten som är jobbig kanske du kan boka in att träffa familj och vänner. Går inte det så kanske du åtminstone kan gå ut och vara bland folk. Sitt på ett cafe.

    Försök att inte lägga över din ångest på honom genom att vilja prata flera gånger om dagen och prata om hur dåligt du mår. Hitta någon annan som du lan avlasta dig på. Onödigt att förstöra hans fina present. Förstår att det inte är din mening heller.


    Nej, logiskt är det inte. Drabbas av magkänsla att han kommer dö, att jag inte kommer hämta honom på söndag emellanåt, och det känns väldigt ologiskt. Vet att jag kommer hämta honom, men känns inte som det. Det är väl just att hjärnan börjar snurra när jag är ensam. Stallet där min häst står är hemma hos mina föräldrar, så får lite tid där med folk. Men fy för denna ångest. Konstant magont, är nog det som gör att jag inte kan äta, och timmarna som nu, innan jobbet är det liksom bara att stå ut.. Men ångesten att det händer honom något. När den slår till är det hemskt. 


    Nej, vill absolut inte förstöra hans semester, han vet hur jag känner, men försöker fokusera på att låta honom berätta om sina upplevelser när vi kommunicerar. 

Svar på tråden Hur klara ensamtid?