Anonymsju

Äldre 2 Sep 12:02

44 svar

Vad kan man begära utav förskolan?

Hej,

Har skolat in min snart 2 åring, han har gått några hela dagar helt själv (ca. 6 tim)

Han har det tufft med att anpassa sig till allt det nya, blir hysteriskt ledsen vid lämning, alltså då menar jag att han börjar gallskrika när han ser grinden in till gården på förskolan, han börjar till och med gråta när han ser öppna förskolan nu, är ledsen hela vägen upp tills han märker att jag inte ska lämna honom där. Förut älskade han öppna förskolan. Nu tror han såklart att jag ska lämna honom där. Han blir ledsen när jag hämtar, kommer snyftandes till mig och klamrar sig fast hos mig, som typ "rädda mig härifrån

Vad jag sett hittills så tycket inte jag att personalen bryr sig särskilt om att just hans behov ska ses efter lite extra. Dom säger bara att det är helt normalt, att dom flesta gråter vid lämning. Men det här känns inye helt bra och rätt för mig.

Exempel när jag lämnar tidigt vissa dagar då måste jag lämna på en annan avdelning med andra pedagoger som varken han eller jag känner. Det känns så fel att lämna honom helt hysterisk till en "främmande" person.

Vad kan man begära av pedagogerna?

Jag vill ju att allt som kan underlätta för min son ska göras, nu ibörjan. Tills han börjar kännas sig trygg där. Men är osäker på vad för krav man kan ställa.

Anonymsju Trådstartaren

Äldre 7 Sep 09:41

#31

Limajo skrev 2019-09-07 08:51:41 följande:

Jag vet att de generella rådet är att inte dra ut på lämningen men barn är olika. Kanske behöver du vara med en stund på morgonen och mjuka upp överlämningen? Ett av mina barn blev också väldigt ledset, inte just när han började fsk med efter ett halvår ungefär. Då stannade jag alltid 15-20 minuter för att se att han kom igång och fick kontakt med någon av pedagogerna och började leka.

Sedan är det också viktigt för din skull att kolla eller höra efter hur dagarna är. Att barn blir ledsna för att skiljas från mamma betyder ju inte per automatik att de vantrivs på förskolan. Avskedet och förskolan är två olika saker. Samme son som kunde bli vansinnigt ledsen när jag lämnade honom, innan vi hittade bättre rutiner, kunde jag titta på i smyg på eftermiddagen skrattandes och lekandes med sina kompisar.

Sedan rekommenderar jag att du läser detta kloka inlägg.

petrakrantzlindgren.se/2011/09/26/alskade-barn-grat-inte/

Dom säger att han leker och är glad på dagarna nu, att det bara är lämningen som är jobbig för honom. Det ger mig ju hopp om att han faktiskt kanske trivs ändå, och att det kan bli bättre.

Jag skrev till en annan här för jag känner mig bekymrad över att dom inte svarar på mina sms längre. Första och andra veckan fick jag uppdateringar och bilder på min son när han lekte, hur han ätit och när han sov.

Nu tredje veckan har jag 2 gånger skrivit och frågat hur han mår och om han ätit (Han är jättekinkig med maten och i perioder helt matvägrat) så att jag vill veta hur han äter grundar sig i det. Dom har inte svarat, och eftersom lämningarna och hämtning är så mycket gråt så finns det inte utrymme för att prata så mycket om sånt jag vill veta. Får en sån stark känsla av att dom bara vill få bort föräldrarna så snabbt som möjligt. Jag grät den andra veckan helt öppet framför pedagogerna för att jag tyckte det va så jävla tufft att lämna honom sådär, får en känsla av att dom kanske "dömt" mig som en överdrivet nojjig mamma bara..

Anonymsju Trådstartaren

Äldre 7 Sep 09:44

#32

Limajo skrev 2019-09-07 08:51:41 följande:

Jag vet att de generella rådet är att inte dra ut på lämningen men barn är olika. Kanske behöver du vara med en stund på morgonen och mjuka upp överlämningen? Ett av mina barn blev också väldigt ledset, inte just när han började fsk med efter ett halvår ungefär. Då stannade jag alltid 15-20 minuter för att se att han kom igång och fick kontakt med någon av pedagogerna och började leka.

Sedan är det också viktigt för din skull att kolla eller höra efter hur dagarna är. Att barn blir ledsna för att skiljas från mamma betyder ju inte per automatik att de vantrivs på förskolan. Avskedet och förskolan är två olika saker. Samme son som kunde bli vansinnigt ledsen när jag lämnade honom, innan vi hittade bättre rutiner, kunde jag titta på i smyg på eftermiddagen skrattandes och lekandes med sina kompisar.

Sedan rekommenderar jag att du läser detta kloka inlägg.

petrakrantzlindgren.se/2011/09/26/alskade-barn-grat-inte/

Och tack för du delade den texten. Den gav mig en riktig tankeställare, så klokt och sant. Ska spara texten så jag inte glömmer bort det viktiga! Min son pratar inte än, men får ju hysteriska utbrott. Ibland är det svårt att hantera en sån liten människa som är så arg och inte fått till talet än, vilket jag tror för honom ännu med frustrerad. Så tack för inlägget!

Limajo

Äldre 7 Sep 10:09

#33

Anonymsju skrev 2019-09-07 09:41:30 följande:

Dom säger att han leker och är glad på dagarna nu, att det bara är lämningen som är jobbig för honom. Det ger mig ju hopp om att han faktiskt kanske trivs ändå, och att det kan bli bättre.

Jag skrev till en annan här för jag känner mig bekymrad över att dom inte svarar på mina sms längre. Första och andra veckan fick jag uppdateringar och bilder på min son när han lekte, hur han ätit och när han sov.

Nu tredje veckan har jag 2 gånger skrivit och frågat hur han mår och om han ätit (Han är jättekinkig med maten och i perioder helt matvägrat) så att jag vill veta hur han äter grundar sig i det. Dom har inte svarat, och eftersom lämningarna och hämtning är så mycket gråt så finns det inte utrymme för att prata så mycket om sånt jag vill veta. Får en sån stark känsla av att dom bara vill få bort föräldrarna så snabbt som möjligt. Jag grät den andra veckan helt öppet framför pedagogerna för att jag tyckte det va så jävla tufft att lämna honom sådär, får en känsla av att dom kanske "dömt" mig som en överdrivet nojjig mamma bara..

Lämning och hämtning är stressiga perioder för personalen också. Det är så klart fel att de ignorerar dig men det är nog bättre om du ber om ett möte med den som ansvarar för avdelningen så ni kan prata om detta i lugn och ro.

Marie7

Äldre 7 Sep 10:29

#34

Tvååringar är ofta svåra att skola in. De börjar förstå det här med tid och rum. Låter kanske knäppt, men är vad min erfarenhet säger efter 25 år som pedagog. Börja med att prata med pedagogerna. Lita på det de säger att han är glad på dagarna och leker. Många barn gråter hejdlöst vid lämning vilket är normalt. I enstaka fall kan det bero på att barnet har någon svårighet. Obs i enstaka fall! Att han snyftar o gråter vid hämtning kan bero på att allt släpper när han ser dig. Mamma är kärlek och trygghet. Lämna honom inte på öppningsavdelningen om det är jobbigt. Anpassa lämningen så han lämnas till sina fröknar. Om än en period tills allt sätter sig. Hämta tidigare. Inte för långa dagar. Din arbetsgivare får förstå. Du har rätt att gå ner i tid. En viktig sak är att ALDRIG visa ditt barn hur jobbigt du tycker det är att lämna. Uppmuntra, stötta och trösta. "Jag hör att du är ledsen, men det kommer gå bra. Du har dina fröknar och dina kompisar att leka med. Mamma kommer efter jobbet." Om möjligt låt pappan lämna. Bryt det känsliga. Och snabba lämningsrutiner. Snutte, gosedjur el dylikt är bra. Varför gå till öppna förskolan när han redan går på förskola? Kan bli mkt för en liten.

Mandelkanel

Äldre 7 Sep 11:08

#35

Vårt barn grät varje dag vid lämning i tre månader när vi skolade in. Vi försökte hålla korta dagar och bara fyra dagar i veckan. Det hjälpte inte eftersom det var lämningarna som var jobbiga. Vi gjorde inskolning två ggr dessutom eftersom hon blev sjuk. Vi tyckte personalen var slapp och var inte särskilt välkomnande när barnen kom. Det var typ hej hon kan sitta där. Det som hjälpte var att en av pedagogerna började vara lite extra personlig, skojade och gav mer uppmärksamhet just vid lämningarna. Vårt barn knöt an till henne och blev så glad när hon såg henne. Sen fick hon kompisar och det gjorde det också lättare. Jag tror du måste ge det mer tid, stålsätta dig lite och sen prata med personalen vid ett mer lugnt tillfälle, ej vid lämning och hämtning. Hör vad de tycker och vad de har för plan. Det är inte första gången de har ett barn som är ledset vid lämningar. Barn kan ha separationsångest men det kan snabbt gå över så det är ju viktigt att veta om det går över, hur länge han är ledsen efter du gått och hur resten av dagen är.

Anonymsju Trådstartaren

Äldre 7 Sep 21:26

#36

Marie7 skrev 2019-09-07 10:29:34 följande:

Tvååringar är ofta svåra att skola in. De börjar förstå det här med tid och rum. Låter kanske knäppt, men är vad min erfarenhet säger efter 25 år som pedagog. Börja med att prata med pedagogerna. Lita på det de säger att han är glad på dagarna och leker. Många barn gråter hejdlöst vid lämning vilket är normalt. I enstaka fall kan det bero på att barnet har någon svårighet. Obs i enstaka fall! Att han snyftar o gråter vid hämtning kan bero på att allt släpper när han ser dig. Mamma är kärlek och trygghet. Lämna honom inte på öppningsavdelningen om det är jobbigt. Anpassa lämningen så han lämnas till sina fröknar. Om än en period tills allt sätter sig. Hämta tidigare. Inte för långa dagar. Din arbetsgivare får förstå. Du har rätt att gå ner i tid. En viktig sak är att ALDRIG visa ditt barn hur jobbigt du tycker det är att lämna. Uppmuntra, stötta och trösta. "Jag hör att du är ledsen, men det kommer gå bra. Du har dina fröknar och dina kompisar att leka med. Mamma kommer efter jobbet." Om möjligt låt pappan lämna. Bryt det känsliga. Och snabba lämningsrutiner. Snutte, gosedjur el dylikt är bra. Varför gå till öppna förskolan när han redan går på förskola? Kan bli mkt för en liten.

Tack för ditt svar!

Han går bara 4 dagar i veckan, 6 timmar om dagen.

Han har sin napp under inskolningen och lämningar så mycket han vill. Vi har lämnat båda två nu just för att inte bara jag ska vara den som lämnar.

Vad för typ av svårighet menar du att sånt kan tyda på?

Och du som pedagog är det vanligt att barn kan gråta vid hämtning så som jag beskriver?

Och jag håller med att om det är för mycket med att gå till öppna förskolan, hade en tanke om att han skulle tycka det var kul att jag var kvar och lekte med honom i den miljön, men det blir nog mest rörigt att svårt för honom att se skillnad. Jag struntar i öppna förskolan nu.

Anonymsju Trådstartaren

Äldre 7 Sep 21:35

#37

Mandelkanel skrev 2019-09-07 11:08:12 följande:

Vårt barn grät varje dag vid lämning i tre månader när vi skolade in. Vi försökte hålla korta dagar och bara fyra dagar i veckan. Det hjälpte inte eftersom det var lämningarna som var jobbiga. Vi gjorde inskolning två ggr dessutom eftersom hon blev sjuk. Vi tyckte personalen var slapp och var inte särskilt välkomnande när barnen kom. Det var typ hej hon kan sitta där. Det som hjälpte var att en av pedagogerna började vara lite extra personlig, skojade och gav mer uppmärksamhet just vid lämningarna. Vårt barn knöt an till henne och blev så glad när hon såg henne. Sen fick hon kompisar och det gjorde det också lättare. Jag tror du måste ge det mer tid, stålsätta dig lite och sen prata med personalen vid ett mer lugnt tillfälle, ej vid lämning och hämtning. Hör vad de tycker och vad de har för plan. Det är inte första gången de har ett barn som är ledset vid lämningar. Barn kan ha separationsångest men det kan snabbt gå över så det är ju viktigt att veta om det går över, hur länge han är ledsen efter du gått och hur resten av dagen är.

Okej, skönt att det blev bättre. Min son verkar ha knutit an lite extra till en utav pedagogerna. Jag pratade med henne och sa att han behöver få sitta hos henne och vara med henne nu ibörjan, sen kommer han mer och mer släppa det. Vilket hon säger att han redan gjort, och gör för varje dag. Vi ser hur han leker när vi kommer och hämtar, men ändå blir han så ledsen när han får syn på mig och springer med armarna utsträckta emot mig när jag kommer.

Han går också bara 4 dagar i veckan just nu. Men som du säger hjälper det nog inte, han verkar lida av separationsångest. Det värsta är att jag vet precis hur jobbig den känslan är, jag hade en period när jag va äldre än han (typ 8 kanske) när jag hade sån extrem separationsångest till min mamma. Var rädd konstant att hon skulle försvinna från mig, dö in en bilkrasch påväg till jobbet osv. Kommer ihåg det tydligt. Mina föräldrar va skilda, grät konstant hos pappa för jag bara ville vara hos mamma. Därför gör det kanske extra ont i mig när jag hör hans panikskrik vid lämningen.

Marie7

Äldre 7 Sep 21:48

#38

Anonymsju skrev 2019-09-07 21:26:09 följande:

Tack för ditt svar!

Han går bara 4 dagar i veckan, 6 timmar om dagen.

Han har sin napp under inskolningen och lämningar så mycket han vill. Vi har lämnat båda två nu just för att inte bara jag ska vara den som lämnar.

Vad för typ av svårighet menar du att sånt kan tyda på?

Och du som pedagog är det vanligt att barn kan gråta vid hämtning så som jag beskriver?

Och jag håller med att om det är för mycket med att gå till öppna förskolan, hade en tanke om att han skulle tycka det var kul att jag var kvar och lekte med honom i den miljön, men det blir nog mest rörigt att svårt för honom att se skillnad. Jag struntar i öppna förskolan nu.

En väldigt liten del barn har svårt vid lämningar. De är ofta ledsna av o till under dagarna. Svårt att leka. Knyter ofta bara an till En pedagog. Sånt märker förskolepersonalen snabbt. Oroa dig inte nu för det jag sagt. Glöm det. Var lite dumt att säga. Som jag sa, allt släpper när han ser dig. Han är fortfarande liten och föräldrarna är allt. Det blir bättre. Tar på krafterna för en liten att "skärpa sig". Ju tryggare han blir där desto bättre kommer det bli. Ta en vecka i taget och prata med personalen.

Anonymsju Trådstartaren

Äldre 7 Sep 21:58

#39

Marie7 skrev 2019-09-07 21:48:54 följande:

En väldigt liten del barn har svårt vid lämningar. De är ofta ledsna av o till under dagarna. Svårt att leka. Knyter ofta bara an till En pedagog. Sånt märker förskolepersonalen snabbt. Oroa dig inte nu för det jag sagt. Glöm det. Var lite dumt att säga. Som jag sa, allt släpper när han ser dig. Han är fortfarande liten och föräldrarna är allt. Det blir bättre. Tar på krafterna för en liten att "skärpa sig". Ju tryggare han blir där desto bättre kommer det bli. Ta en vecka i taget och prata med personalen.

Tänkte om du menade nån typ av svårighet, alltså nån diagnos.

Äsch, det var inte dumt att skriva det, blev mest nyfiken vad för typ av svårighet du menade.

Trodde det var normalt att barn oftast bara knyter an till En pedagog lite extra..?

Marie7

Äldre 7 Sep 23:57

#40

Jo iof, men det är bra att barnet blir trygg med alla pedagoger. Kör man tex aktiv föräldrainskolning under tre dagar är en av tankarna att barnet ska bli trygg med alla. Sen är det högst individuellt! Har ni pratat med BVC om sepatationsångesten? Hursom, boka ett samtal med personalen är mitt råd.

Ectea

Äldre 8 Sep 01:54

#41

Vårat mellanbarn var likadant.

Han var två när vi skolade in och hade ju dessutom storasyskonet med då såklart.

Det var skrik och panik och kaos. Vi fick samarbetsproblem med pedagogerna under tiden. Det kändes som vi arbetade åt olika håll. Vi ville få allt att flyta.

De sa tex att sonen inte var mogen att vara med andra barn osv.

En extra skrikig morgon fick jag nog.

Jag vände med barnen i dörren och gick aldrig tillbaka.

På den nya förskolan flöt allt från dag ett.

Den omogna sonen ÄLSKADE förskolan.

Jag tror att det var två problem.

1. "Fel" ålder att skola in. Vi skulle börjat tidigare

2. Vi förde omedvetet över vårat missnöje över pedagogerna på sonen.

Anonymsju Trådstartaren

Äldre 8 Sep 08:07

#42

Marie7 skrev 2019-09-07 23:57:18 följande:

Jo iof, men det är bra att barnet blir trygg med alla pedagoger. Kör man tex aktiv föräldrainskolning under tre dagar är en av tankarna att barnet ska bli trygg med alla. Sen är det högst individuellt! Har ni pratat med BVC om sepatationsångesten? Hursom, boka ett samtal med personalen är mitt råd.

Ja det är ju klart. Har ju bara gått 2 veckor, så har tänkt att han knutit an till en pedagog nu ibörjan är fullt normalt och mer kan jag inte begära att han ska våga göra på den korta tid.

Våran inskolning var meningen att vara i 2 veckor, allt skulle gå i barnens takt, men efter 3 dagar säger dom att allt går så bra, så nu kan han gå hela dagar (6 timmar, 4 dagar i veckan)

När jag själv pratade om min sons behov av att få vara nära en utav pedagogerna dom första dagarna, säger hon själv att det här var en gruppinskolning och dom har inte haft tid till alla, "det har varit lite kaos" men nu skulle hon ge honom mycket tid och närhet om han behövde, vilket han iförsig nu inte verkar vilja ha så mycket längre, efter bara några dagar.

Så bara där blir man ju besviken som förälder. Jag är inte utbildad förskollelärare, men jag vill utbilda mig och jobba med barn. Jag har amatör läst tillräckligt mycket på nätet för att förstå att det där inte var optimalt för alla barn.

Jag har pratat med bvc om hans enorma närhetsbehov han hade som bebis, att jag sällan kunde lägga ner honom. Vilket ju är ganska normalt beteende av nyfödda och bebisar. Jag har pratat om att han är väldigt missnöjd i perioder. vilket varit svårt att hantera ibland. Men menar du att det finns mer att prata om gällande att han blir ledsen när vi går?

Alltså han har varit varit hos min mamma en hel kväll utan oss, inget gråt när vi gick då. Jag tränar några gånger i veckan, inget gråt när jag går, han vinkar glatt "hejdå". Så det är inte jämt jobbigt för honom, men ibland protesterar han stark.

Bleha

Äldre 8 Sep 08:47

#43

Hej! Jag jobbar som förskollärare på en förskola.

Det är så att det kan vara en extremt ångestladdad situation att bli lämnad av sin förälder. Vetskapen om att barnet kommer bli lämnat en längre period när du går kan vara tung att bära. Vissa barn är inte redo att börja förskolan när de börjar, tyvärr är det så. Sällan är det "fel" på förskolan eller pedagogerna utan barnet som har väldigt svårt med separationen från föräldrarna, vilket varken är konstigt eller fel.

Sedan är samtidigt förskolans miljö verkligen inte för alla så på det sättet är förskolan fel för vissa barn. Då menar jag enbart utifrån förutsättningar med mycket barn och få personal. För vissa barn blir det extremt jobbigt med den begränsade vuxenkontakt som finns och mängden barn som alltid är så nära inpå.

Jag vet ju hur vi själva gör. Är det ett barn som är extremt ledsen och blir tröstad av att vara nära så bär vi det barnet och låter det sitta i knät i början så mycket det går, men ibland tröstar inte ens det.

Du kan inte kräva att eran personal ska finnas tillgänglig de tider du lämnar, organisationen går inte att anpassas efter ett fåtal barn när det är så många barn över dagen. Kan du ta hjälp av andra i din familj som lämnar så att barnet kan lämnas senare? Det är sant att bli lämnad till främlingar kan göra det värre.

Som du nämner så rekommenderar vi oftast ett kort avsked där du är positiv och inte visar att det är jobbigt eller ledsamt då du för över osäkerhet hos barnet och visar att det inte är okej att barnet blir lämnat. Men jag har varit med om föräldrar som bett oss om att ändå få prova att ta längre tid på sig att lämna barnet för att de har haft den möjligheten. För det barnet så fungerade det att sitta i hallen i 10 minuter och förbereda sig, de flesta dagarna i alla fall. Du kan ju be om att få prova om du tror att det hjälper.

Sedan som någon nämnde ovan kan det vara bra att börja om inskolningen. Det har jag också varit med om föräldrar som gjort.

Har du en partner som kan lämna barnet istället? Ibland gör det extrem skillnad vem som lämnar.

Har barnet vana att vara ifrån familjen? Alltså till exempel hos mor eller farföräldrar eller är det första gången barnet blir lämnat längre perioder?

Marie7

Äldre 8 Sep 09:13

#44

Jaha har han bara gått 2 veckor?? Då kan du vara lugn. Inte gått lång tid alls! Lämna. Visa inte dina negativa känslor, fortsätt med de kortare dagarna och minimera utflykter på fritiden. Var hemma och umgås, lek och mys. Kommer släppa. Ta det bara lugnt. Menade separationsångesten Ang Bvc. Kram.

Vad kan man begära utav förskolan?

INNEHÅLL