Hur hantera vänner vid bonussituation

Jag hade lagt press på pappan. Han måste tala sin mobbare till son tillrätta! Så som den pojken beter sig är INTE okej.

Sedan tycker jag att du ska tala med kompisens mamma och tala om hur landet ligger. Hon kanske kan tala med sin son, alt. att ni alla fyra sitter och pratar igenom det hela tillsammans (du, kompisens mamma, samt era respektive söner). Kanske att ni alla ska vara med - inkl. bonusen och pappan?

Om saker och ting inte blir bättre, - dvs om de fortfarande inte kan umgås på ett schyst sätt alla tre, - så får kompisen helt enkelt inte komma till er när bonusen är där.

Det är vad jag tycker (har dock endast läst trådstarten).

Den ungen kommer att vara mamman och pappans största ångest och huvudvärk om han ska få fortsätta bete sig som han gör idag.

Jag hade skämts om det var min son du beskrev.

Om ingen vuxen sätter ner foten och tillrättavisar den pojken pronto, så kommer hans mellannamn att vara trubbel och problem i framtiden.

Hand beteende bådar inte väl.

Ta tag i det nu innan hans beteende blir en del av hans personlighet - för då är det försent.

Än finns hopp!

Håller med

Fy fan vilket rötägg till unge.

De som försvarar den satungen i den här tråden, har förmodligen lika jävliga satungar själva.

Förbjud bonusen att vara med din son och din sons kompis. Kan man inte bete sig så får man inte vara med.

Håller med här...

Så Ts du menar att bonusen aldrig ska få umgås med kompisen utan att din son måste vara med hela tiden. Din son umgås ju själv med kompisen annars! 

Kan man inte bete sig så får man ta konsekvenserna av det.

Precis varenda en av era svar o tankar/reflektioner är något jag själv tänkt. Brottas enormt med hur jag ska tänka/känna/göra. Tyvärr så delar inte min man min bild och han är snabb på att ta sitt barns parti vilket gör att jag egentligen känner att jag ska ta mitt barns parti. MEN.. inte på ren pin kiv. Vill att det ska bli rätt. Som endel säger så umgås ju min son med kompisen själv så självklart ska bonusen få umgås med kompisen själv OCKSÅ. Inte för det. Det är bara elakheterna omkring som är problemet. Försöker jag prata med bonusen slår han såklart ifrån sig och det är enormt svårt i det läget att nå fram och föra en vettig diskussion, han anser inte som sagt att han gör fel. Försöker stärka min son i att det inte beror på honom utan att de är bonusen som uppenbart kämpar med sig själv men accepterar inte heller att det blir på bekostnad av mitt barn. Så ja, det är svårt.

Gentemot mannen så tycker jag att du kan ta lika starkt parti för din son som han gör för sin!!

Jo jag vet men det kommer inte leda nånvart annat än till osämja där min son kommer känna dåligt om sig själv, förstår du hur jag tänker? Alltså min son kommer bli dubbelbestraffad känns de som oavsett hur jag än vrider. Bonussonen som ÄR den riktiga anledningen till problemet anser inte att han gör fel och därmed inte heller hans pappa. Tror inte hans mamma heller skulle gå på min linje :(

Tar såklart mitt barns parti inför honom och bekräftar honom i hans känslor och försöker hjälpa så gott jag kan genom att hitta på annat roligt m.m men vet inte hur jag ska göra för att få ett stopp på allt. Hur liksom får man ordning utan att skapa kaos? Utan att förvärra situationen ytterligare?

Har till och med funderat på att lämna trots 10 år ihop, hus, äktenskap och allt därtill..

Er situation låter knepig. Helt ärligt tror jag att ni skulle behöva gå i familjeterapi.

Jag har egentligen inget bra svar, som gör si och så så blir det bra. Däremot finns det flera varningsflaggor i bonussonens beteende som hans föräldrar måste tänka på:

Att slå ifrån sig obehagligheter och inte vilja ta ansvar för sitt beteende.

Att baktala och utesluta andra från en gemenskap.

Att skratta bort auktoriteter.

Att bonussonen inte är en god vän utan en mobbare.

Jag har själv haft klasskamrater som har agerat som din son och det gick inte bra för någon av dem. En pojke som också brukade skratta auktoriteter rakt i ansiktet vid tillsägelser slutade som HIV-smittad heroinist på plattan i Stockholm. Men det är historia och nu gäller det bonussonen. En sak är dock säkert att det varningsflaggor som du beskriver är saker som med tiden kan eskalera och bli allvarliga problem

Sedan är detta en sak för föräldrarna att hantera. Däremot kan du be din vän att inte låta sin son leka med bonussonen eftersom han har ett mycket dåligt inflytande på honom. Sedan tror jag också att du, förutom att prata med pappan, måste ta din sons parti samt påtala för sonen att bonussonen inte är en bra vän.

Men hallå. Ja bonussonen må ha problem. Men ts ska absolut inte gå omkring till folk och säga att deras barn inte får leka med hennes bonusson. Och skulle hon göra det så kan hon ju inte låta sin egen son umgås med bonussonen. Skärpning!

Stora problemet här är ju pappan som inte uppfostrar sin son, tacka sjutton för att sonen beter sig illa när han vet att pappa står där och daltar

Lös problemet med din mesiga man först så kommer resten lösa sig med bonussonen

Verkar ju inte som att bonussonen har "lätt att knyta kontakter" utan snarare lätt att manipulera andra och lätt att behandla andra illa utan att samvetet kickar in.

Du måste skydda din son. Vissa människor är mer känsliga och behöver egna rum för att blomma ut och må bra. De behöver umgås med en eller få personer i taget. Kan ni arrangera så att din son o din väns son ses hemma hos din vän de tillfällen bonus är hos er?

Tyvärr verkar det ju som att det inte hjälper att prata med bonusen (manipulativa människor brukar inte lyssna så bra). Såna personer lyssnar mer till handling än till ord. Handling i detta falk är att inte "servera" kompisar till bonusen, utan prioritera din son.

Vet du vad kompisens son egentligen tycker? Han kanske inte är så glad över att bli dragen i (av bonusen) men som sagt, manipulativa människor kan vara svåra att lösgöra sig från.

Nu var det visserligen bara en mening som du invände emot. Men jag förstår faktiskt inte, jag föreslog inte att hon skulle gå omkring till folk och säga att deras barn inte fick leka med hennes bonus. Det låter hemskt. Jag föreslog att hon skulle prata med sin väninna. Men det kanske inte är ett bra råd.

Jag försöker inte låta dryg nu, men har du något förslag på vad man kan göra?

Den här situationen känner jag själv igen från min uppväxt min flickas och pojkes uppväxt. Alltid är det någon i klassen etc som inte får vara med, blir mobbad och utanför, samt varje gång står vi vuxna tysta och osäkra på vad vi ska göra.

Trevlig helg och tack på förhand för svar.