Lämna "Allt" för man har känslor för någon annan?

Som många andra skriver så tänk först och främst på din dotter. Ni verkar kommit fram till en bra lösning med att sälja huset och gå skilda vägar. Mathilda verkar vara en bra tjej och av respekt gentemot henne och ert långa förhållande så försök ha en snygg separation. Det kommer du vinna i längden. Både relationen t flickan o Matilda. För deras relation kommer vara den viktigaste du kommer ha i dom närmsta 18 år framåt.

Bo själv ett tag och hitta dig själv, dejta visst men kasta inte in dig ett nytt förhållande utan uppskatta egentiden.

Elsa verkar egoistisk och fine, hon är inte fullt så mogen och erfaren som Matilda. Hon borde ha mer förståelse för din sits och kan hon inte det så är väl frågan om hon någonsin kommer ha det? I kommande situationer där du behöver involvera dig i barnet och Matilda?

Det är inget konstigt att folk som varit tsm sen tonåren börjar fundera på livet och allt de missat och viljan att leva ut. Detta känns som ett klassiskt fall, viktigaste är att du ger dig den tiden som behövs utan att bli kvävd av den nya.

Tiden läker alla sår, tänk bara på att inte göra dom såren alltför stora och sköt din separation snyggt.

Det kommer flera Elsor om denna inte har tålamod.

TS, vad du än gör - lyssna inte på "Here we go again". Det låter som en mycket mycket bitter människa som själv har blivit riktigt bränd. Eller vad vet jag, jag gillar inte att dra egna slutsatser av saker och ting som just hen verkar göra om dig.

Jag vet inte om jag kan ge dig något råd i din situation, men jag befinner mig själv i läget där jag snart kommer att lämna min man och det finns inget som är lätt med det. Vi har en son på 1,5 år och jag har fyllts av så mycket skuldkänslor för hans skull, och även för min man som kommer att bli förkrossad. Jag har även övervägt att stanna kvar i relationen för båda deras skull, men har nu insett att det inte kommer hjälpa dem. Ingen mår bra om jag och min man inte funkar ihop.

Självklart är det mycket "jag, jag, jag" i din trådstart. Varför skulle det inte vara det eftersom du pratar om situationen utifrån ditt perspektiv?? Jag tycker det låter som, utifrån det du beskriver, att du har den högsta respekt för Matilda och din fru och att du bara vill lösa det allt på bästa sätt. Men det är väldigt lätt att glömma bort sig själv i det hela, och du verkar ändå förstå att man måste ta hand om sig själv också. Jag insåg det så sent som igår, när mina vänner och min familj hade ett allvarligt snack med mig. 

Så summa summarum: jag vet inte hur du ska lösa det hela. Det jag spontant tänker utifrån hur jag själv skulle agera är dock att, som du redan fått höra, avsluta det hela med Matilda och sen låta det hela landa lite. Om du inte har varit singel sedan du var 15 så kan det vara bra att vara ensam lite. Få den nya vardagen att "sätta sig". Om känslorna för Elsa är så starka och hon känner samma sak så kommer det lösa sig. Då tror jag att ni bäddar bättre för att den nya relationen kommer bli riktigt bra. Och håll din dotter utanför tills du vet att det är allvar mellan dig och Elsa. 

Lycka till!!

Oj va jobbigt du måste ha det! Du var så ung när ni träffades och att du nu känner hur känslor är upp o ner är väl egentligen inte det minsta konstigt. Att gå in i ett förhållande så tidigt och livet rullar på..

Jag är inte alls förvånad att du fått tankar på om det bara ska vara ni två hela livet. Om du inte skulle ha sex med nån mer. Inte minsta konstigt. Jag har själv inte haft så många sexpartners (6) och önskar vid min ålder (50) att jag levde ut mer innan jag hamnade i det förhållandet jag nu har barn i.

Livet blir för många lätt slentrian efter några år tillsammans. Tyvärr. Och då börjar man se sig omkring med nya ögon. Kanske saknar man känslan av närhet och intimitet i sitt förhållande.

Man ska aldrig döma någon för att man får känslor för nån annan. Det ÄR svårt att styra över känslorna och ibland måste man följa sitt hjärta även om det innebär att man får uppoffra en del. Men en sak du aldrig får uppoffra är din dotter. Hon måste alltid sättas i främsta rummet. Speciellt när du har henne hos dig.

Det är svårt att ge bra råd för vem säger vad som är rätt och fel? Kanske är det meningen att du och Matilda kommer bli tillsammans igen om något eller några år? Vem vet, kanske inser du att det är henne du vill ha trots allt. Sen är man ju alltid två om det. Vill hon den dagen? Kanske är det Elsa som är din framtid? Hur känner hon?

Bäst är nog att vara själv ett tag. Ägna massa tid åt din dotter och lär känna dig själv. Det är nyttigt att bo själv ett tag och ta hand om din dotter och.. ta hand om dig själv! Du behöver andrum du också!

Kram

Jag startade ju ändå denna tråd för att prata om just mig själv, min situation och mina känslor.

Självupptagen skulle jag vilja säga är det minsta jag varit de senaste åren. Den känslan jag har är att jag kämpat på i någon annans drömmar och visioner och nu har jag äntligen kanske insett att jag vill få chansen att skapa en egen väg här i livet.

Jag startade ju ändå denna tråd för att prata om just mig själv, min situation och mina känslor.

Självupptagen skulle jag vilja säga är det minsta jag varit de senaste åren. Den känslan jag har är att jag kämpat på i någon annans drömmar och visioner och nu har jag äntligen kanske insett att jag vill få chansen att skapa en egen väg här i livet.

Typiskt män tyvärr, gör mig ledsen, att lämna allt. Jag skulle inte KLARA av att gå när min lilla son frågar om jag ska till mammas lägenhet. Den kärleken får en gå genom allt. Män, jag förstår mig inte på er. det är "jobbigt"... jo tjena men inte tillräckligt jobbigt för att stanna. Man får göra val och uppoffringar. Jag väljer alltid mina barn framför enstaka flörtar.

Ja, hur gick det TS?

Jag tänker såhär kring din situation även om det var länge sedan.

När slängt ner ett glas i golvet och den gått sönder är det oklokt att ta upp den och slå sönder den igen. Det är också försent att fråga efter råd efter att man haft sönder glaset, särskilt när man haft sönder det flera gånger.

Jag menar alltså att du borde ha tänkt efter innan. De skäl du radar upp som gjorde att du övervägde att bryta din relation låter utifrån inte som allvarliga eller att de med all säkerhet kräver ett uppbrott. Det du borde ha gjort när du upplevde problem i relationen var att ta upp problemen med din partner, försöka lösa dem med henne, kanske gå i familjeterapi och ge relationen tid och sedan utvärdera. Att ta in en annan person i ekvationen är inte ett smart drag. Det är att slänga glaset i golvet. Ett glas som du har lagt ner mycket möda och stor energi på att forma och jobba med under många år.

Så vad tycker jag att du borde ha gjort i den situation du var. Ja, mitt råd skulle vara att bestämma dig och sedan stå fast vid ditt val. Det är inte värdigt att ändra sig flera gånger i ogenomtänkta beslut. Då är det bättre att ta fel beslut och stå för det. Om jag hade valt i din situation hade jag brutit definitivt med Elsa och gått tillbaka till Matilda och försökt att göra allt för att få henne att förlåta mig. Dels för att ni hade byggt upp så mycket ihop, att den relationen hade störst potential och att dina skäl att lämna är sådana som man kan lösa inom relationen. Men också för att sannolikheten att en relation med Elsa som du känt så kort tid har mindre chans att bli långsiktigt hållbar.

Det jag tycker att du och andra kan dra för lärdomar av detta är att man ytterst noggrant behöver tänka över sina beslut innan man tar dem, så att man blir riktigt säker på att det är det enda rätta. Detta för att man ska stå fast för dem. Om man istället ändrar sina beslut fram och tillbaka som du har gjort, visar det att man inte tänkt efter ordentligt innan och att man därför i onödan sårar alla inblandade.

En annan lärdom är att man vänder sig mot sin relation när man får problem och inte försöker lösa dem genom att låta sin attraktion växa för någon annan. Men det är förstås svårt att följa i alla lägen, vi är ju bara människor, men vi behöver ändå försöka hålla fast vid den regeln för att i största mån undvika blödande sår.

Hur menar du? Är rådet bra, så är det, oavsett om den som ger det skulle vara en notorisk otrogen typ som inte på långa vägar själv följer det. Eller om jag t.ex. skulle vara en oskuld som isolerar mig i ett hus i skogen och lever eremitliv, skulle inte det spela någon roll för bedömningen av det råd jag ger. Rådet tycker jag ska kritiseras utifrån dess kvalitéer och svagheter, inte vem som gav det.

Jag har inte varit otrogen själv, om det är det du menar. Jag har varit attraherad av andra personer än min fru, och då har jag berättat det för henne. I och med det har mina relationer för den andra försvunnit. När hon har varit attraherad av någon så har hon berättat för mig och då har hennes känslor försvunnit. Det är ett exempel på hur man kan göra för att lösa problem med attraktion för andra inom relationen. 

När man ingått en relation är man ju ett team tillsammans. Om det uppstår problem så jobbar man med det tillsammans.

Och ja, det låter ju enkelt i "teorin", men det är inte alls lätt. Det kräver ju att båda har modet att öppna sig, kommunicera, visar sina svagheter och söker och accepterar kompromisser som ibland kräver personliga offer. Det är inte lätt att lösa problem i en relation, men det är ändå bättre än att sopa dem under mattan och riskera att bli fånge i sin attraktion till någon annan.

Även om min fru och jag inte har varit otrogna mot varandra, så har vi ändå stora problem i vår relation. Vi kan kommunicera men vi är väldigt olika. Så vår relation är inte den "lovestory" (LOL) som det verkar ovan, men just när det gäller attraktion till andra, har vi lyckats hålla den konflikthärden på stången hittills.

Vet inte om det var svar på din fråga.