Anonym (Förbannad) skrev 2019-06-24 06:29:32 följande:
Jag upplever att jag alltid försökt vara sjyst mot hans barn. Och inte sagt nått om det har varit nått. Det är väl nu när jag märker att det har blivit småsaker som bonusdottern stör sig på. De har tydligen ?regler? som jag inte känner till.
Jag får inte ta vilken handduk jag vill tydligen, för den hade dottern köpt ( vilket jag inte visste) så den tog hon tillbaka EFTER att jag använt den och torkat mig både bak och fram med den, hon tvättade den inte mellan utan nu hänger den där.
Min sambo undrade en dag när han la in tvätten vems skärpet var som låg på byrån. Ett brunt tunt flätat skärp. Jag stod i badrummet och hörde honom fråga dottern om det var hennes skärp. Nä, sa hon men jag kan ta det?!
Då gick jag ju ut och sa, att det är ju mitt skärp.
Hon tror Lixom att bara för att hon ber pappan köpa vissa saker, så har hon ensamrätt på det. Och det kan vara skitsaker. Vilket gör att jag börjat känna mig som en gäst i mitt eget hem.
Och han curlar henne....
Men hur kan det irritera dig att hon torkar sig med sin handduk som du ovetande om att den var hennes redan använt? Om det inte stör henne att torka sig med en handduk som vidrört dig både bak och fram så verkar det ju väldigt onödigt av dig att uppleva det som ett problem? Om hon använt din handduk hade irritationen varit av relevans.
Om du inte visste att det där var hennes handduk kunde du väl bara sagt det och bett om ursäkt för att du ovetandes om det använt den?
Det andra exemplet förstår jag inte heller att det kan vara så irriterande. Du gick ju ut och berättade att det var ditt skärp? Fick du inte tillbaka det? Eller är det hon sade som upprör dig? Att hon kunde ta det? Och om du inte råkat höra det så hade ditt skärp varit förlorat för tid och evighet?
Jag tycker att det verkar som om du regredierat så att du inte längre kan hantera dina frustrationer på ett vuxet sätt. Att du vill bli "försvarad" av din sambo låter också som en sådan sak. Du är ju inte under någon attack precis. Du bor ihop med en tonåring och i tonåren behöver de unga bli påminda om sådant de redan lärt sig eftersom de är benägna att bli ganska självcentrerade under perioder.
Att hon inte svararde dig betyder som du förstår inte att hon inte hörde vad du sade. Du kunde ju ha uppmärksammat henne på det.
"Jag tycker förstås att det är mycket trevligare när du svarar mig när jag pratar med dig. Men jag ser att du gör en poäng av att låta bli. Det betyder ju egentligen bara att jag kan prata i lugn och ro och så kan du fundera på det jag sagt i lugn och ro efter att jag pratat klart, och kanske är det det bästa just nu så vi inte råkar säga barnsliga elaka saker till varandra av ren frustration. Ju mer jag tänker på det, desto mer tycker jag att det är en bra poäng! Kanske använder den själv en annan gång. Jag har ju också varit tonåring och känner vid sådana här tillfällen att jag utan vidare både kan relatera till och, om jag inte passar mig, återfalla i samma beteende nu som då."
Man kan skämta lite, ingen tappar ansiktet av att allt inte blir så blodigt allvarligt. Särskilt inte som det, efter vad du skrev, mest handlar om småsaker och bagateller.
