Hur nöjda är ni med livet och tillvaron överlag?

Är nöjd med livet och mina val som helhet, dvs en 8 kanske, ser dock alltid förbättrings områden och där faller de andra 2 in. Men en ren 10 blir jag nog aldrig, gillar att utvecklas. Ligger typ alltid på 7-8, varken mer eller mindre, mer än möjligen kortare perioder då stora förändringar i livet behövs.

Skulle vara intressant med fler kommentarer. Särskilt när resultatet ser ut som det gör just nu. :/

Puff!

Och glad påsk hörni!

Gärna fler röster från männen.

Jag trivs bra med livet och tillvaron när jag vistas utomlands :)

Jag har egentligen ett bra liv. Nöjd med mycket. Men jag är just nu sjuk sen ett år tillbaka och får ingen hjälp från vården vilket gör att jag är mycket missnöjd med mitt liv. Sjukdomen förstör varenda millimeter av mitt egentligen bra liv och jag hoppas ibland att jag ska bli överkörd av en lastbil.

Jag röstade på 6 (är kvinna).

Jag vill byta jobb, plugga, längtar efter barn och vill köpa hus. Jag vet heller inte var jag vill bo, men jag känner mig egentligen hemma varsomhelst.

Oavsett denna önskan om förändring så är jag sådär lagom nöjd ändå. Visst, vissa dagar vill jag bara skrika ut att jag inte vet vad jag vill med mitt liv, men sen kommer dagar då allt känns bra. Men jag ligger ju inte och grubblar, har ångest och mår skit över mitt liv.

Jag får kalla mig extremt nöjd just nu, även om man inte vågar säga det högt i Sverige.

Har både jobbat hårt och uppnått de flesta av mina mål själv, och sen även haft en del tur (ärvt en del kapital bland annat). Hade man inga pengar som barn så är en pengakudde något som värmer extra, och det är otroligt skönt att slippa oroa sig för pengar.

Jag har ett roligt jobb med härliga kollegor, min drömbostad, ett problemfritt barn med bra betyg, en snäll och jämställd man, en frisk och aktiv mor (även om hon börjar bli gammal), vänner att träffa när vi vill, inga egna hälsoproblem att tala om. Ibland jobbar jag lite för mycket och känner någon stress över det, men det är ändå roligt.

Mina största "bekymmer" för tillfället är vilka antikviteter jag vill köpa och vårda för att sätta stilen ännu mer i vårt hem, välja restauranger till nästa weekendresa och bestämma vilka ska bjuda hem innan sommaren. 

Jag försöker också vara lite bollplank och kanske 'den goda fen' till en ung tjej som haft det tufft under uppväxten. Jag hjälpte henne handla klänning till en fest hon var bjuden på, och eftersom hon tackade nej till långklänningen jag ville ge henne och valde en enkel klänning, så får hon den pengen till körkortet vid studenten istället, som överraskning. För hon är duktig både i skolan och på sina sporter, men föräldrarna har tyvärr inte resurser till det där lilla extra som hon så väl förtjänar.

Vad ska man med pengar till om man inte kan få glädja andra med dem?

Visst, jag har inte botat cancer eller fått nobelpriset men det förväntar jag mig inte heller. Jag har förlikat mig med det och mitt arbete är ett av många som bidrar till att vårdapparaten fungerar.

Jag inser att nästa problemfas blir när någon av de föräldrar vi har kvar börjar bli sjuka och behöver hjälp men till dess är det nog några år ännu, och jag tänker njuta i fulla drag av detta mellanspel så länge det varar.

Jag satte 7, jag gillar det mesta med mitt liv...förutom att det stundtals är för mycket av en kamp, det blir jag arg och trött på ibland. Har en slags egen tideräkning för hur mitt liv var innan jag skilde mig och efter. Då var livet otroligt lätt med mycket gott om pengar fast jag var så van vid räkmackan att jag inte visste om det. Efter...med 2 små barn själv och nada kvar av kapitalet jag hade tidigare så var det aningen annorlunda, haha. Nu några år senare så har jag åstadkommit mycket och många skulle säkert säga att jag har ett bra liv med mycket ekonomisk frihet men..dom vet inte hur det var innan. Har svårt att vänja mig vid svenssonlivet utan det som de flesta ser som excesser men som i hela mitt liv varit norm. Tycker även mindre bra om kidsens pappa som bidragit till min totala osugenhet till nya seriösa relationer. Jo, lite bitter kanske jag är ;)

Jag vet att man är tvungen att gilla läget och det gör jag..oftast...men jag är förbannad över hur det blev jämfört med hur det "borde" ha varit.

Belöningen jag får eller hur man skall uttrycka det är att mina barn är bra människor som jag har en extremt bra kontakt med, vi har roligt ihop. Och en viss frihet även om jag är otroligt uppbunden med alla måsten.

7-8. Jag har ett bra liv, men har några saker jag vill förbättra ytterligare.

Positivt:

Bra stimulerande jobb med bra lön

Reser en hel del

Går på konserter, opera, utställningar mm

Negativt:

Ensam

Bokstavligen okysst

Periodvis deprimerad (pga ensamheten)

Jag vrider och vänder av oro för vart världen är på gång och vilket arv vi efterlämnar till dessa stackarna. 
För egen del mår jag prima. 

Röstade en sexa, eller kanske sjua. Är nöjd med: min man, mitt barn och vår bostad samt med relationerna till våra föräldrar, syskon och vänner och att vi är friska (skulle dock vilja träffa vänner oftare för högre nöjdhetssiffra). Även nöjd med kollegorna och chefen. Missnöjd med att arbeta heltid så ska jobba deltid efter sommaren men pluggar också så det är ändå stressigt men vill bli klar (bara 30hp kvar) så jag får stå ut.

Största missnöjet är min hy, har rosacea som är en kronisk sjukdom och blir mycket sämre av stress som jag tyvärr har för mycket av just nu med heltidsjobb plus halvtidsstudier. Blir även sämre av sol så jag kan inte ens njuta av de fina vädret vilket är ett stort minus. Ser för jävlig ut med acneliknande utslag trots medicinering och börjar dessutom bli rynkig - inte kul att se ut som en tonåring och en medelålders samtidigt. Jag såg ganska bra ut ut innan jag fick sjukdomen vid 28 och tyckte det var kul med mode etc, så det är verkligen tråkigt att inte längre betrakta sig själv som fin eller att det är lönt att sätta på snygga kläder för jag vill ändå inte synas när jag känner mig ful. Det drar ner måendet väsentligt tyvärr även om det känns ytligt.

En nia, kvinna. Är nöjd och har ett bra liv.