Mamman missköter barnet?

Det som kan vara så enkelt för de flesta kan vara helt omöjligt för andra, och visst kan pappan driva frågan i tingsrätten vilket i och för sig kan bli en kostsam historia. 

Så hindren ligger nog djupt i sinnet hos personen och inte så mycket i det praktiska.

Som vårdnadshavare har pappan ett ansvar att se till att barnet inte far illa. Har han gjort nåt? Om barnet faktiskt far illa så är han lika skyldig som mamman om han inte gör någonting.

Varför vill pappan inte ha barnet på halvtid? Har de samarbetsproblem kan ha gå till rätten och få umgänget reglerat.

Och ja, klart du (och pappan) ska göra en orosanmälan om ni är oroliga för barnet. Men pappan kommer inte få boendet för det om det inte blir så att barnet tvångsomhändertas, och förhoppningsvis då placeras hos pappan.

Som vårdnadshavare har man utan tvekan ett stort ansvar för sitt eller sina barn.

Vad jag kan läsa i TS inledning så har det varit uppe i rätten och det beslutats om gemensamvårdnad samt att mamman ska vara boendeförälder, det borde också i samma beslut finnas en skrivning angående umgänget.

Vid tvångsomhändertagande enligt LVU så måste det alltid starta utanför hemmet och LVU i hemmet är att se som en utslussning när behovet inte längre är lika påtagligt och det finns en avsikt att avsluta åtgärden inom en rimlig tid.

Jag har ett barn i samma ålder (det yngsta av tre) och tycker inte att allt låter så speciellt oroväckande.

Smutsiga och för små kläder: Flera av mitt barns favoritkläder har permanenta fläckar och då låter jag honom använda dem om de är tvättade och rena annars. Kanske barnet tycker bättre om de kläderna än de ni har köpt? Vissa av favoritkläderna kan vara aningen för små och föredras av barnet trots att kläder i rätt storlek finns. Är de inte så små att de förhindrar rörelse/skaver så ser jag mellan fingrarna på att de är lite korta i ärmen. Kläderna kan dessutom blivit smutsiga på dagis innan hämtning. Uppenbarligen har dagis inte reagerat på olämpliga kläder. Hade barnet verkligen inte haft vantar under hela vintern hade dagis naturligtvis reagerat.

Extremt tovigt hår: Ett av mina barn har en sådan hårtyp som gör att håret blir tovigt nästan direkt. Jag brukar Borsta det åt henne just när vi kommit fram till förskolan. När barnet hämtas på eftermiddagen ser det ut som hon inte borstat håret på flera veckor.

Ingrodd smuts: Hur kan ni vara säkra på att det inte skedde under dagen? Så små barn smutsar ner sig ofta.

Gnuggis tattoos: Min fyraåring var nyss till ett stort innelekställe där han fick en stämpel. Efteråt ville han naturligtvis inte tvätta av det, så vi kom överens med dagis att han skulle tvätta allt utom just det stället. Kanske din bonus gör likadant?

Blåmärken: Barn i den åldern får ofta blåmärken. Det är endast misstänkt om de är på konstiga ställen eller har konstig form.

Naglar: Mina fyraåring hatar att klippa naglarna. Därför klipps de en gång varannan vecka. Om ni klipper naglarna på barnet under ett umgänge så behöver ju biomamman inte göra det.

Trasiga glasögon: Hindrar de synen eller har de enbart kosmetiska fel? Kosmetiska fel är kanske onödiga att fixa om barnet förstör dem fort igen.

Ostädat: Vilken barnfamilj har inte ostädat ibland. Är det mycket ohygieniskt eller en fara för barnet bör ni reagera, annars inte.

Detta blir för långt, men det som jag reagerade mest på var att hon skriker på pappan inför barnet. Det bör hon naturligtvis inte göra. Resten av punkterna du tar upp kan ha helt normala förklaringar/vara överdrivna.

Håller helt med, som ovan kan man också se det. Sedan reagerade jag på att man har blöja fortf i den åldern.

Jag ska försöka svara på allas kommentarer samtidigt, så jag ber om ursäkt om jag missar något.

Igår hämtade vi barnet från dagis för första gången eftersom pappan var ledig idag och bad om en dag extra med sitt barn. 
Det var helt andra kläder än vad barnet brukar ha när vi hämtar hos mamman.
Kläderna barnet har på dagis var hela, rätt storlek och jackan är ny. 
Där fanns även vantar, mössa och byxor till jackan. 
Hämtar vi hos mamman är den en sliten och för liten jacka, inga vantar.
Så jag kan förstå att dagis inte har reagerat.

Vi bor på en annan ort med ca 1 timmes resa men letar boende på samma ort som mamman för kunna ha varannan vecka. Vi har redan pratat med dom olika kommunerna och dom godkänner tyvärr inte dagis på 2 olika orter.

Vi har tagit upp allt med mamman. det har ju inte varit att allt kommit på en gång utan ex förra sommaren tog vi upp städningen. Då var det hela diskbänken full med disk med intorkade matrester, runt 8 påsar med sopor, nerbajsade kläder i påsar som hade börjat mögla. Till nästa gång såg det bra ut  och inte ohygegeniskt. och efter det fick inte ens pappan komma in i hallen när han hämtar barnet. 

Barnet vill ha naglarna klippta, när barnet var här under förra årets semester kom barnet 1-3 ggr i veckan och ville klippa naglarna. Även med gnuggisarna så säger barnet till att dom ska bort. 
Barnet säger att kläderna är jobbiga och klagar på smutsen, så ja jag reagerar. 

Glasögonen är trasiga vid bågen och ihoptejpade, så dom sitter såpass vingt att barnet lutar med huvudet för försöka se bra med dom.

Idag fick barnet dessutom panik vid toalettstolen och började gråta. Det enda vi fick fram var mamma arg.

Vi ska kontakta socialen i veckan och prata med advokat för arbeta med proccesen att få barnet på heltid hos oss.

Men frågan är, vad kan vi göra tills dess? Socialen tar sin tid och man hamnar inte i rätten samma dag. 

Så ni ska slita upp barnet och ha det på heltid istället? Ni verkar inte heller optimala föräldrar men den inställningen...Barnet kommer inte tacka er, tro mig.

Finns så mycket annat ni kan göra istället. Ni skulle ju flytta närmare, så varannan vecka borde ju fungera utan problem.

Skaffa ett par byten själva att ha hemma hos er till era helger så slipper barnet gå i för små och smutsiga kläder hos er......Samma med vantar. Uppenbarligen är det ju bara vid överlämnandet till er som barnet har såna kläder, och inte dagligen, så det är väl knappast ett skäl för soc??

Sedan måste barnet ha extremt snabbväxande naglar om de måste klippas 1-3 ggr i veckan???? Undra på att de är oklippta ofta då.

Gnuggisar kan lätt sitta kvar på barnens armar i två veckor, har jag sett hos många barn.

Osv. Mamman kanske inte är perfektperfekt men ni verkar bara vara ute efter att hitta fel så ni kan ta barnet på heltid.

Det där med kläderna tror jag är en klassisk "Jag tänker inte skicka med fina kläder till pappan, han får lösa egna kläder" kanske bottnar i en bitterhet över att själv stå med barnets försörjning (utöver underhåll). Kanske tycker mamman att ni som är 2 borde bidra mer, kanske är pappan hyfsat högavlönad.

Vad är ert mål? Gemensam vårdnad och växelvis boende? Vad säger mamman när han pratar om att flytta närmre? Vems fel är det att avståndet är stort idag (flyttade hon med barnet, eller flyttade han till annan ort vid separationen).

Jag tycker inte heller att det du räknar upp behöver tyda på vanvård egentligen, men visst läser man mellan raderna att mamman kanske skulle behöva avlastning för att få upp orken att städa och bättra humöret. Det jag reagerar främst på är blöjan. Kan pappan prata med dagis om det? Din roll i det här rekommenderar jag ska vara att stötta pappan i en eventuell process, inte att driva den.

Dokumentera allt. Begär minst varannan vecka.

Jag känner till en liknande situation, där mamman betedde sig liknande, det slutade med att barnet blev permanent psykiskt skadad och idag måste bo på ett specialboende resten av sitt liv. Detta var inte något som han föddes med, men var en följd av mammans neglect. Det fanns också en pappa med, men han tvekade på vad han borde göra, och tog inte ställning förrän det var för sent. Så snälla, tveka inte, gör något. 

Som ovan dokumentera allt. Skriv ner detaljerat i en bok och inkludera gärna fotton kanske till och med en video om så behövs. Dokumentation är a och o. Prata även med personalen på dagis/förskola och dokumentera vad dom säger. Hoppas för allas skull att detta blir bra så snart som möjligt.

Som jag har skrivit innan, vi söker för fulla muggar boende på samma ort.

Mamman blev av med sitt boende, så pappan valde att hon fick hans boende och tillfälligt så flyttade han in i mitt boende. Vi sökte tillsammans redan innan mamman förlorade sitt boende.

Kan vara mamman inte vill skicka med finare kläder, men vi har köpt mycket och skickat med barnet som vi aldrig har sett sen. Sen påstår mamman att vi har köpt helt fel storlek. Ex vi köper kläder i 110 och skickar hälften med barnet. Nästa gång påstår mamman att det var storlek 86.

Pappan har pratat med mamman sen innan och hon vill också det blir varannan vecka när vi flyttar till samma ort, men tidigare erfarenhet av när dom bodde på samma ort och hade varannan vecka var att på totalt 5 veckor träffade hon barnet bara ca 4 dagar. Så varför skulle det vara illa för barnet med heltid hos pappan?

Mamman har möjlighet till avlastning på hennes ort. Det finns farmor, kusiner, fastrar och farbröder som gärna ställer upp, men mamman vill inte ens låta barnet gå till släkten få födelsedagar.