Jag kan tyvärr inte tycka om min bonusson

Om det är så där i skolan bör skolan för längesen har rekommenderat tex BUP. Om de anser att föräldrar brister och inte ser till sitt barns bästa (genom att tex inte vilja ha hjälp) ska de göra en orosanmälan. Har inte detta gjorts verkar inte problemt vara så hemskt som du skriver? 

Du kan också själv göra en orosanmälan till soc. Då kommer föräldrarna kontaktas och då måste pappan ta tag i verkligheten 

Så det kan gå om ens underliv är viktigast.

Ja 45 och 80

Han har bytt skola ett par gånger, den senaste har han gått på i ett halvår bara. Det är en tidsfråga innan de anmäler till soc tror jag, o jag hoppas de gör det. Den senaste skolan han gick på hade mkt extra möten med föräldrarna med jämna mellanrum med rektor och elevhälsa m.m

Varför anmäler inte du? Så länge du låter detta fortgå godkänner du ju misshandeln av ditt barn och att hans son får leva livet och må otroligt dåligt. Han får ju ingen adekvat hjälp av någon. Konstigt att han beter sig så fruktansvärt illa då? 

Nu säger jag inte att det är så, jag är ingen läkare och har inte träffat barnet, men eftersom allt stämmer in så bra på hur min kusin är så kan jag säga att det är väldigt vanligt att de med adhd äter väldigt mycket, om han skulle ha adhd så skulle det vara en ganska rimlig förklaring till varför han väger mycket mer än andra jämnåriga. Kan även ha med tröstätande att göra då han uppenbarligen inte mår bra i sin livssituation.

Jag ser Harry Potter och Dudley framför mig :/ Även om jag vet att detta inte är något att skämta om. I övrigt låter det som att han är bråkig och ibland elak mot sin halvsyster, men det låter inte som regelrätt misshandel. Syskon bråkar ibland. Därmed inte sagt att du ska acceptera vad som helst. I första hand måste du skydda dina barn om det behövs. Res bort när bonussonen kommer eller be dem träffas någon annanstans. Och nej, du måste inte "tycka om" honom. Men det är ju uppenbart att pojken har stora problem och har haft länge. Det är NU och de närmaste åren man kan hjälpa honom. Sen är det i värsta fall för sent. Men du kan inte göra mer än att skydda dina barn (och dig själv?) om föräldrarna motarbetar...

Att ständigt utsättas för nedanstående är misshandel. 

"Kan tillägga att han alltid svarar otrevligt mot vår lilla tjej. Om hon ber honom om något så är det alltid nej, om hon ska ta något så håller han undan det så hon inte når. Om hon vil sitta och kolla när han spelar skriker han det högsta han kan att hon ska ut."

Att sonen inte fr den hjälpen han behöver, det är också misshandel, eller iaf vanskötsel av barn. 

Håller med.
Sluta utsätt din dotter och son för detta!

Låt inte dina barn utsättas för detta mer.

Jag kan lova dig att din bonusson känner att du inte tycker om honom. Jag kan också lova dig han förstår du tycker han är ett problem. Tycker det låter som ett barn/tonåring som mår mycket dåligt. Nu vet ju inte jag hur er situation var när ni träffades. Var det väldigt turbulent? Han kanske uppför sig extra illa för att han inte tror sig vara älskad. Om han var 4,5 år raderades såklart hela hans värld. Han skulle helt plötsligt dela sin pappa med 2 nya okända människor. Dig och din son. Hur var/är det med hans mamma? Är det bonusbarn där också? Han har antagligen inte fått bearbeta alla känslor. Visst kan han ha en diagnos men vi människor är komplexa så det kan bero på andra saker. Vissa barn kan bli utagerande/ taskiga för omedvetet tänker de att det är bättre med mycket av dålig uppmärksamhet/respons än lite eller ingen alls av bra respons från dig och sin pappa. Han kanske känner att din son är viktigare än honom. Och saken blev kanske ännu värre när han fick en halvsyster. Att han känner sig utbytt och inte viktig. Det är inte ok att han slåss men se mycket djupare och gör honom inte till ett problem. ( Även om det känns som han är det) Om han väger så pass mycket är överviktig behöver han självklart hjälp med det också. Skolan borde ju ha hört av sig angående vikten om inte det andra är uppmärksammat. 13 år är en mycket känslig ålder. Prata med skolsyster först och fråga om hon kan göra en orosanmälan om du inte vill göra en orosanmälan anonymt själv. Prata med din man om det och säg att du är mycket orolig och bekymrad. Både för hans son men också för din egen son och ert gemensamma barn. Förstår självklart att det är svårt för dig. Men han är ett barn och du är vuxen. Sätt dina egna känslor åt sidan och se till att pojken behöver hjälp. Han är värd det! Självklart är också du hans pappa Hans halvsyster och din son också värda det. Med en önskan om att det ordnar sig för er alla.

Oavsett vad styvsonens problem beror på så ska de andra två barnen inte behöva utsättas för detta.

Som övriga fattar jag inte hur du kan låta dina egna barn bli misshandlade? ?Det är bara varannan helg? är inte en vettig ursäkt. Trodde att det var uppenbart, men varannan helg är fortfarande alldeles för ofta att bli misshandlad.

Det här är ju något du borde ha gjort för länge sen (gärna innan er dotter föddes), men kräv att sonen får hjälp NU. Annars blir ni särbos. Alla tre barnen förtjänar att bli behandlade så mycket bättre. Klart att det bara blir värre för sonen om han inte får hjälp snart, och risken finns ju att dina egna barn inte kommer att förlåta ditt svek om du låter honom misshandla dem såhär.

Hela den här tråden manifesterar varför man kanske inte ska skilja sig hej vilt hela tiden. Den här pojken hade med stor sannolikhet behövt både sin mamma och pappa i vardagen. Kärnfamiljen med regler, rutiner och tydliga emotionella relationer är klart underskattat för barn som har svårt att landa i sin livssituation.

Men det är väl som med allt annat "varje människas rätt" att starta om och bryta upp så fort det ser lite grönare ut på andra sidan.

Skaffar man barn får man F** se till att hålla sams och ta sitt ansvar tills barnen är vuxna/äldre. Oavsett vad man tycker rent moraliskt är det utan tvivel så att skiljda föräldrar bara är dåligt på alla sätt för alla barn,