Kan man vara inkompatibel med sin partner?

Inte enligt den IVF-läkare jag frågade på CvL. Däremot kan ju båda ha nedsatt fertilitet och då blir det ju ännu värre när man försöker ihop och kan gå bättre med nån annan normalfertil och det är därifrån jag tror myten kommer.

Jag tror det, det är naturens lag. Om man efter utredning inte hittar något fel hos någon av parterna(vilket händer) så verkar det som att just de två inte ska ha barn. De är fullt friska men kanske är för lika varandra genetiskt=svag avkomma. Låter hårt men jag är övertygad om detta. Naturen är smart.

Ja självklart har du rätt och en av Sveriges bästa IVF-läkare fel! Du tillhör säkert dom som tycker att det är meningen att man inte ska ha barn om man är infertil och anser att det är fel att söka hjälp för då går man emot "naturen"!

Jag kan bara svara för mina egna upplevelser, ingen forskning. 

Min brors bästa vän och hans tjej försökte i många år, Utredningar visade inget fel på någon av dem. De bekostade ivf själv för att slippa köa. Äggen fäste inte. 
Efter åtta år av försök gick de isär, förhållandet höll inte för pressen och stressen i att inte kunna få barn, Min brors bästa vän är oerhört barnkär och har alltid velat ha barn. 

Hans ex hittade en ny ganska snart. Inom ett år var hon gravid med honom, utan att de ens försökt. Nu har hon fyra barn. 

Han tog lite längre tid på sig, letade inte men hittade en tjej ändå, i ett annat nordiskt land. Han flyttade dit. Idag har de tre barn. Alla tre har kommit nästan så snart de börjat försöka. Det första var ju utan försök, han trodde ju att han inte kunde få barn så de körde oskyddat. De andra planerade de för och de kom som sagt ganska snabbt. 

Bonden jag hyrde bostad av förut och hans fru (som jag var nära vän med då) kunde inte heller få barn ihop trots försök, utredning och ivf via landstinget. Första äggen fäste, men det blev tidigt missfall. Övriga blev inget av alls. 
De gjorde också slut efter ett antal år. Hon och jag tappade kontakten, men fick höra av bekanta till oss båda att hon har barn nu. 
Bonden då? Jodå, han har ÅTTA ungar haha. Hans egna ord. Dä bara rassla te och så ble de så många. (Två tvillingpar) Han träffade en tjej med två egna barn så han tänkte att han kunde ju låna dem när han nu inte kunde få egna. Men som sagt, de körde utan skydd, för han kunde ju inte få några...  3 månader in i förhållandet var hon gravid och de gjorde ett försök att bo ihop. Och det gick ju bra. De har numer tio ungar tillsammans alltså... Kan säga att hans tjej, numera fru, inte jobbar utanför hemmet Nu ska de inte ha fler för då räcker inte huset till. Kvinnans barn är vuxna nu och bor i egna hus på gården, deras äldsta gemensamma går på gymnasiet och de yngsta är dryga året. 

Dessa två par utgör ju ingen säkerhet för att vissa inte är kompatibla med varandra. Man får tro vad man vill om det hela. Vetenskapen vet inte alltid allt. Min tro och åsikt, andra får gärna ha sin   

Om kvinnan är rh neg blodgrupp och mannen rh positiv, tror jag det finns en liten risk att kvinnans kropp försöker stöta bort fostret.

Ja jag har också tänkt så, dock har inga fel upptäckts på oss, men det kan väl vara saker som de inte upptäcker i en utredning. Man blir ju faktiskt lite ledsen när folk helt obetänkt säger saker som att man är okompatibla.

Tror inte det finns så stor risk att våra barn ska vara genetiskt lika, jag och min partner har helt olika ursprung. För en del funkar ju ivf, så då bör ju denna tes inte stämma, då borde inte ivf funka heller.

Så var det för min mamma. Det var någonting med pappas och mammas blodgrupper som krockade så efter att hon hade fött mitt storasyskon så fick hon ta någon slags spruta annars hade hon bara fått missfall framöver med pappa om jag har förstått det rätt. Om jag inte minns fel så skulle annars hennes immunförsvar "döda" fostren eller något sådant. Minns inte helt.

Borde dom inte kolla upp en sådan sak under en utredning då?

Är tyvärr för okunnig för att ge rakt svar, men ställer du frågan till en ivf kunnig person inom sjukvården får du säkert ett tydligt svar

Det du beskriver kallas RH-immunisering, och har inget att göra med sannolikheten för att bli gravid. Det krävs att mannen är RH-positiv, men det är bara om barnet är RH-positivt som RH-immunisering kan inträffa, och det är efterföljande graviditeter som kan påverkas. RH-immunisering förhindras med en injektion.

Tack för klargörande!

Kvinnor kan utveckla antikroppar mot sin partners spermier. Alltså att hennes immunförsvar attackerar, och dödar, makens spermier. Då kan de lyckas få barn via ivf men att bli gravid naturligt blir i stort sett omöjligt (medan de kan få barn naturligt med någon annan). 

För kanske ett år sedan såg jag några videos på youtube av en tjej som berättade om sin och mannens ofrivilliga barnlöshet. Hittar tyvärr inte videon nu, men de hade försökt i många år gjort många ivf-försök utan att lyckas få barn. Läkarna hittade inga fel på någon av dem och de led av så kallad "oförklarlig barnlöshet". I en video berättade hon att de nu troligtvis ändå, äntligen, fått reda på orsaken. Nu minns jag inte exakt hur det var eller vad det hette men det var något med deras blod eller gener (inte blodgrupp eller rh). De hade samma variant av något (ingen sjukdom eller syndrom) vilket innebar att alla deras embryon fick dubbelt av det och därför i princip hade noll chans att resultera i barn. Skulle de använda spermadonator eller äggdonator (eller var för sig skulle försöka skaffa barn ihop med någon annan) skulle de ha lika goda chanser att lyckas få barn som vilket annat par utan fertilitetsproblem som helst.

Okej vad intressant, hoppas verkligen det inte är så för oss dock. Vi ska försöka med ivf, men man blir ju lite orolig att vi ?egentligen? inte ska ha barn ihop och att vi liksom tvingar ihop våra gener fast de kanske inte passar ihop.