Vanligt med IVF?!

Jag har inga siffror på hur vanligt det är, men det föds flera tusen barn per år efter IVF i Sverige. Och det är ca 25% av alla försök som lyckas så antalet som behandlas är ju mycket högre. Anledningarna till varför man gör IVF kan vara många- PCO, usla spermier, usla ägg (med det vet man i regel inte förrän man gjort IVF), stopp i äggledarna osv.
Tycker inte om att du skriver "väntat för länge" för jättemånga av oss har faktiskt inte väntat frivilligt med att försöka få barn. Vi har helt enkelt inte haft nån att försöka med. Och då kan det visa sig att det är försent redan ett bra tag före 40 som för mig. Det går ju aldrig veta i förväg! 
Alla vill ju inte prata vitt och brett om att de gör IVF eller är infertila. Men 10% av alla som försöker få barn är infertila och de flesta av dom behöver hjälp och många av dom IVF så det är rätt många.

Det är mycket snack om att kvinnor väntar för länge med att få barn och att det är därför de gör IVF, men många av de orsaker som gör att man måste få hjälp hade funnits där även om man börjat försöka i tonåren. Några exempel är endometrios, PCOS (med utebliven ägglossning) och igentäppta äggledare. Samt icke att förglömma det som lite diffust brukar kallas "manlig faktor" som kan vara allt från slöa spermier till att det inte finns några alls.

Att de som gör IVF ofta är något äldre beror delvis på de krav vården ställer. Tillsammans i minst 2 år och försökt aktivt att få barn i 1 år krävs i de flesta fall för att få till en utredning. Den kan ta tid beroende på köer. Sen ska man få remiss och stå i kö till IVF, och ja, vårdgarantin gäller men det är inte alltid vården håller sig till de tidsramarna ändå. Har kvinnan stor övervikt kan hon behöva ta tag i det innan remiss ens blir aktuellt, även om problemet är ett helt annat.

Och alla par hänger inte på låset och kräver utredning efter exakt ett år heller. Det kan krävas tid för att inse att man måste ta hjälp och mogna i det beslutet.

Vi började försöka få barn när jag var 28. Gjorde utredning vid ca 30. Av olika anledningar började vi inte med IVF förän jag var 35. Jag minns inte längre hur många försök vi gjorde, men strax efter att jag fyllt 40 fick vi till slut vårt barn. Så jag var inte gammal från början men hann bli det.

Jag har för mig att jag hört någon siffra på att ca 10% av alla par har svårt att bli gravida av olika anledningar. Långt ifrån alla dessa gör ju ivf men det är mycket vanligare än vad man tror att ta hjälp av sjukvården på olika sätt. Få pratar öppet om det förutom med sina allra närmsta. Det är en jobbig situation att inte veta när eller om man ens kan få barn, och man orkar inte få frågorna hela tiden om hur det går med försöken. När det tar tid att bli gravid känner man sig lätt ensam eftersom ?alla andra? omkring en verkar få barn hur lätt som helst. Googlar du på frågor om ivf hamnar du snabbt på sidor som familjeliv och hittar likasinnade människor att bolla tankar med. Blir du gravid fort på naturlig väg känner du kanske inte samma behov av att diskutera din graviditet på internet eftersom du troligtvis kan hitta stödet av andra i samma situation i din egen vänkrets. Därav kan det på familjeliv se ut som att andelen par som genomgår ivf är jättehög, eftersom de flesta som inte gör ivf inte har behovet att skriva om det på samma sätt.

Själv var jag 28 när vi började försöka få barn. Blev 30 innan vi genomgick ivf eftersom utredning påbörjas tidigast efter ett år. Superbra äggkvalitet (visade sig vid ivf) men oregelbunden ägglossning + partner med för få spermier. Man måste alltså inte alls vara gammal för att behöva ivf. Våra problem hade varit lika stora om vi försökt få barn 10 år tidigare enligt de resultat som framkom vid utredningen.

Runt 3% av alla barn som föds i Sverige har kommit till genom ivf, dvs ca 3500 barn/år.

Skälen är många, vi var i 25-årsåldern när vi började (manlig faktor) och har nu två IVF-barn.

10-15% av alla par i Sverige drabbas av ofrivillig barnlöshet. Det genomförs ca. 13000 ivf behandlingar per år. I en tredjedel av fallen är det kvinnan som har problem, i en tredjedel mannen som har problem och i den tredje tredjedelen har både mannen och kvinnan problem.

Vanligaste orsakerna till ofrivillig barnlöshet är hormonproblem, endometrios, myom, obehandlad klamydiainfektion, immunproblem, blodkoaguleringsproblem, låg spermieantal, låg spermiekvalitet, impotens samt oförklarlig barnlöshet (läkarna hittar inga fel på varken kvinnan eller mannen men de blir ändå inte gravida). Dessa problem beror inte på ålder.

13000 IVF-behandlingar utförda i Sverige och 3500 födda av dom, men då tillkommer alla vi som gjort behandlingar utomlands och fått barn på så vis. Den siffran ökar stadigt eftersom ÄD/ED ökar och de som behandlas p.g.a upprepade missfall.

Om du läser i några av ivf-trådarna så ser du snabbt en anledning till varför få pratar om att de genomgår en ivf. De allra flesta som har haft svårt att få barn och har varit öppna med det har fått höra från sin omgivning både en och två gånger saker så som

?Slappna av så ska du se att ni blir gravida med en gång!?

Om du bara visste hur många ?goda råd? man får i den sitsen! Råd som snarare stjälperän hjälper.

Den med minsta lilla fantasi kan nog förstå att sådana ?goda råd? inte är så roliga att ta emot om man kämpar. Det tas ofta som ett skuldbeläggande och för den som kämpar kan måendet redan vara rätt stukad pga just barnlösheten.

Sedan så kopplas ju det naturliga barnalstrandet med sex och det är ju inget de flesta talar öppet om... Inte heller pratar man så mycket om andra intima saker som impotens, urinläckage, sexdrömmar etc.

En ytterligare orsak till att det är så få som är öppna med sina ivf-behandlingar är att det är enormt jobbigt att få frågan om hur det går när man är mitt inne i en behandling. Många mår då psykiskt mindre bra och att då få en massa oförstående frågor är inte lätt att hantera. Inte heller frågorna om hur det har gått med behandlingen. Försök tänka dig den sorgen när man efter sitt femte förslag får ett missfall eller enbart en negativt test, och man då får frågan om tillökning från folk i ens omgivning

Jag blev infertil i samband med cellgiftsbehandling. Därefter gjorde vi IVF i landstingets regi och sedan dröjde det en tid innan vi hade möjlighet att söka oss utomlands för att försöka där. Ytterligare sjukdom fördröjde processen ännu mer så att jag är gammal nu beror inte på att vi inte började försöka i tid.