Bonusbarn - är det lönt att försöka?

Jag tror att om barn var så känsliga så hade vi inte överlevt som art faktiskt. Du förstår tydligen inte vilka slitningar det innebär med en styvfamilj. Bara man jobbar med relationen så ordnar det sig tycker du. Det är väldigt många parametrar att ta hänsyn till och låt oss hoppas att du och din man håller ihop.

Fosterbarn väljer du själv. När man går in i en relation med andras barn vet du inte hur situationen kommer att bli.

Du väljer väl själv om du ska gå in i en relation med en människa med barn med och du får träffa barnet. Blir man fosterförälder blir man tilldelad barn med stora problem i bagaget...tro inte att det är lättare.

Jag har hela tiden sagt att detta inte är nån enkel sak, men det behövs en fokusändring från de stackars vuxna bonusföräldrarna till barnen. Det är barnen som ska stå i centrum, inte svartsjuka och hämndbegär.

Måste det vara antingen eller? Finns det inte plats för båda? Måste de vuxna s k bonusföräldrarna hålla käften för annars kan vi inte se hur de stackars s k bonusbarnen har det? Jag tycker att det stora problemet är att folk i allmänhet verkar tro att det är så och därför får man inte yttra sig. Och då får vi aldrig chansen att reda ut problemen. Och då fortsätter vi att må dåligt. Och jag är helt säker på att det slår hårt mot de stackars s k bonusbarnen också. Så för mig är de s k bonusföräldrarnas rätt att prata om hur det verkligen är något som gynnar alla inblandade.

Jag vidhåller att det enbart är föräldrarna det ankommer på.

Det är de som ska ge sina barn trygghet och åtminstone uppföra sig som folk när det gäller att diskutera barnen.

De barn som far illa är de som har en eller två föräldrar som gör allt för att spela ut varann och prata skit och vägra samarbeta bara för sakens skull.

Exakt så är det. Jag, kvinna, lever med en man sedan 4 år tillbaka som har två barn (5 och 7 år, så ja dom var små när de separerade) sen en tidigare relation (jag har inga egna barn) som bor med oss varannan vecka. Barnens mor gör allt för att förstöra relationen mellan far och barn! De senaste 4 åren har hon anmält honom inte mindre än 6 gånger. Hon hävdar barnen säger att han slår dom, att han har olika diagnoser och inte kapabel att ta hand om sina barn etc etc. Hon vägrar helt enkelt samarbeta med honom. Det enda han vill är vara en delaktig pappa, vara med i besluten kring sina barn och delaktig i deras framtid. Det är så sjukt hela historien! Hon har valt en fantastisk man som är en lika fantastisk pappa till deras barn (och barnen är underbara, dom älskar mig och jag älskar dom och vi har en jättefin relation) men nu försöker hon alltså förstöra det för sina barn. Och hon gör det för att hon är arg och bitter över att han lämnade henne för en annan kvinna. Att hon har del i att deras relation inte fungerade ser hon inte. Det pratas om att så många män är dåliga pappor. Det finns lika många kvinnor som är dåliga mammor.

Men för att svara på TS fråga. Ja det är lönt att försöka, självklart skulle vårt liv vara enklare om barnens mor i detta fall vore trevlig och snäll. Men kärleken man får från barn är fantastisk och underbar .Allt handlar om ens egen inställning till situationen. Jag, det kanske låter hårt det här, men jag lämnar över ansvaret helt på min sambo. Det är hans barn och hans yttersta ansvar att se till att de kommer till skolan, har kläder på sig, äter bra etc, men självklart hjälper jag honom i detta.  

Nej inte från bonusföräldrarna utan från de riktiga föräldrarna. Det är de som förstör för barnen genom svartsjuka och hämndbegär, och sätter sitt ego i centrum.

Var har jag skrivit antingen eller? Fast jo om antingen gäller "antingen mår barnen bra eller antingen gör de det inte.

Att jobba med relationer handlar inte om att hålla käften. Det handlar om att lösa problem på ett moget och vuxet sätt, istället för att bråka som småbarn.

Ja det är ju det jag säger, vuxna ska vara vuxna och barn ska vara barn! Det jag skriver gäller alla vuxna i barnens familjer, men här är det fokus på bonusföräldrar. Tycker man, som nån skrev, att bonusbarnen bara är nåt onödigt ont, ja då bör man fundera på vad man gör med barnen. Fast i ditt fall är det helt klart mamman som bör ta sig en funderare.

Om bonusföräldern inte tycker om och respekterar sitt bonusbarn, så lär barnet märka det. De kommer i alla fall inte ha nån bra relation...i barnets hem. På det sättet vill då i alla inte jag att ett barn ska växa upp.

Tror att det bottnar i vad du egentligen känner för din pojkvän.

Visst, att ha bonusbarn är knappast en bonus, det är många murar att klättra. Svartsjuka, känslan av orättvisa, samhället är också förvirrat och omoget att hantera bonusfamiljer. Det krävs en hel del kompromisser men dömt till katastrof behöver det inte vara.

Frågan är snarare varför är du ihop med din pojkvän. Älskar du honom eller är du osäker? För om du älskar honom då borde det ta emot att lämna honom utan att ens försöka.