• andersson1000

    Hur allvarligt är detta?

    Jag och min sambo har två barn. Vår relation har gått väldigt mycket upp och ner. Det tråkiga som hänt nu är att mon sambo mer och mer börjat dra igång konflikter med våra barn. Det skedde häromdagen.

    I förrgår fyllde hon 30+. Barnen hade för egna pengar köpt presenter. Ena barnet köpte ett fint smycke. Andra barnet ett par tofflor som hon hört att mamma ville ha.

    På födelsedagen vaknade hon upp med dåligt humör. Jag gav henne en blomma med ett kort där det stod att jag bjuder henne på en weekend i storstan eller en spadag. Hon sa inte ens tack. Barnen skulle ge sina presenter men innan de hann ta fram dem sa hon till dem att de inte får ge henne något.

    Jag tycker att det är så lågt. Jag vet att hon mår dåligt. På Jul, nyår, bröllopsdag, födelsedag brukar hon ofta bli på dåligt humör och det blir konflikter. Jag tror att det kan ha att göra med att hennes familj övergav henne när hon flyttade ihop med mig eftersom jag är svensk. På storhelger och på hennes födelsedag påminns hon om det jobbiga.

    Men jag blir väldigt frustrerad och arg över att hon behandlar våra barn illa.

    De är inte glada över att deras mamma så ofta nästan blir apatisk på speciella dagar.

    Min sambo pratar inte eller öppnar upp för någon, tyvärr och har alltid varit så. Så det känns svårt att kunna hjälpa henne.

    Vad gör jag?

  • Svar på tråden Hur allvarligt är detta?
  • AndreaBD
    andersson1000 skrev 2019-02-09 21:53:05 följande:

    Jag och min sambo har två barn. Vår relation har gått väldigt mycket upp och ner. Det tråkiga som hänt nu är att mon sambo mer och mer börjat dra igång konflikter med våra barn. Det skedde häromdagen.

    I förrgår fyllde hon 30+. Barnen hade för egna pengar köpt presenter. Ena barnet köpte ett fint smycke. Andra barnet ett par tofflor som hon hört att mamma ville ha.

    På födelsedagen vaknade hon upp med dåligt humör. Jag gav henne en blomma med ett kort där det stod att jag bjuder henne på en weekend i storstan eller en spadag. Hon sa inte ens tack. Barnen skulle ge sina presenter men innan de hann ta fram dem sa hon till dem att de inte får ge henne något.

    Jag tycker att det är så lågt. Jag vet att hon mår dåligt. På Jul, nyår, bröllopsdag, födelsedag brukar hon ofta bli på dåligt humör och det blir konflikter. Jag tror att det kan ha att göra med att hennes familj övergav henne när hon flyttade ihop med mig eftersom jag är svensk. På storhelger och på hennes födelsedag påminns hon om det jobbiga.

    Men jag blir väldigt frustrerad och arg över att hon behandlar våra barn illa.

    De är inte glada över att deras mamma så ofta nästan blir apatisk på speciella dagar.

    Min sambo pratar inte eller öppnar upp för någon, tyvärr och har alltid varit så. Så det känns svårt att kunna hjälpa henne.

    Vad gör jag?


    Det är inte normalt. Har hon en depression? Det låter som om hon är ganska djupt inne i en depression. Har hon varit hos läkare, fått behandling?
  • andersson1000

    Hon skulle inte gå till en läkare för sånt här. Håller med om att hon verkar deprimerad. Men hur mänga depressioner kan man ha på ett år? Och kan man vara deprimerad i tio år?

  • AndreaBD
    andersson1000 skrev 2019-02-10 08:27:03 följande:

    Hon skulle inte gå till en läkare för sånt här. Håller med om att hon verkar deprimerad. Men hur mänga depressioner kan man ha på ett år? Och kan man vara deprimerad i tio år?


    En depression som inte behandlas kan lätt bli kronisk. Min ex-man hade depression i fem år tills han äntligen sökte hjälp för det. Iofs hade han det lite i perioder, inte oavbrutet. Sedan gick han till läkare, fick medicin och tre veckor senare var depressionen borta. Vår relation gick däremot inte att rädda. Varför skulle hon inte gå till läkare? Det låter som en ganska allvarlig depression som har blivit kronisk.
  • Anonym (Ojdå)
    AndreaBD skrev 2019-02-10 09:23:12 följande:

    En depression som inte behandlas kan lätt bli kronisk. Min ex-man hade depression i fem år tills han äntligen sökte hjälp för det. Iofs hade han det lite i perioder, inte oavbrutet. Sedan gick han till läkare, fick medicin och tre veckor senare var depressionen borta. Vår relation gick däremot inte att rädda. Varför skulle hon inte gå till läkare? Det låter som en ganska allvarlig depression som har blivit kronisk.


    Oj, tre veckor? Min sambo har ätit antidepressiva av den starkare typen i 8 månader men depressionen är kvar, han har snarare blivit mer spänd och har svårt att sova pga den lätt uppiggande effekten. Vill hjälpa honom att må bättre men relationen har blivit så skev att jag inte vet hur det blir med den biten när han väl börjar tillfriskna.
  • AndreaBD
    Anonym (Ojdå) skrev 2019-02-10 09:30:52 följande:
    Oj, tre veckor? Min sambo har ätit antidepressiva av den starkare typen i 8 månader men depressionen är kvar, han har snarare blivit mer spänd och har svårt att sova pga den lätt uppiggande effekten. Vill hjälpa honom att må bättre men relationen har blivit så skev att jag inte vet hur det blir med den biten när han väl börjar tillfriskna.
    Det är just det som är problemet. Jag trodde också att när väl depressionen är borta så är allt bra. Men han hade väl sina problem, och relationen var inte bra sedan heller. Han har avstått ifrån relationer sedan vi gick isär, han vill inte ha det. Egentligen är han en typisk ensam-varg.

    Men med antidepressiva är det ju så att det brukar ta runt 3 veckor tills man märker någon effekt. Om din sambo har tagit den i 8 månader och det har inte hjälpt, så bör han byta till en annan sort. Det kan funka mycket bättre då. Mitt ex fick också byta, för även om det funkade bra först, så slutade det fungera efter några månader. Nya sorten funkade i några år sedan. Jag tror han har slutat med medicinen senare. Men då var vi inte ihop längre. Han försökte sluta med medicinen några gånger när vi fortfarande var ihop. Varje gång märkte jag det, eftersom hans beteende då var ganska hemskt.
Svar på tråden Hur allvarligt är detta?