Limajo skrev 2019-02-11 08:22:35 följande:
Nu är jag trött på att diskutera med folk som inte kan lyfta blicken till en generell frågeställning utan hänger upp sig på exeptionella undantag (systers bröllop, ja det händer ju stup i kvarten) och inte vill begripa att det är skillnaden mellan att vara förälder alla dagar om året och att tro att det ska gå lika bra och att barnen ska få en lika trygg uppväxt om man är det bara 50% av tiden.
Det är så många grälsjuka barnungar här som bara hittar en mening och hugger på den utan att fatta minsta lilla kontext. Det är omoget och tröttsamt. Så tack för mig.
Ts, jag hoppas du och mannen hittar fram till en bättre kommunination. Oavsett vad det sen leder till.
Jag håller absolut med dig i grunden. Tycker att ett hem ska vara öppet för ens barn oavsett vems vecka det är. Mitt hem är deras hem. Tror att många bonusföräldrar har svårt för det. Men de skulle med stor säkerhet resonera annorlunda om det var deras egna barn.
Skulle jag bo ihop med någon med barn och vuxna ska sitta hemma en fredagskväll och slappa eller ha kompisar över på middag och hans barn av någon anledning behövde komma över så skulle det gå alldeles utmärkt. Likaså om vi skulle iväg och de kan vara hemma själva så är det ovkså ok att de kommer. Men. Har vi planer på att gå ut och äta, gå på bio, gå på barnfri fest och hans barn vill komma vill jag att han pratar med mig (om mamman inte är sjuk och inte kan ta hand om dem förstås). Du är rädd att barnen ska uppfatta det som att man inte vill ha dem över, att de ska höra när man grälar om vem som ska ha dem men det är ju bara att säga nej vi är inte hemma så det går inte.
Och du verkar tycka att det tillhör nåt stort undantag att man faktiskt skulle ha planer med sin nya. Tror tvärtom att det är ganska vanligt. Har man inte barnen varannan vecka är det ju oftare man faktiskt planerar in saker med sin nya än vad man gjorde med barnens far. Just för att då hade man ju barnen hemma hela tiden.
Självklart kan man ställa in bioplaner och sånt för att man vill träffa barnen men att inte ta det med den tredje parten är fräckt.
Ts är dessutom särbo. Så de har det alltid mer planerat och uppstyrt när de ska träffas. Samt träffas i grunden inte lika ofta som man gör om man bor ihop. Ställer han in kanske det går en två veckor tills nästa gång (de sågs bara några ggr i månaden enligt henne). Man kan ju som du prioritera sina barn i alla lägen och ställa in planer med andra för att du alltid hellre vill vara med barnen men det är helt sunt och normalt att ibland inte vilja tacka nej till att träffa andra också.
Jag är särbo. Vi ses inte jätteofta pga avstånd så när vi ses hittar vi ofta på nån aktivitet. Vandringar, picknick, bio med mera. Visst, inga livsviktiga saker. Ok om det någon gång skulle bli inställt. Men han får gärna prata med mig.
