Singel eller inte?

Det du beskriver är det VANLIGASTE fenomenet efter ett break-up: rebounding-effekten/fällan.

Känner inte en jäkel som inte någon gång blivit grundlurad av den (att du blivit det två gånger är inte heller konstigt). 
Det händer efter ett break-up, du söker närhet (en romantisk närhet) och vips är du i ett förhållande IGEN. Utan att du ens sökte aktivt- det är något du undermedvetet söker efter då du nyligen gått miste om det. Hjärnan letar ersättare och då kan nästan vem som helst passa in som mr. Perfect.

Mitt absolut bästa råd är att sätta ett datum på hur länge du "måste"/vill vara singel, sätt alltid minst 12 månader. Varför minst 12 månader? Jo, det är tillräckligt lång tid för att verkligen vara singel på riktigt. Då hoppar du inte bara mellan kille till kille. Det är så pass lång tid så du måste ta singel-livet på allvar dvs. planera resor med vänner, satsa på jobbet och så vidare.

Ett annat tips är att alltid ha ett tydligt varför till att du blir singel. I mitt fall: lära mig älska mitt egna sällskap, känna mig självständigt och inte behöva en pojkvän/sambo för att känna mig hel eller lycklig. Då fungerar det inte att hoppa från kille till kille. Det förstör hela idéen till varför jag blir singel ;)

Kram <3

Nja håller inte riktigt med. När man minst förväntar sig att den där ska dyka upp, Mao man är inställd på att bli ensam och verkligen inte måste träffa någon. Det är då den där dyker upp och ja man kan välja att avstå eller också inse att denna kanske inte dyker upp igen.

Äsch skit i klyschor och gör det som känns bäst, alla vill uppleva kärlek, finner man det så kastar en inte bort det. Ett råd är dock att inte förhasta sig, lev särbo och ha kul ändå, gå ut och upplev saker tillsammans, res och njut oavsett om det är med en ny partner eller med dina vänner.

Varför skulle singellivet vara så lockande, tycker mest det verkar sunkigt och oseriöst.

Livet är ingen romantisk film, man träffar inte den där Mannen med stort M flera gånger i sitt liv.

Men om anledningen är att du vill leka av dig, dvs ut och testa dina vingar, rulla runt osv ja då kanske singellivet passar dig bättre. För mig känns det bara krångligt, jag har svårt att gilla människor tillräckligt mycket till att släppa in dem i mitt liv, skulle det då inträffa, inte fan skulle jag kasta bort det pga en fåning klyscha ?finna sig själv? det gör mogna människor hela tiden, då alla vi möter genom livet är just en resa i oss själva. Kan iof vara något svårt att inse om man inte ständigt strävar efter den där inre utvecklingen.