Oj vilken respons. Ursäkta detta mastodontinlägg men tillåt mig att förklara..
Vi söker inte ensam vårdnad pga egen bekvämlighet, visst blir det bekvämare för oss men det är inte huvudsaken. Jag har tidigare valt att inte gå in i specifika detaljer pga att det blir lite väl personligt anser jag. TS handlar i grund och botten om att få lite outsider input vad ni som läsare här anser om små barn som spelar dessa vuxenspel. Hade ni som tillåter barn spela sådana spel tyckt att det varit helt okej att tillåta 7-10 åringar andra spel såsom leisure suit larry, dan dolme, nakenmods till skyrim osv för er som känner till dessa. Åldergräns är ju bara en rekommendation säger ni men vart sätter ni gränsen? Är det inte okej att se nakna kroppar i en sexscen men helt okej med halvnaket där de klyver kroppar i två bitar med sina vapen så att inälvor flyger överallt? För mig är ålderdgränser på film och spel rekomendatrioner. Men min rekomendation är att barn inte spelar denna typen av spel.
Men ni kan få höra mer i detalj anledningarna till varför vi gör orosanmälan och söker egen vårdnad bara för att få lite klarhet i det hela. Det är alltså inte för att de spelar 18års spel. Resten i TS nämndes för att ge lite perspektiv på hur det är i den andra familjen. Men många verkar intressera sig för just den biten så därför får ni veta mer. Kanske någon har en bättre lösning att komma med än orosanmälan och egen vårdnad.
Vi lämnar orosanmälan och söker ensam vårdnad enligt bland annat nedan nämnda anledningar.
Det uttövas ofta riktigt våld i deras hem framför barnen hos pappan enligt barnen själva. Hans barn blir inte slagna men andra blir det det är typ av uppfostran som är vanligt i hans kretsar. Även när de vuxna bråkar i den familjen slåss det fysiskt framför barnen.
Gör barnen inte som de blir tillsagda där borta blir de inlåsta på deras rum t.ex.
Pappan får ofta utbrott och kastar/har sönder saker. Tvingar/hotar/skrämmer/manipulerar barnen.
Han struntar i att ett utav barnen behöver stöd av bup samt utredning. (Barnet har självskadebeteende.)
Han skuldbelägger barnen då de inte vill ha modersmålsundervisning genom att säga att barnen kommer känna sig dumma när alla förstår arabiska utom de, samt att det inte är ett val som barnen får göra. Vi har bett honom att skriva under blanketten om uppsägning av modersmål men han slängde papprena efter att han kom hem. Han ville prata med barnen själv först varpå han hade sagt att om de inte fortsätter i skolan så kommer han flytta barnen till en arabisk skola sp att de fpr lära sig arabiska på helger. De har egentligen inte ens arabiska som modersmål då de inte har tillräckliga kunskaper i språket. De kan göra sig förstådda till frun i hemmet men de fattar inte mycket i skolan då den arabiskan är för svår. De ska ju besitta kunskapen för deras ålder men det gör de inte. Arabiska är något som börjades prata i pappans hem för bara 2 år sedan då han blev tilldelad en ny fru från hemlandet.
Pappan har en kusin som lever i sverige med förfalskad asyl (enligt pappan själv) kusinen har antastat flickan när han vid ett tillfälle bodde hos dem. Och det är fler utav pappans vänner/"bröder"/kusiner som barnen tycker är hemska. Efter att dottern öppnade upp sig om detta till oss kunde vi inte hålla oss. Vi tog ett allvarligt snack med pappan som bad oss att inte blanda in polis. Den kusinen är inte längre välkommen hos honom men pappan ville inte att vi skulle polisanmäla för att det skulle bli för traumatiskt för barnen. Mammans sa motvilligt okej.. För barnens skull. Det är så pappan har kört över mamman sedan de fick barn tillsammans. Barnen är mammans svaga punkt i konflikter med pappan och det vet han om. Om det finns en gnutta risk att barnen far illa ut så gör hon som han säger för att skydda. Mycket utav det som vi vuxna pratar om sinsemellan eller hur han beter sig pratar vi inte med barnen om. Mamman är inte alls hysterisk, men fortfarande rädd för pappan då han har hotat att han ska ta barnen från henne samt att allt egatisvt vi tar upp med pappan tar han ut över barnen på hans veckor. Hur som helst... Pappan skulle däremot berätta för migrationsverket att kusinen inte alls kommer från ett krigsdrabbat och att hans asyl är förfalskad som han har vetat sedan kusinen kom hit till sverige för ca 10 år sedan. Om han gjort det eller ej vet vi inte.
Barnen är emellertid oerhört rädda för sin far men det går över snabbt, för de är barn och har blivit upplärda att man älskar sin pappa mer än allt annat i världen oavsett hur rädd man är för honom. Det fortfarande pappa, som ger dem en massa prylar, nya telefoner, ipads, tvspel m.m. Jag ogillar honom inte för att att han ger barnen saker, tvärt om. Bra att han unnar dem npgit överhuvudtaget. Synd bara att barnen ser det som att allt annat går oförlåtet just nu. Barnen lär inse själva hur det ligger till tids nog men just nu har de det svårt och som jag ser det är det antingen vårt fel för att vi uppmanar barnen att vara sig själva och att vi inte tillåter barnen att fasta. Fastan är en utav de få påhitt som barnens mamma inte tillåter barnen att göra, trots att barnen själva vill testa på att fasta mer, eftersom pappa ger dem saker varje dag som de klarar av att fasta. Detta är inget vi kan styra över på pappaveckorna så vi försöker alltid anpassa vår semester så att barnen är med oss över ramadan. Sedan får barnen gärna åka till sin pappa för festligheterna efter ramadan sånt har vi inget emot. Barnen är Svenska medborgare men de har en arabisk pappa, klart att de ska få ta del utav den typen av traditioner också sålänge inte barnen tar skada av det. Eller så är det pappan som har fel i att tvinga på barnen, mot deras uttalade vilja, en kultur som de enligt pappan måste leva efter för att inte skämma ut sig själva och deras pappa.
Skulle vi råka se fadern eller hans kompisar när vi är på badhuset gömmer flickan sig och gråter hysteriskt av rädsla då hon får skäll av pappan om hon inte har heltäckande kläder på sig i badhuset (hon vill hellre ha bikini och badskjorts). När vi senast var på solsemester fick flickan skäll av både pappan och bonusmamman för att hon inte hade tillräckligt med kläder på sig på bilderna hon ville visa upp. 35 grader varmt och de blir arga och retar henne för hur hon är klädd, när hon går i baddräkt vid poolen på ett foto... När pappans familj var på solsemester med liknande temperaturer så hade hon långa jeans och långärmad tröja medan killarna sprang runt i skjorts och kortärmat eller bar överkropp. Jag misstänker att ni kan tänka er hur det känns för en familj som inte har samma synsätt när vi ser hur flickan plågas utav värmen på de flesta semesterbilderna som tagits där. Inte skäller eller retar henne för klädvalet. Vi vet alla i vår familj att det är påtvingat. Vi är på barnens sida och vill att de ska må bra.
Det är bara toppen av isberget och visst kan vi verka hysteriska men vi gör det vi kan för barnens skull då de är rädda för att själva säga ifrån när det gäller deras far. Han sätter sig på tvären gällande allt som berör barnens bästa och önskemål. Vi korsförhör inte barnen alls utan de öppnar upp sig när de känner sig oroliga eller rädda för vad som hänt under pappaveckan osv. Om det märks att det är npgot som hänt, att de är extra nedstämda eller så efter en pappavecka så frågar vi såklart hur det är fatt, om allting är okej. De ber oss gråtande att inte nämna för pappan om barnen berättat något elakt om pappan för att de är sååå rädda för honom en väldigt stor del utav tiden. Ändå är han favoriten. Skön typ/inställning eller manipulativ? Jag vet inte men det är inte jag som tar det beslutet vid utredningen om det blir en sådan.
Pappan kan snacka för sig och låtsas som om inget händer. Barnen säger att de kommer inte att säga något elakt för att de är rädda för vad pappan kommer att göra om det skulle bli så att de inte får träffa deras honom mer. Vi förklarar för barnen att det vi gör nu kommer inte att påverka den biten. Sålänge som barnen vill fortsätta träffa honom så kommer de att få göra det men de är ändå rädda och osäkra för hur pappans kommer reagera. Vi har försökt få dottern att prata med t.ex. Skolkurator osv när hon mår som dåligast men nekar hjälp för att ho är rädda att de aldrig någonsin kommer att få träffa sin pappa igen om de berättar för någon (det något som pappan troligtvis har lurat i barnen att vi försöker göra, enligt vad vi kan utläsa från det som de har berättat) detta är självklart inte sant, vi har ingen som helst avsikt att ta ifrån eller överhuvudtaget minska pappans umgänge med barnen sålänge barnen själva önskar att träffa honom.
Nej jag gillar inte pappan och det står jag för och det har varken islamofobiska/rasistiska/avundsjuka grunder. Mitt ogillande av karln och allt han säger och gör gentemot oss vuxna som ligger till grund till att vi tar tag i en orosanmälan och söker ensam vårdnad.
Det är helt och hållet för barnens skull. Vi har det bra i vår familj och barnen mår bra hos oss. Lillgrabben har också sagt att han önskar att jag var hans riktiga pappa och att hans nuvarande riktiga pappa var bonuspappan. Flickan har slutat skvallra om det för pappan då hon har märkt att även hon får skäll då. Att hon ska se till att pojken inte kallar mig för pappa eller bonuspappa för det finns bara en pappa och det är han. Däremot gpr der ju hur bra som helst att kalla hans fru(kusinen) för mamma och bonusmamma. Det är inte samma sak enligt honom.
Soc får mer än gärna utreda oss i samma veva. Vi är inte perfekta vi heller. Vi är lite mer raka med att läxor ska skötas, hygienen ska upprätthållas och barn som gillar att spela spel ska hålla på med barnvänligare spel, inte groteskt våld/halvnakna tjejer/pornografi och ett hemskt språkbruk i spelen de spelar tack. Sånt kan gott vänta tills de blir äldre. Jag menar inte att de inte kommer snappa upp sånt från skola och vänner m.m. men vi tänker inte bidra till den soppan. De kan hålla sig till spel som lego, sims, supermario, zelda, minecraft, bilspel, ja till och med fortnite, så länge de har stängt av mikrofonerna och inte hör allt svärande och klagomål när det inte går som det ska :). Det är inte tabu att tycka det är spännande med vuxet innehåll osv i deras ålder och vi finns närvarande för barnen i alla sammanhang som berör dem. Inte på ett kontrollerande sätt utan att helt enkelt finnas där och stötta och stärka barnen i deras egna utveckling och ansvarstagande.
Men vi är inte perfekta och gör fel vi också. Vi tillåter barnen att äta fläsk om de vill och det vet vi ger konsekvenser hos deras far. När barnen bråkar sinsemellan så skvallrar de gärna på varandra och det är ofta valet av kött på pizzan eller godis med gelatin som nämns för pappan. Och det var ju även jag som lämnade in ansökan om modersmål när barnen bytte skola så på så vis var även jag delaktig att gå emot barnens vilja. Vi flyttade till en annan stadsdel för att vi hittade en större lägenhet där barnen inte skulle behöva dela rum, och barnen gick då på en skola där svensk kultur var underrepresenterade, ca 3 svenskar på 25 elever och att barnen fick läsa modersmål var enda anledningen till att pappan överhuvudtaget gick med på skolbytet. Föräldrarna skrev på blanketten och jag lämnade in. Nya rektorn var lite skeptisk till om de verkligen hade arabiska som modersmål men jag var ärlig och sa berättade hur det låg till och att detta var det enda alternativet för att barnet skulle få komma till en bättre skola och på så vis en bättre skolupplevelse (de kom därför in på den bästa skolan i staden) Men pappan har sagt att han ångrar sig för det beslutet då barnen har tappat många utav de utländska kompisarna och lär sig "dumma svenska traditioner" m.m. Det är tydligt att pappan inte alls har barnens bästa i åtanke. Flickan som är äldst blev nämligen väldigt mobbad på förra skolan då hon inte ville bära slöja osv, det hade mamman sagt nej till när de skiljde sig. Det kansle var fel gjort av mamman? Kanske hon skulle ha tvingat barnet att bära slöja så att hon inte blivit mobbad?? Nej... Flickan tappade därför skolintresset och hamnade efter i de allra flesta ämnen på den skolan. Än idag har de inte en endaste gång gjort läxa hemma hos sin far, han sitter aldrig med barnen och hjälper dem eller ser till att det blir gjort. De läser inte böcker tillsammans för att han själv har språksvårigheter i svenska. Han är inte intresserad helt enkelt. Skulle vi i vår familj missköta oss på någon del är det väl bra att det kommer fram så att vi kan bli bättre på just vad det kan vara. För barnens skull.
Det är vår ståndpunkt. Och skulle soc föredra att riskera att barnen blir förda utomlands, bortgifta till någon äldre kusin m.m. (han är ju själv gift med sin kusin nu som nyss blivit myndig, och han själv i över 40.) Så det är inte helt orimligt att han tar sin vetorätt som ensam vårdnadshavare och flyttar med barnen till sitt hemland om man ska dra det till sin spets för hur den mannen resonerar.
Jag skulle vilja möta den socialarbetaren ansikte mot ansikte som anser att barnen skulle ha det bättre om den pappan fick styra deras liv precis hur han ville.
Pappan är mycket trevlig utåt och även mot barnens nuvarande kompisar och deras föräldrar kan han vara jättetrevlig. Det måste han vara med tanke på att hans företag sysslar med service. När vi inte kunnat hålla oss och råkat nämna att pappan inte är snäll så får vi ofta höra att barnen tycker att han är jättesnäll ibland. Barnen får ofta följa med till hans företag och de förklarar för oss att pappa visst är snäll mot andra eftersom många som jobbar där som får flera tusenlappar direkt i handen, varje dag. "Tänk vad pappa är snäll som ger alla de personerna pengar direkt i handen istället för att de ska få pengar en gång i månaden, som ni. Det är bara synd för många som jobbar där kan inte svenska. Så vi har lite svårt att förstå allt de säger när de pratar så fort" säger de. f
Företaget är en bilverkstad och barnen tycker det är kul att pappa kommer och hämtar dem i nya bilar nästan varje gång. Det är bilar som är inne på reparation.. Jag vet inte vad ni som läser detta tänker om just detta men jag hade blivit lite fundersam om jag sett att en snubbe från verkstan åka runt och handla/hämtar sina barn/står vid drivein på mcdonalds m.m. i min bil som jag lämnat in för service t.ex. Barnen tycker det är rätt så kul på verkstaden de får åka runt pp omrpdet med permobiler som de även tar in för reparationer, "förutom när någon kund kommer in och är arg på pappan och vill slåss. De kunderna är läskiga och vill inte betala för att pappa säger att han inte får göra vissa saker som de kunderna vill. Då är det inte kul på pappas jobb" det händer tydligen ofta. (jag misstänker det handlar om att släcka 2or bland annat som den verkstanden inte får göra)
Men ja pappan är oerhört charmig och vänlig utåt gentemot andra. Så en utredning kan teoretiskt sett gå åt vilket håll som helst. Det är bara hålla tummarna att soc ser igenom hans falska fasad och att barnen vågar öppna upp sig inför dem. Kommer de in med samma attityd som jag sett här från de som säger sig komma från soc så lär det gå förlorat.. Vilka ägg..
