Är du lika känslig som jag? (Morden i Marocko)
Hej,
Svårt att veta var jag skulle placera den här tråden... Får kanske skriva ngn form av triggervarning om att jag kommer skriva detaljerat kring mina känslor och tankar om morden i Marocko. Så läs inte vidare om du inte vill ?gå in i det?.
Okej... Jag mår så fruktansvärt dåligt av hur de två unga kvinnorna blev mördade. Natten till idag kunde jag inte somna förräns runt 03 för att det for runt så mycket tankar och känslor...
Fasan som deras föräldrar måste känna (hur överlever man som förälder?) videon av mordet som cirkulerar på nätet, tjejernas utsatthet. Vad tänkte dom, vad kände dom? Det snurrar runt, runt h e l a tiden.
Tittar på mina egna barn och känner enorm kärlek. Och samtidigt rädsla. För hur världen ser ut. Hur ska jag kunna skydda dom?
Och sen kommer bilderna, scenerna som dom stackars tjejerna fick uppleva. Min hjärna snickrar ihop egna versioner av hur det kan ha gått till. Vad gjorde dom när männen kom till tältet? När insåg dom att deras liv var i fara? Hur snabbt förlorade hon medvetandet när dom djävularna började skära i hennes hals? Hur ont gjorde det? Var hennes hjärna kanske så chockad att hon inte ens uppfattade smärtan? Det bara går runt, runt, runt, och jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt av det. Nu har jag bara känt till det i knappt ett dygn och är väl i någon slags chock men ja... Jag känner mig helt knäpp och ensam i att ?funka? såhär. Överdriven?
Det var exakt samma sak efter Utöya. Jag kunde inte sova den natten när det skett. Alla frågor, bilder, barn, tankar. Jag mådde då, precis som nu, fysiskt illa av att tänka på det och kunde liksom inte ?stänga av?.
ÄR det någon mer som fungerar som jag? Eller är jag någon slags överkänslig hysterisk person?