Hej, funderar lite på vad som är okej och inte när det gäller namn på sina barn, när de finns i släkten.
Jag vill döpa min framtida dotter till ett namn som min systers dotters barn döpt sin till. Dock vill jag ändra stavningen till ett W istället för V. samt E istället för A i namnet. Men de är ovanligt detta namn.
Vad är okej ? jag träffar henne max 2 gånger om året. Fastnat för detta namnet så mycket och har svårt att släppa de.
Visserligen äger man inte namn, men det där känns lite för nära för att det skulle kännas rätt.
De känns lite för nära att de ska ha samma tilltalsnamn. Om du ger det som andra-namn är det OK enligt mig.
Så typ Towa istället för Tove?
Det funkar väl. Vem skulle opponera sig? Ert barn, ert val av namn.
Så typ Towa istället för Tove?
Det funkar väl. Vem skulle opponera sig? Ert barn, ert val av namn.
Syster-barnet..? Det egna barnet..?
Jag vet en familj där alla fyra tjej-kusinerna hade samma andra-namn (släktnamn) och nu när alla är över 30 så är de fortfarande bittra över att föräldrarna inte ville låta dem vara unika individer med egna namn, och alla har tagit bort just detta namn.
Det känns lite för nära.
Spontant skulle jag säga nej, det är för nära. Tyvärr. Skulle tycka det var väldigt märkligt om någon så nära släkting tog ett så nära namn, om det är ett så ovanligt namn som du antyder det vara.
Typ Lykke och Lycka, Vilda och Wilde etc är för nära.
Andreas och Andre, Annie och Emmie tycker jag är okej.
Enligt dem själva så kände de sig som en bunke löpande band kreationer, att föräldrarna inte tycke de var värda att ha sina egna unika namn. En mer ingående förklaring får du nog fråga dem om personligen, för jag vet inte mer än så.
Sedan så hjälpte det inte situationen att alla flickorna föddes inom 18 månader och deras mammor stod varandra väldigt nära och de i princip växte upp som fyrlingar med likadana kläder osv för jämnan...
Men ja, en förälder borde kanske inte ta hänsyn till vad deras barn själv kan tänkas ha för känslor inför sitt eget namn...
Ehrm....
